När jag är ute och går mina promenader, så ser jag så mycket vackra människor. Jag måste få tillägga att det här är en Blogg om missbruk, diagnoser och kampen för livet, kärleken och alla dessa vardagligheter…

När jag är ute och går mina promenader, så ser jag så mycket vackra människor.
Överallt runt Alby, Fittja och Hallunda, finns det så många färgstarka personligheter.
De hörs, de syns och de vågar ta plats.

Kontrasterna till dem jag ser och upplever ”glasklara”, färgberikade och strålande, är de människor som är oerhört trasiga.
De spruckna, skadade och söndriga själarna jag ser, vid tunnelbanans entré, är en ständig påminnelse om vad drogerna gör med människor.
Jag tänker ofta på hur de hamnade där, i livets avgrund och jag funderar över vad som hände, för att de ska slarva bort sina liv i ett totalt meningslöst ingenting.

När jag går förbi dem, så utstrålar deras aura och själsliga spegel hopplöshet, oöverskådlighet och maktlöshet.
De är alla kidnappade, själsligt, av drogerna och dess framfart i deras varande.
För mig? Jag kan inget göra.
Jag kan inte mer än tänka till själv och skänka ett leende och låta dem vara med i mina tankar, böner och kärleksfulla tankar.

Detta jag skriver nu, är förmodligen obehagligt och kladdigt, men de är bra att de finns därute! Det får mig och mina mer lyckligt lottade medmänniskor att inse att vi har det gott, vi är människorna med tur och vi kan gå hem till oss, till värmen och gemenskapen med andra och njuta.
Somliga ser dem inte längre.
Andra väljer att gå runt dem och några slår ner ögonen och låter dem behålla sin plats i ytterområdet av livet.
Jag försöker att se dem, jag gör verkligen det. Och jag försöker att tänka till och hoppas att de också finner räddning i livet och ut ur missbruket…

Jag måste få tillägga att det här är en Blogg om missbruk, diagnoser och kampen för livet, kärleken och alla dessa vardagligheter som många av er/oss måste leva med och försöka att ingjuta i livets alla tänkbara hörn!
Jag har inte för avsikt att skriva om shoppingrundor, mat, viner och fester.
Detta lite parti skrivet utifrån en privat kommentar om att jag är negativ, krass och missnöjd.
Jag återspeglar bara mina tankar och mitt eget lilla livskrig! Vill du inte läsa, så varför anstränga dig, när det finns glättigare Bloggar om Stureplan!
Prova http://finest.se/  Där har du hur mycket som helst att glädjas av!

För övrigt…
Dagen är öppen för absolut ingenting. Skönt.
Se på en film. Sova i soffan. Dricka kaffe och ägna mig åt det jag vill.
En promenad och lite skön musik i öronen? Ja, kanske? Jag behöver hösten i benen och själen.
Det ska regna… ”Känner du regnet, eller blir du bara blöt”?
Inget hinder alls!

På återläsande och ta hand om dig därute i verkligheten.
Tack för din uppmärksamhet och för att du tar dig tid!

Väl Mött / Arthur