Tidig morgon. Det saknas ord just nu, har inte så mycket att skriva och tillägga. Den sista tiden har jag varit mycket i Alby och tillsammans med mina kärlekar… Jag kan inte skiljas från dem…

Tidig morgon.
Det saknas ord just nu, har inte så mycket att skriva och tillägga.

Jag ska iväg, något senare denna förmiddag, till terapeuten och samtala.
Jag väntar också på beslut från Försäkringskassan angående min Sjukersättning på femtio procent. Spännande? Knappast. Mest oroande i mitt fall.
Jag väntar på någon typ av respons från Socialförvaltningen och Psykiatrin Södra vid Globen också, jag har ju vänt uppochner på somliga saker och ting…
Jag inväntar också svar från Patientnämnden och IVO. Det är bara att vänta och se tiden ann.
Tålamod, är inte min starka sida. Men jag kan inget göra. Bara vänta och tänka att jag har gjort vad jag kunnat… Så här långt!

Jag ska ta en promenad, som alltid, till bussen i Fittja och sedan ska jag en snabb sväng hem till mig och mitt i Bagarmossen.
Varje gång jag kliver innanför dörren till mitt hem, känner jag att det är så fint och hemtrevligt.
Jag har fått en vacker vrå i världen att vara på. Men… Den sista tiden har jag varit mycket i Alby och tillsammans med mina kärlekar… Jag kan inte skiljas från dem, men jag längtar efter mitt och mina vackra saker.
Mig, mitt och min vrå.
Och samtidigt längtar jag alltid efter katterna och min man och bästa vän!
Men jag äger ju inte mycket längre, men det jag har värdesätter jag oerhört och dessutom så är det saker och ting jag fått av mina goda vänner och min älskade syster.

Jag ser fram emot mitt möte med terapeuten.
Det var länge sedan det ”klickade” så fint med en annan människa. 
Det ser ut som om det börjar lida mot sitt slut, våra samtal, eftersom jag kommer att avslutas även på Jobbtorg Resurs när Socialpsykiatri tar över om några veckor.
Jag kommer inte att sakna själva Jobbtorget och min extra Resurs där, men mina samtal med KBT-terapeuten kommer jag att sakna.
Jag skall ha ett möte snart, med Social Psykiatri tillsammans med min assistent från Vuxenenheten, och då kommer jag att få veta mer exakt vad det innebär.
Tänk om det kunde vara sådan tur och sådan lycka att de har en läkare där, så att jag slipper valsa runt inom Psykiatrin?
Alla frågor som dyker upp kring det där, skriver jag ner. Jag glömmer det jag vill veta och skriver så gott jag förmår.
Jag vill veta och jag vill ha kontroll.
Kontrollbehov? Jag? Hahaha…

Ta hand om dig därute i vardagen och verkligheten!
På återläsande och var schyssta emot varann…
Väl Mött / Arthur