Nedan publicerar jag ett brev och ett yttrande till Patientnämnden angående förfarandet av mitt ärende och min person på Psykiatrin vid Globen här i Stockholm.

Nedan publicerar jag ett brev och ett yttrande till Patientnämnden angående förfarandet av mitt ärende och min person vid Psykiatrin Globen här i Stockholm. Och jag gör det för att du/ni ska veta hur illa det är med Psykiatrin och synen på drogfria missbrukare!

Jag har gjort otaliga skrivelser till Patientnämnden och jag har verkligen försökt. Jag är beredd att ge upp, men ändå…

Nej! Jag ska göra min röst hörd! Hör mig!

Mitt yttrande och mina synpunkter på den händelse vid Psykiatrin Södra Stockholm, Psykiatriska specialistmottagningen Enskede Årsta Vantör.

I mitt yttrande som följer är jag inte alls fackmässig, professionell och förmodligen inte heller strikt med det jag vill förmedla, förklara och berätta.

Jag är personlig. Jag lämnar förmodligen det som är passande och stilenligt med den här typen av skrivelser och låter mina känslor återspegla det jag verkligen vill ha sagt.

Och förmodligen gör jag mig ännu mer obekväm hos Psykiatrin, och hos mig skapar det faktiskt rädslor och obehag, men upplever att det inte får gå till på det här viset.

Jag vill börja med att skriva, att det yttrande jag fått i min hand, hemsänt via er på Patientnämnden, från ovanstående mottagning och som specialistläkare XXXX och behandlingsansvarig terapeut XXXX sammanställt, är en ren efterkonstruktion av vad som hände och skedde med mitt ärende hos dem.

Mycket av det som de väljer att skriva och försöka att förklara är rena fabuleringar, för att uttrycka det schysst och jag blir rent förbannad och ledsen och känner att det här är inte okej! De tror uppenbarligen att jag ska låta mig vara nöjd med detta, men jag kan inte lämna det här därhän och jag känner att det är en oförrätt emot mig och alla andra tidigare missbrukare, som vägras hjälp från Psykiatrin.

I slutändan är det fler än jag som drabbas av Psykiatrins inskränkthet och fördomsfullhet vad gäller tillfrisknande missbrukare!

För till syvende och sist så är det fortfarande det som det hela bottnar i och det även om alla inblandande på mottagningen kommer att bevisa motsatsen, så vet jag hur det ligger till egentligen.

Och för en gång skull är jag inte paranoid och inte heller misstänksam! Jag har tagit reda på fakta, hört mig för med bekanta och kamrater och även lyssnat med Beroende Mottagningen där jag var patient tidigare, och jag har talat med läkare och terapeuter där, för att verkligen veta vad jag talar och skriver om!

Socialförvaltningen bekräftar det jag redan vet och även Boendestödjare och oberoende terapeuter bekräftar det jag redan har stenkoll på! Det är ren prestige för Psykiatrin att undvika drogfria missbrukare och hänvisar dem/oss till andra mottagningar, för att undkomma ”besväret”!

Jag har, för övrigt, egen erfarenhet av att bli förbisedd och ignorerad/ironiserad av Psykiatrin. Jag har varit med ett tag och jag vet.

I sitt yttrande skriver ovanstående ansvariga och inblandade bland annat att ett misstag begicks på grund av tung arbetsbörda och att terapeuten i fråga missförstått hela situationen och därför trodde att jag, önskade få remissen vidaresänd till en annan mottagning.

Upprepade gånger vid vårt första möte, bad jag om att få vara kvar på mottagningen, då jag på grund av bland annat socialfobi, inte orkar med stressen av att ständigt knyta nya kontakter och möta nya människor.

De sa att de hade stort tryck på mottagningen, men skulle se vad de kunde göra för mig. Det sistnämnde upprepades flertalet gånger vid vårt första möte och då visste jag redan hur det låg till! Jag har som sagt varit med om detta tidigare och egentligen blev jag inte alls förvånad när de avbokade mina tider och dessutom hade de fräckheten att påstå att jag hade önskemål om att få remissen vidaresänd.

Det där är inget misstag! Det där har de själva hittat på, för jag var glasklar och tydlig med vad jag önskade, under vårt möte!

Jag vet att de har läst alla mina mejl, jag har bevis för detta!

Och jag vet att ”misstagen” i mitt ärende uppdagades först när jag blandade in Patientnämnden och Inspektionen För Vård Och Omsorg, IVO, och det torde väl säga hela den korrekta sanningen.

De skriver också att de försökt att kontakta mig via telefonen, och det även om de vet att jag inte talar i telefonen. Jag har drag av Socialfobi! Jag har sagt detta. Jag har påpekat det flera gånger och ändå…

Ett sms skall ha skickats till mig angående detta också, vilket inte alls har gjorts! Jag har alla meddelande/sms kvar på telefonen och det är endast jag själv som sänt sms till XXXX och inte hon till mig! För övrigt bryter ju det emot mottagningens sekretesspolicy som de hela tiden hänvisar till!

För övrigt har de ringt mig en gång! Inte mer och inte mindre!

Det här styrker bara det jag redan vet! De vill rädda sig själva, snygga till och inte få sämre rykte än vad de redan har! Jag vet att det förekommer samarbetssvårigheter med övriga myndigheter, så som Socialförvaltningen till exempel! Detta är inget nytt!

Dessutom, som jag vid upprepade tillfällen skrivit tidigare, så vill Psykiatrin inte ha före detta missbrukare som patienter och klienter. Det är mycket prestige i det där och ingen vill eller vågar erkänna detta!

Psykiatrin anser att före detta missbrukare tillhör Missbrukarvården, oavsett drogfri tid och oavsett om patienterna i fråga är färdigbehandlade via Beroendemottagningarna.

Jag vill också tillägga att jag vid flera tillfällen, både på Affektiva Programmet vid Huddinge Sjukhus och även Akutmottagningen vid Rosenlundssjukhus i Stockholm, blivit nekad vård och vidaresänd tillbaka till Beroendevården, där jag förövrigt inte heller är välkommen längre, eftersom min drogfria tid sätter stopp för detta. Jag är utskriven från Beroendevården och skall slussas vidare!

Jag hamnar mittemellan alla och ingen vill ta ansvar!Hade jag inte kopplat in Patientnämnden och IVO i mitt fall, och nästintill blivit otrevlig, med stöd av min partner och goda vänner, då hade jag fortfarande inte hamnat rätt och jag hade fortfarande ”bara” varit en före detta missbrukare som orsakat mina psykiska problem själv.

Jag kan, inom Beroende Vården, Socialförvaltningen, Arbetsförmedlingen/Jobbtorg Resurs och även en utomstående terapeut, styrka det jag säger och skriver; Före detta missbrukare är inte välkomna inom Psykiatrin! Och för övrigt är jag och andra som lyckats kliva av missbruket, inte välkomna någonstans.

Vem ska ta ansvaret? Vem ska säga att jag har rätt och riktig och vem ska ta till sig kritiken för att det är så här?

Låt mig börja med Psykiatrin Södra Årsta/Enskede/Vantör, vid Globen i Stockholm. Jag tänker inte ge upp det här, även om min psykiska hälsa säger mig annorlunda.

Jag är en rädd och orolig människa.

Det här skaver och oroar mig. Jag finner det obehagligt att människor som ska hjälpa andra inte är helt sanningsenliga och omskriver någonting som mest känns vilseledande för att de själva ska vinna mark!

I dagsläget har jag funnit mottagningen, de ansvariga och hela situationen så pass ohållbar, obehaglig och obekväm att jag bett dem att sända remissen vidare till en annan mottagning. Det grämer mig, men jag hoppas att någon av alla mina kontakter inom Socialförvaltningen eller Jobbtorg Resurs, samt Boendestödet kan göra mig sällskap i nya möten, så att inga oklarheter uppstår!

Jag kan uppenbarligen inte göra min röst hörd, utan att ”auktoriteter” ska försöka att köra över mig och dumförklara mig person! Jag vet ju mina rättigheter!

Jag är rädd. Jag tycker att detta ha blivit mer besvärande än vad jag hade tänkt! Men jag måste få möjligheten att stå upp för mig och min person!

Jag tycker att det är otryggt och jag upplever att anledningen till att jag får hjälpen nu, är för att jag blivit arg, ”hotfull” och nästintill otrevlig.

Och det i övrigt skapar en oerhörd skuld hos mig och jag har trasslat in hela min person i känslor som dränerar mig på energi!

Mitt önskemål är således att få en nystart på en ny mottagning och få slippa mer samröre med ovanstående klinik och mottagning.

Men ett erkännande om hur de agerade och vad de verkligen tänkte och gjorde för mig, torde de kunna lägga fram på bordet och de borde kunna erkänna hur det egentligen ligger till. Det borde också kunna erkänna att några misstag inte alls begåtts från deras sida, utan att de endast försökt, som alltid, att bli av med ytterligare en ”gammal missbrukare”!

Väl Mött / Arthur