När det ena inte blev av, följde resten av alla de där måstena med som i en tågurspårning. Det blev ingenting av någonting. Jag påpekade att min ledsamhet och mitt frustrerande negativa sätt, inte har någonting med honom att göra. Jag älskar ju honom, som en galen vettvilling!

Foto; Per Lundström 

Det blev inte allas som jag hade tänkt igår.
Allting blev ställt på ända och egentligen så gör inte det någonting, för jag fick tid till att göra absolut ingenting.
Bra eller dåligt?
Jag vet inte… Det har blivit några dagar, i följd, av att ”inte göra någonting”. Det börjar bli ganska många av de där dagarna i sängen, eller skrivandes framför datorn.
Jag är trött. Livstrött och lider av livsleda. Det finns mediciner för sådant. Det fungerar inte så bra för mig. Men jag är okej! Jag menar… Jag har att jämföra med! Det har varit dagar då det gjort ont, ända inifrån benmärgen, genom själen och hjärtat, rakt ut genom kroppens ben och upp mot huvudet, av värk att leva.
Jag är inte alls där, så det är okej. Jag står upprätt och jag tänker inte hoppa framför tåget.
Men det är som vanligt… Jag planerar och tänker att mina dagar ska se ut på ett visst sätt, att det ska förlöpa så som jag i mitt huvud har räknat ut, och så blir det inte så. Inte alls. Jag åker gärna av banan då, glider av vägen och hamnar i diket på någotvis. Det räcker med lite för att jag ska sättas ur spel och för att jag ska trassla in mig i en lervälling av grubblerier.

Foto; Per Lundström 

Jag skulle ha träffat terapeuten igår för ett avslut, eftersom jag ska få hjälp med samtal och terapi via Socialpsykiatri, och det blev inställt.
Jag skulle i samband med det, för att göra det enklare för mig själv, passa på att ta nya blodprover för min evinnerliga smärta i kroppen, men när det ena inte blev av, följde resten av alla de där måstena med som i en tågurspårning. Det blev ingenting av någonting. Bagarmossen, promenad, Vårdcentralen och Terapi, åkte av banan och jag själv… kröp ner i sängen.
Senare fick jag också meddelande om att jag inte får några pengar den här månaden från Försäkringskassan, varför vet jag ännu inte eftersom beslutet ligger hemma i Bagarmossen, och insåg beskt att jag i absolut sista minuten fick lov att sätta mig ner och ansöka om pengar från Socialförvaltningen och Ekonomiskt Bistånd. Jag avskyr det där. Ekonomiskt Bistånd! Alla dessa förbannade papper!

Facebook; ”Herregud & co”… En Personlig Blogg.

Jag avskyr att vara beroende av andra. Jag uppskattar inte alls att jag faktiskt behöver leva på min man, goda vänner och min syster. Och det blev en uppgivenhet som tar sig uttryck i ilska, bitterhet och frustration.
Det där svämmar över och den som får ta emot all den där skiten är min man och bästa vän.
Men… Jag påpekade att min ledsamhet och mitt frustrerande negativa sätt, inte har någonting med honom att göra. Jag vet att han vet det, men för mig är det väldigt skönt att verkligen bekräfta att det inte, på något sätt, har med honom att göra…
Det sticker hål på hela situationen och jag får även möjlighet att berätta vad det är som skaver och gör så ont.
Även om jag inte, absolut inte, vill tala om det, så ser jag mig ”nödbedd” att försöka förklara för honom, att jag tycker att livet är arbetsamt och motsträvigt och mitt samvete säger mig hela tiden att jag inte ska besvära honom med det där… Jag vill att hans lilla värld ska vara skyddad från de negativa och bittra, som genomsyrar min egen.

Facebook; Nina Hemmingsson

Men… om jag inte berättar och försöker att förklara för honom hur det verkligen är, hur det liksom skrapar och nöter i själen och i mina tankar, hur ska han då kunna förstå och veta? Hur ska han finna förståelse för hur min situation ser ut och hur den är… Jag älskar ju honom, som en galen vettvilling!
För övrigt, vilket besvärar mig enormt, så har jag dessutom kommit till insikt om, att om jag ”besvärar” honom med alla mina sår, ärr, mitt skav-samma och geggiga jag, så kommer han att tröttna och lämna mig…
Det finns ingen som står ut med en negativ bitter-pitt, inte jag heller, så varför skulle han?
Det är dessvärre en insikt och en sanning som jag måste förbise och bara låta vara, för han måste ju få veta… Han måste ju få vara delaktig i det där också.
Och ja, jag är trött. Jag skriver för att jag på någotvis måste få ord på kaoset. Jag skriver för att det är bra för mitt hjärta och min själ.
Jag skriver för att det är terapeutiskt och jag skriver för att själv ska finna insikter och förståelse. Det är märkligt, livet…
”Jag vill inte leva, men jag vill inte heller dö”…

Jag är som sagt okej, men jag är oerhört trött på livet och dess kringelikrokar. 
Jag ska väl ta mig i kragen idag och vara bra, ”duktig” och se till att leva lite grann av allt det här o-levda livet, som bara rinner iväg…
Det blir bra! Jag duger och jag är okej… Jag är ganska schysst ändå!
Väl Mött / Arthur 

2 tankar på “När det ena inte blev av, följde resten av alla de där måstena med som i en tågurspårning. Det blev ingenting av någonting. Jag påpekade att min ledsamhet och mitt frustrerande negativa sätt, inte har någonting med honom att göra. Jag älskar ju honom, som en galen vettvilling!

  1. Kärleken är tålig och mild. Den förhäver sig icke och är ovillkorlig. Kärleken övervinner allt. Om han velat hade han lämnat dig för länge sedan så ta bara ut glädjen i förskott. Carpe diem är bra motto för det är det enda vi har. Ögonblicket nu för nästa kan vi vara döda. Så.min vän solen lyser på dig också och om det regnar fäll upp paraplyet. Önskar dig all lycka på riktigt ♡

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s