Definitionen av en människa? Definitionen av en man? De där första orden och de första sekunderna i ett möte utgör många gånger vad och hur en annan människa definierar och rubricerar en annan individ… jag är inte mina dubbeldiagnoser och inte heller min bakgrund, de definierar mig inte! Men… stämmer det verkligen?

Definitionen av en människa? Definitionen av en man?

Om man slår upp det på Synonymer.se finner man; avgränsning, begreppsbestämning, bestämning, begreppsförklaring, förklaring och precisering…

Och att etikettera någon. Etikettera sig själv..?

Varför nu detta?

När man möter nya människor och när man gör nya bekantskaper så är det märkligt att yrke, framgångar och bakgrund har så stor betydelse. Öppningsfrasen är ofta; ”Vad sysslar du med”? eller ”Vad arbetar du med”? Det ligger en del värderingar i det. Plus eller minus på kontot.

I gay-kulturen är pengar, märkesvaror och status viktigt och om jag förstått det rätt, utan att vara ironisk, så är även kulturen kring Stureplan densamma. 
Pengar, status och att vara framgångsrik. Jackpott! 

De där första orden och de första sekunderna i ett möte utgör många gånger vad och hur en annan människa definierar och rubricerar en annan individ. 

Och man kan ju räkna framgångar på olika sätt och man kan alltid förse sig själv med ett bättre värde och en snyggare etikett, än vad man egentligen har.
Man behöver inte alltid vara ärlig och rättfram. Man kan vara undvikande och man kan ”låsas som om”… Man kan servera ett bättre innehåll, än vad som i själva verket finns i bruken.

Jag hade en tidigare chef, som numer är lite till åren, men där ruterna aldrig riktigt går ur. Vikten för henne är/var att framstå som förmögen, bekymmersfri, snygg och märkt med etiketten Gucci.
Att arbeta för henne var att arbeta under ”Management by fear”! 

Jag tror att alla på den arbetsplatsen var rädda och kände skräck inför henne! Under de möten vi hade genom åren och i hennes sällskap, var förmodligen alla rädda för att bli utsatt för hennes elakheter och nedvärderande ord. Hon var elak. Hon var totalt skoningslös. Brutal.
Och hennes största problem var alkoholen. Hennes största problem är spriten, fortfarande. Hennes största brist var det ständiga behovet av att ha hackkycklingar, leva och parasitera på andra människors dåliga självkänsla och på den energi hon fick av att vara elak.
Hon drev ett vinstdrivande företag och framhävde sig själv som god, lyckad och vänlig. Baksidan av den bilden var en helt annan och just hon etiketterade sig själv som affärskvinna, sval och ljuv. Det gick hem. Det gör det fortfarande!
Ingen av oss sa någonting. Ingen sa ifrån och ingen vågade sätta ner foten och säga att; ”Nu räcker det”!
Definitionen av henne i olika ”offentliga” sammanhang var lyckad, glamourös och schysst.
Begreppsbenämningen av henne ”inofficiellt” var draken, häxan och fyllot.

Jag tänker att man alltid kan omskriva sig själv till någonting man inte är.
Man kan alltid tillskriva sig egenskaper som man inte har. Och det handlar väl om att inte ha självinsikt och självrespekt? Att gå genom livet och vara någon man inte är och ”leka” sig fram och låta yttre attribut återspegla den och det man egentligen vill vara…

Och jag tänkte som så…
Min roll och min definition av mig själv? Gammalt fyllo? Loser? Missbrukarjävel och samhällsutsugare?
En föredetting?
Vem är och vem blir jag i olika sammanhang med nya människor och nya kontakter?
Jag kan knappast leva på gamla meriter och jag kan inte heller börja rapa upp och reprisera mina gamla referenser, ”erövringar” eller yrken. 
Och när man kliver ut ur en roll och in i en annan, hur ärlig ska man vara? Är det viktigt att alla vet och känner till tidigare missbruk, diagnoser och livets olika svårigheter? Ska man dölja och låtsas som om allting bara är bra? ”Låtsas som om”?
Jag tänkte ett tag att det inte alls är nödvändigt för alla att veta om mitt förflutna, vem jag är och vad jag gjort! Det är dock lite försent för det nu, med en ärlig och rättfram blogg som jag har! To late!
Och många tidigare missbrukare väljer att inte berätta, att hålla det hemligt och dolt, just för att det finns så mycket rädslor inför andra människors dömande, granskande och för att man själv inte vill definiera sig som beroende och missbrukare. Döljer för att få bättre arbete. Hemlighåller för att ens identitet inte ska bli befläckat och håller tidigare historik om missbruk på avstånd, för att de skrämmer andra.
Jag vet naturligtvis inte vad som är rätt och riktigt. Jag har ingen som helst aning om vad som blir och är bäst! Jag vet bara vad som passar min kostym och hur mina värderingar ser ut…
Och jag kan känna att det är synd att många människor går miste om andra människors erfarenheter och livskunskaper, för att de inte riktigt passar in i deras egen definition av sig själva… Lite mer och lite bättre, umgås inte med gamla missbrukare!
Somliga rusar på, väljer sitt umgänge utifrån en ”label” och en yta, emedan de övriga går bort för att de inte passar in.

Min tidigare chef har inte mig som vän eller ”kompis” på Facebook, det är förmodligen under hennes värdighet och jag, med mitt tidigare missbruk, skrämmer henne och hennes eget beroende… Jag är modigare än hon och jag har mer insikter än hon…
Så är det ju.

Och en del av mina kamrater frågar mig varför det är så viktigt, för mig, att hamna i facket av missbruk, diagnoser och psykisk ohälsa?
En och annan kamrat tycker att det blir för mycket av allt det där och att jag själv definierar mig med rubriker som ”alkoholist”, ”missbrukare”, ”psykiskt instabil” och Bipolär. Men… det är ju detta jag är.
Sammelsuriet av alla etiketter, alla beteckningar och ”namnlappar” för min person, är ju det jag har blivit och den jag är.
För övrigt… Jag är inte tjugo längre och behöver inte ”låtsas som som” jag är någonting som jag inte är och min inre kärna är densamma, som den alltid varit! Och det är bara livets förutsättningar som ser annorlunda ut idag och jag är det här, jag är den här och jag upplever en stor lättnad att kunna vara ärlig och rak och berätta om hur det faktiskt är att leva livet, utan att låtsas ”som om”, utan att försöka att vara lite mer än den jag är och jag försöker dessutom att finna acceptans hos mig själv…

Och jag har skrivit, många gånger, att jag inte är mina dubbeldiagnoser och inte heller min bakgrund, de definierar mig inte! Men… stämmer det verkligen?
Är det riktigt sant? Jag ska fundera vidare på det där, men jag tror faktiskt att den ständiga påverkan av min psykiska hälsa, definierar mig som man och människa… Jag är dubbeldiagnostiserad och jag lever med det, eller försöker att lära mig att leva med det och det här är den jag är… 

Tack för ordet!
/ Arthur 

Ett ord på vägen… Fann texten hos en god vän via FB. Förmodligen är texten tagen ut "Bara för idag", en bok med dagliga reflektioner över livet och tillvaron…

…mycket människor i omlopp, julhandeln har dragit igång, och jag gjorde vad jag kunde för att "avskärma mig". Hjärnan blir trött. Själen blir trött och huvudet fullkomligen exploderar av all inverkan från omgivningen och alla människor.

Det blev inte så mycket skrivet igår, utöver mitt inlägg på morgonen.

Jag blev så matt och trött efter äventyret, som kortades ned rejält, att jag vilade mest och sedan titta på alla vackra människor under Nobelfesten och dess middag.

”Det märks att man börjar bli gammal, när man bänkar sig framför teven för att se på Nobelfesten”.

Glitter, glamour, vackra färger, praktfulla människor, vackra hår och alla dessa pärlor, diamanter, smaragder och briljanter. Det var tilldragande och förtjusande faktiskt och ganska trevligt att se på… Att slötitta på dessa festligheter fungerade utmärkt, hjärnan behövde inte så mycket att grubbla över, i all denna glassiga yta…

Men, jag var trött och fortfarande ganska sjuk. Seg förkylning!

Jag märkte på min utflykt igår att jag inte alls är hundra procent återställd ännu och att jag behöver mer vila och mer tid för återhämtning från förkylningen.

Jag hade en storslagen plan att åka hem till mig och mitt i Bagarmossen, men kom inte ens halvvägs!
Jag hamnade i Skärholmen i några timmar och lyckades att ordna en del ärenden. Svettades som en galen och bröstet rosslade som en gammal dieselmotor.

Oerhört mycket människor i omlopp, julhandeln har dragit igång, och jag gjorde vad jag kunde för att ”avskärma mig”. Jag försökte att titta, se mig omkring, lyssna på musik och använda mig av olika distraktioner för att vara utanför påverkan av andra.

För mycket människor och trängsel, kan få vem som helst att flippa ur, och jag själv orkar inte ta in allt, alla och allting, så jag har mina ”verktyg” för att undkomma åtminstone en liten del av alla intryck.

Allting som sker omkring mig faller in i mitt sinne och i min kropp, helt osorterat och hjärnan hinner inte med att sortera, reda ut eller klassificera det som är viktigt och det som inte alls är det.

Hjärnan blir trött. Själen blir trött och huvudet fullkomligen exploderar av all inverkan från omgivningen och alla dessa människor.

Jag somnade kort efter det att jag kom hem igen.

Av mitt hem och av mina vackra saker, blev det ingenting alls… Jag orkade bara inte!

Vad dagen ger idag har jag ingen aning om. Det finns en del saker att ordna med idag också, så kanske att jag får somligt gjort… Observera att jag förstått att jag kanske ska ta det lite vackert, några dagar till!

Jag påbörjade en text och ett inlägg igår kväll, med ett huvudinnehåll om definitionen och etiketterandet av människor, hur vi noga avläser och preciserar varandra och andra.
Det blev fullständigt uppåt väggarna!

Jag skriver väldigt mycket och nästan överallt. Har jag inte tillgång till min mindre bra dator, så kan jag alltid skriva på min telefon.

(Åh! Denna teknik som jag uppskattar så mycket…)

I alla fulla fall, så snurrade jag in mig i orden och meningarna så illa, att jag inte blev riktigt färdig och innehållet blev väldigt snurrigt och rörigt och jag kom aldrig fram till det jag önskade få sagt…

Texten har fått marinera under natten, så kanske att jag kan bringa klarhet i raderna under dagen… Eller så blir den liggandes på datorns skrivbord…

Det är Fredag! Ta hand om dig! Var rädd om dig och dem som står dig närmast. Njut dagen och var schysst emot varann därute!
Och du! Kom ihåg; ”Ta ingen skit”!
På återläsande!

Väl Mött / Arthur