Sent inlägg idag. Det här har varit en av de märkligaste dagarna på väldigt länge! På bussen, på väg emot mina måsten idag, lyssnade jag på gladpop, andades…

Det blev ett väldigt sent inlägg idag. 
Energin efter den här dagen tog slut och jag somnade som en liten minigris, när jag väl var hemkommen.

Det har varit några bra dagar och då, plötsligt, blir det en hel del att göra och jag själv ”piggnar till” och rusar på. Det kommer lite surt nu efteråt…
Jan vill hinna med så mycket som möjligt… Göra saker.
Det kräver återhämtning! 

Det här har varit en av de märkligaste dagarna på väldigt länge!
När jag klev ut från porten i Alby i morse, på vägen till terapeuten och Bagarmossen, var hela världen i fyrfärg och gnistrande så klart på något vis! Det kändes som om jag hamnat rakt ner i livet igen och kroppen fylldes av frisk luft, krispighet, kristaller i magen och njutbar luft! Som att gå i bomull och vandra på lätta moln!
Jag har njutit idag! Jag har verkligen försökt att låta allt de där som blöder av sorg och bitterhet, leka kurragömma i bakhuvudet… Men, jag har inte heller letat och sökt upp dem!

På bussen, på väg emot mina måsten idag, lyssnade jag på gladpop, andades och begravde kärlekshungern och min oändliga ömhetstörst!
Allt det där tjafset ligger ju hos mig! 
Allt det där är mina spöken som får rassla med sina kedjor alldeles ensam…
Men dock… Jag har min självkänsla och den är på kant med tillvaron, men idag har jag låtit det vara. Jag har nästan fixat det!
Jag har varit njutbar. Det har varit lätt och det har varit skönt. Mjukt. Fint!
Det har varit en bra dag! Nöjd, glad, fri och det har varit lätt att gå!
Gode Gud… Låt denna dagen, natten och nästkommande dagar, få vara Mina och låt lugnet få bebo min kropp..!

Alla intyg, papper och utredningar börjar äntligen falla på plats!
Min ansökan om Sjukersättning börjar bli färdig! Jag har gjort vad jag kunnat och vad jag förmår, så jag tror att det blir rätt och riktigt!
Det är ruggigt mycket papper!
I mitt fall handlar det inte alls om ersättning till hundra procent och det sträcker sig endast tre år framöver! Det är vad jag har tänkt i alla fall, det är min plan!
Jag har ju ingen som helst aning om hur mitt liv är i framtiden!? 
Kanske att jag då har hunnit med att komma tillbaka i min fulla kapacitet, potential och med energi, glöd och vilja!? Det skulle vara skönt att kunna få vila trygg i att, lugnt och försiktigt, ta sig tillbaka till yrkeslivet!
Frågor uppstår naturligtvis hos mig, läkare och även hos mina kontakter på Vuxenenheten vid Socialförvaltningen.
Om en omprövning inte blir aktuellt om tre år, kan jag bryta Sjukersättningen då!?
Kan jag studera på deltid, utan att det påverkar ersättningen!?
Hur stor blir ersättningen på femtio procent? 
Och om jag börjar arbetsträna eller ”går ut i praktik”, utgår någon ersättning för det, via Försäkringskassan!? Har jag rätt till Bostadsbidrag!?
Dessa frågor har letat sig in i allt det här, på grund av att jag har läst mig till viss information om det hela, emedan läkaren på Globens Psykiatri har helt andra direktiv från F-Kassan! 
Man frågar sig, vad är det som gäller!?
Jag utgår ifrån att alla dessa funderingar får svar i sinom tid! 

Nu säger jag god natt!
På Återläsande och tack för din tid!
Väl Mött / Arthur