Mina egna och andras bilder, från veckan som gick… Väl Mött / Arthur


Foto; Google Bildsökning 
Foto; Per Lundström 
Foto; Per Lundström 
Foto; Per Lundström 
Foto; Per Lundström 
Foto; Per Lundström 
Foto; Arthur 
Foto; Arthur 
Foto; Google Bildsökning 
Foto; Google Bildsökning 
Foto; Per Lundström 
Foto; Per Lundström 

Orden sitter långt inne idag. Funderar och tänker. Grubblar lite. Det är Söndag… Under gårdagen fick jag en del av det mer "tråkiga" och praktiska sakerna gjorda. Skickade mejl… Olika skrivelser och yttranden, till Försäkringskassan bland annat!

Foto; Per Lundström 

Orden sitter långt inne idag. Funderar och tänker. Grubblar lite.

Det är Söndag och min dag inkluderar en promenad, en Powerwalk, lite musik och frisk luft. Skriva lite och kanske en film framemot kvällen.

Vaknade tidigt av värk i kroppen och har varit uppe i natt några vändor och ”promenerat” i lägenheten. Värktabletterna hjälper inte och det effektivaste sättet är att ”rör” lite på sig och få igång skvalpet i kroppen och knoppen.
Det är märkligt att vara fyrtiofem år och känna sig som närmare åttio. Ska det vara så här nu? Smärtor, mentala bergochdalbanor och osäkerhet inför framtiden? Det känns lite surt och beskt, och jag skulle önska mer ”flow” och smidighet. Man blir trött av värken, det tar på krafterna, det gör det.


Doris, alias Snurran, Myran, Tjockis eller 
Älsklingen (Kärt barn har många namn!) 
finner de mest märkliga ställen att få vara ifred på.
Hon uppskattar sin ensamhet!
Hon finner sin avskildhet i garderober, 
strumplådor, under sängarna och nu 
har hon även funnit shoppingvagnen 
i klädkammaren. Ibland är hon svår 
att finna i lägenheten, 
allra helst om hon krupit ner i en väska, 
längst in i hörnet av klädförrådet 
och gömt sig så gott hon kan.
Underbara katt och älskling…

Jag har läst på lite mer om Bipolär Sjukdom och funnit att fysiska smärtor i kroppen är väldigt vanligt hos oss med diagnosen. Den mentala ohälsan sätter sig gärna som fysiska uttryck i kroppen och kanske är det som så, att jag helt enkelt får lära mig att leva med det?
Jag har påbörjat en utredning för reumatisk värk, men de finner ingenting som skulle påvisa att det verkligen är så. Ytterligare prover ska tas i veckan och det är bara att åka med på det tåget.

Under gårdagen fick jag en del av det mer ”tråkiga” och praktiska sakerna gjorda. Skickade mejl till Socialförvaltningens Socialpsykiatri, mejlade terapeuten som ska göra mig sällskap dit och fick även ordning på olika skrivelser och yttranden till Patientnämnden, Försäkringskassan och Psykiatriska mottagningen här i Stockholm! Jag fick även färdigskrivet ett yttrande till Socialförvaltningen och Ekonomiskt Bistånd!
Jag tycker fortfarande att det är märkligt att de på Biståndsavdelningen kan kräva mig på återbetalning för pengar som ännu inte kommit mig tillhanda och som för övrigt inte ens fanns under sommaren.
Det där med återkravet till Socialförvaltningen handlar om min ansökan om Sjukersättning och Bostadstillägg och jag finner det oroande och stressande att de kräver mig på närmare fyrtiotusen kronor, när ingenting är färdigt och ingenting är beslutat och klart.

Foto; Per Lundström 

Det är vansinnigt mycket pengar och min skrivelse handlar just om det, att summan är alldeles för stor, i jämförelse med de pengar jag kanske får tillgång till om jag blir beviljad en femtioprocentig sjukersättning och det måste helt enkelt ha blivit en felberäkning någonstans.

I alla fulla fall… Papper, papper och intyg!
Det tar tid och det krävs en hel del pyssel att få ihop alla de där dokumenten och i slutändan gör alla myndigheter och alla sjukvårdsinrättningar som de vill ändå. Människor är inte mycket värda i samhällsmaskineriet. Det finns inte mycket att vinna och hämta hos de olika instanserna! Och gör man som jag gjort, överklagat och gjort sig besvärlig, så har man inte mycket för det heller, eftersom de olika instanserna alltid går på auktoriteternas linje. Men, jag har gjort vad jag kunnat och med det får jag viss lugn och ro!

Det blir förmodligen en dag då jag kan göra lite som jag vill. Antigen en promenad, eller så låter jag bli. Kanske ett skönt bad och lite ”hemma-spa” och kanske vila och se på teve. Inga planer och dagen blir som den blir, det är ganska skönt det med. Jag ska försöka att hålla mig på benen. Jag är trött. Väldigt trött…

Ta hand om dig därute i världen! Tack för din tid och din uppmärksamhet!
På återläsande och Väl Mött / Arthur