Du andas i mitt öra…

Denna Söndagsmorgon… En dikt om Kärlek och att vara två… ”Du andas i mitt öra”…100_2589Du andas i mitt öra.
Försiktigt smakar du på mitt namn. Låter det vila ett ögonblick i din mun, smeksamt mot gommen.
Jag håller om dig, välkomnar din hud, din kropp…
Mina torra utsvultna läppar, möter dina livgivande, i ett försök att återuppväcka, återupptäcka, tvåsamheten.

Under huden, bor min längtan.
I mina tankar, huserar jaget och dina tveksamma försök, att bekräfta mig.
I mina ögon, bor osäkerheten och ändå mitt självcentrerade jag.
Tvivlar, tvekar, räds och darrar.
Älska mig, viskar du i mitt öra.
Kyss mig, skriker mitt egoistiska nav och min ömhetstörstande person.
Vågade modiga du, som vill… Våga mig. Ta för dig. Ät mig och svälj…
Smaka på mitt namn, svälj mina stavelser och vokaler.
Du får. Jag vill. Min vilja och din…

Försiktigt blir vi två.
Sakta andas vi in varandra, och långsamt är vi ett.
Modiga du, modiga jag…

Väl Mött / Arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s