oktober | 2015 | Vardagliga Anteckningar…

Ingen i det här landet behöver vara hemlös och bostadslös.
Ingen i vårt land behöver egentligen vara ensam och inte heller stå utanför samhället och dess välfärd och trygghet.
Egentligen, om jag ska vara förbannat krass och skarp, så behöver ingen egentligen vara utan en fast punkt och bo på gatan. Faktiskt.

Många gånger, eller kanske till och med i det flesta fall vågar jag påstå, så är det oviljan att blanda in Socialförvaltningen, myndigheter och samhällets krav för varje individ, som gör att människor i misär väljer att fortsätta leva ”laglösa” och rotlösa.
Det ställs nämligen krav för att man ska få hjälp!
Man kan inte få en bostad och någonstans att ta vägen, om man inte motpresterar och gör det som man blir ombedd att göra för att få hjälpen.
De flesta vägrar.
De flesta vill inte alls.
Kanske är det till och med så att många av dem inte alls tänker be om hjälpen, för att motprestationerna blir för stora?

För övrigt måste du nyktra till.
Du måste anstränga dig för att bli drogfri och komma ifrån dina gamla polare på gatan. Du kan inte få hjälp, eller en säng att sova i, om du inte själv vill och kan sluta missbruka…
Det finns val, rent krasst och det finns möjligheter för alla, frågan är bara vad som drar mest, att få fortsätta missbruka eller att skapa ett liv att leva, långt ifrån gatan och drogerna?

Ibland behövs tvång!
Jag medger det!
För att några få missbrukare ska hinna få distans till missbruket och för att hinna ifatt sig själva, så behövs det att man plockar dem från samhället!
Och ibland behövs det verkligen att någon, anhöriga i hundra procent av fallen, tar i med hårdhandskarna för att den beroende ska begripa att det inte fungerar längre, med misären och missbruket.
Ibland behövs tvånget för att få beroendepersoner att inse att livet är mer än gatan, drogerna och döden…
Ibland fungerar det och ibland inte alls.

Och då finns de alltid de som tycker att vi ska hjälpa våra egna först, de som lever i misär och de som bor på gatan. Självklart! Och det gör vi också!
I större utsträckning än i de flesta länderna faktiskt, men det är på samhällets villkor och inte på den hemlöse eller missbrukarens.
Allting som måste struktureras upp och byggas upp igen, är på myndigheterna och samhällets villkor och inte den som är hjälpsökande.
Och många av dem, så även jag under en tid, väljer bort det där för att det är ”som att bo i ett fängelse” och ”jag känner mig fångad” och då, ”kan jag inte ta lite droger, om än så lite, för då är jag snart utmanövrerad”!

Jag har bott på några stödboenden runt om i Stockholm.
Man kan få tak över huvudet, mat och en säng att sova i, men förutsättningen för det är att man inte använder sig av droger i boendet och att man är ”ren” när man får hjälpen och möjligheten att bo där.
Mer än hälften av dem som bor på den här typen av boende, fortsätter att föra in droger i boendet, använda sig av droger och ändå kräva att de ska få hjälp.
Plötsligt är det alla andras fel att de inte kan få stöd, hjälp och beskydd!
Det är samhällets fel, det är myndigheternas fel och det är personalens fel på Boendena, och inte alls de som är bostadslösa, hemlösa eller missbrukare. Det är synd om dem! Missförstådda. ”Alla motarbetar”!
Man kan inte både ha och äta kakan!
Man kan inte ljuga sig fram och fara med osanningar och sedan bli förbannad när man ingen hjälp får!
Det finns hjälp och det finns lösningar för alla, men många vill inte ha den här hjälpen, för att det inte sker på deras egna villkor.

Och sedan kan vi ondgöra oss över alla flyktingar som kommer hit och vad de kostar samhället för alla dem som betalar skatt!
Sedan har vi dessutom alla de som ställer upp frivilligt och tar av sin egen privata tid för att hjälpa till, när flyktingarna väl anländer, och det är ju bara för jävligt! Och vem hjälper de egna i de utslagnas utkanter? Varför får inte de också del av hjälpen?
Återigen, ingen behöver vara utan räddning och hjälp! Alla kan få tillgång till räddningen, men det är fortfarande förenat med förpliktelser och villkor!
Vi kan begapa att de kommer hit, ”blattarna”, får mat, husrum på nedlagda Stadshotell och vi kan bli förbannade för att de har nya telefoner och även haft pengarna att bekosta resan över land och hav!
Och vi kan fara med lösryckta rykten om att det endast är män som kommer hit och att de kommer till Sverige för att söka lyckan och egentligen inte alls flyr ifrån krigen i världen.
Vi kan begapa när vi ”hör” att de som kommer hit gör det för att få arbete och sko sig på det Svenska samhället och för att de inte får arbete i till exempel Bagdad. Och tacka fan för att de inta kan få jobb! Staden är under belägring och det är väl inte så mycket kvar av Bagdad heller, längre!
Och då drar vi till med hemlösa och utslagna och pekar på nedmonteringen av Sverige och säger att vi inte kan ta hand om våra egna, men sanningen ser ju inte ut så som den framställs.
Sanningen är ju en helt annan, än det som verkligen sker och är korrekt!
Du kan som sagt inte, som hemlös och/eller missbrukare, få hjälp och någonstans att bo om du inte själv är beredd till förändring.
Du kan inte be om hjälpen, om du inte själv är beredd att gå samhället och myndigheterna till mötes!
Och visst finns de Stödboenden som omnämns som ”lågtröskel-boende” där det mesta faktiskt är tillåtet, men där vill ingen heller vara och vistas, eftersom det är rörigt, nästintill misär och fullständigt kaotiskt.
Och även om det är ett dåligt alternativ i vinter, att bo på ett ”lågtröskel-boende” för dem som inte alls vill beblanda sig med myndigheterna, så måste man dock göra det även där, för att få tak över huvudet!
Det finns ingen gräddfil att tillgå. Men… Där kan man fortsätta sitt missbruk och leva ”laglöst” och lite som man själv vill och önskar!
Du kan inte få hjälp om du inte själv vill och inte själv har lusten att arbeta för att bevisa att du är duglig och någonting värd.
Du kan inte få någonting gratis!
Även om det känns bittert att se på när ”svartskallarna” kommer hit och ”tar våra jobb, utnyttjar vårt system och suger ur oss vår vänlighet”, så har inte dessa människor heller fått någonting gratis och de flesta av dem har förmodligen sovit under bra mycket värre omständigheter än många av de hemlösa i Stockholm, för de har inte ens kunnat droga ner sig i sin förtvivlan…

Tack för ordet!
Väl Mött / Arthur