Lite tankar, lite funderingar och lite av mest ingenting alls… Det har inte hänt så mycket under dagen. Min man och bästa vän är dålig. Feber!

Min man och bästa vän är dålig. Feber.
Jag försöker att pyssla om honom så gott jag förmår.

Det blev en del vila idag och jag är ganska trött, som vanligt. Jag och katterna har sovit några timmar och mest bott i sängen…
Jag skulle ha behövt komma iväg till röntgen, men får ordna det i morgon.
Idag blev det, återhämtning!

Jag tog en promenad i alla fall. Jag handlade lite och min kärlek parkerade framför teven och riktigt dålig Amerikans teve. Dagar när man inte är hundra, så är det ju okej med lättsmält elände! Jag kan uppskatta det jag med, ett erkännande, men många gånger blir jag mest irriterad… 

Det har inte hänt så mycket under dagen.
Jag inväntar mejl från Socialförvaltningen angående det där med Socialpsykiatri, som jag inte förstår så mycket av… Önskar mer information, förstås, eftersom jag har ett galet kontrollbehov… Jag vet ju ingenting och inte heller min assistent på Vuxenenheten! Jag upplever det som lite märkligt, att hon inte vet, men jag får finna mig i det bara! Det kommer i sinom tid!
Jag har mejlat min stora syster och jag har fått iväg en förfrågan till Försäkringskassan angående min ansökan om Sjukersättning.
Det sistnämnda kanske redan ligger hemma i Bagarmossen och väntar på mig. Det är oroande att inte veta.

Från ruta ett, till ruta två. Eller från det ena till det andra…
Jag har faktiskt beställt lite kläder från H/M. Och med faktiskt menar jag att jag naturligtvis inte har råd, egentligen!
Men jag har lite tur i tillvaron, för jag har inga skulder och inte heller några betalningsanmärkningar, så jag har ordnat med ett konto på Hennes & Mauritz.
Jag kan betala lite varje månad, så har jag i alla fall lite nya kläder till vintern och minusgraderna, även om det blir bra mycket dyrare i längden än att köpa dem direkt i butik.
Dock en lösning just nu!
Min man och kärlek uppskattar det inte alls, eftersom avbetalning är bland det värsta han vet, men vad ska jag göra?
Jag får ju knappast några extra pengar till vinterkläder via Socialförvaltningen och Försörjningsstödet.
Jag önskar så in i norden att jag kommer så långt ifrån Ekonomiskt Bistånd som möjligt och att det kommer att falla på plats så småningom. Det är jobbigt med den här hjälpen och det är faktiskt fortfarande lite genant. Men det är som det är…
Jag säger det igen, men det är helt omöjligt att klara sig på de där pengarna.
Oavsett mitt gnäll över pengar, som aldrig räcker, så är jag tacksam, faktiskt, att jag får hjälpen och de finns människor runtomkring mig som hjälper till när det verkligen kniper.
Jag har tur! Jag har några få vänner och några få härliga människor som hjälper mig ibland.
De är många i min situation som inte har det.
Icke självvald ensamhet är det värsta som finns.

Tack för din uppmärksamhet. Var rädd om dig och du… ”Ta ingen skit”!
På återläsande!
Väl Mött / Arthur