Älska mig, vrålade kroppen. Se mig, skrek den inre kärleksnöden. Hör mig och tyck om mig, grät pojken som inte fick gråta.

Pojkar ska inte gråta. Pojken som inte fick gråta… Pojkar ska bli stora och starka, leka med bilar. Jag ville inte! Jag grät ofta, mycket och jag ville inte bli stor och stark! Jag lekte definitivt inte med bilar!

Jag minns protesterna. Det blev påföljder av sådant. Din vilja växer i skogen, sa de vuxna och min självkänsla var lägre än det lägsta. Om jag ville och önskade någonting, Din vilja växer i skogen.
Pojkar gråter inte! Sluta gråta! Jag ger dig orsaker att gråta.
Pojken som inte fick gråta…


Älska mig, vrålade kroppen. Se mig, skrek den inre kärleksnöden. Hör mig och tyck om mig, grät pojken som inte fick gråta. Det blev repressalier för sådant!

Även små gråt-lösa pojkar växer upp.
Ofta växer de upp i en desillusion av vad som är manlighet, vad som är stort och starkt. Ofta växer pojkar med ogråtna tårar upp med luftslott som inte existerar och inte finns. De bor i en världsavskildhet och de tror att män är på ett visst sätt, agerar på ett annat och håller käften när sorgen, kärleken och rädslan tränger på! Och de där tårarna, den låga självkänslan och den där rädslan, blir till destruktivitet och ett omättat sökande efter bekräftelse! En önskan om att få duga och vara med, precis som den de är och exakt så som de vill vara.
Det blir mycket ömhetstörst av sådant där. Att pojkar inte får gråta.
Pojkar som gråter blir inte heller tröstade! Pojkar ska inte gråta och då tröstar man dem inte, de ska härdas och bli stora och tuffa! O
ch de får inte heller sitta i famnen på någon vuxen, för tröst, värme och kärlek, pojkar behöver inte sådant! Forma stenen stor och stark och marmor-lik, inga känslor och bit ihop…
Det blir ett kärlekssökande av sådant. Kärleksnöd, ömhetstörst och otröstade pojkar blir än mer förvirrade och sorgsna som vuxna. Och de söker, önskar, vill och försöker, att finna någonting, som kan fylla den själsliga saknaden som gapar så stort; Kärleken.


Pojken som inte fick gråta… Pojkar gråter inte.

Det blir oerhört mycket ohanterligheter, destruktivitet och ett ständigt sökande efter det som inte finns, av sådana där lögner och dumheter. 

Kärlek och självrespekt. Ja, det fanns ju aldrig där ifrån början, så sökandet tar sig uttryck i sprit och missbruk av andra droger. Bland annat…
Fyll på, fyll på och tysta det som vrålar i själen! Mer och mer och tig ihjäl kärleksnöden! Män ska vara karlar och män ska vara John Wayne. 
Jag tror på det sociala arvet. Det kärlekslösa blir till missbruk, självförstörande och i slutändan beroende och maktlöshet. Döden.

I min strävan efter ett bra och fint liv, som är stadigt, tryggt och totalt drogfritt, har jag kommit underfund med att de sociala arvet har spelat stor roll för mig. Och det spelar stor roll för mig fortfarande. Jag lärde mig tidigt att pojkar som gråter får stryk. Grabbar som visar känslor är kärringar och mesar. Pojkar som inte vill leka med bilar, pistoler eller Cowboy och indian, får inte vara med och får heller inte vara delaktiga. 

Män är tysta, stora och starka. Män gråter inte, förlåter aldrig och biter samman. Kalla, känslolösa och med stenkroppar och själar som står emot känslor och skörhet.
Själv är jag på jakt numer! Jag måste finna den där källan till självmedvetenhet och självaktning för att kunna bejaka och acceptera mig själv! Bara låta min person vara den det är och kunna säga; Det här är jag! Stolt som fan! Kalla mig kärring och Knytt, om du vill, men det här är jag!
Jag börjar där, med en skattjakt och att gå ut och leta reda på min kärleksfulla själ-medvetenhet och min jagkänsla!

Skattjakt. Sökande. Letande.
Pojken som inte fick gråta. Pojkar gråter inte!
Han gråter hur mycket som helst… Och han får det! 
Han är en förbannad jävla kärring, han har lärt sig det!
Men han älskar kärringar, kvinnor, känslor och att vara själsligt överflödig och han får det… Hur mycket som helst!

Tack för ordet! 
/ Arthur