Jag tänker alltid att det är viktigt att verkligen tillåta sig att känna, vara och befinna sig i olika känslor och tillstånd, oavsett hur de är och känns. ”Förlåt mig för att jag blir så undvikande och förlåt mig för att jag är så jävla oberäknelig! Älskade… Jag är medveten och jag vet”…

Jaha… Då sitter jag här igen. En morgon i januari. Klockan 05.30. Kaffe. Tända ljus och två katter. Den ena 12193588_10206533235584333_4281807795224465210_nkatten klättrar uppför, mer eller mindre, på mina ben och den andra vill gärna ligga i mitt knä. Jag är så fullständigt uppslukad av dessa två, att det värker i hjärtat. Kärlek, fullständigt villkorslöst! Det är detta som är så magiskt med husdjur!

Gårdagen blev så märklig och konstig. Jag var först på bra och fint humör, kände mig ganska okej, glad och trevlig, men senare på eftermiddagen, efter lunch, var jag så låg, så jävla ledsen och irriterad. Anledning? Ingen aning! Man kan inte alltid veta varför och det behöver inte alltid finnas anledningar!
Sur som Citron och det bara var så… så blev det!
Hela dagen blev ett stort ”slukhål”, som en god vän uttrycker tillståndet av nedstämdhet och jag kokade av ilska och frustration. Jag tänkte som vanligt att det är okej att må så där, vara lite grisig i tanken, för det måste man få vara också och jag inte hade någon som helst lust att bjuda till och vara ”go’ och gla´”… Muttrade och önskade att livet kunde få ett snabbt och abrupt slut! Det är så jäkla konstigt det där, för när jag kliver in i det där tillståndet av ilska, sorg och ledsamheter, så vill jag inte leva längre. Det maler i huvudet, döden, att dö och samtidigt; ”Nä, men jag vill ju faktiskt leva också”… Det där måendet är själens kaos och det kan få vem som helst att vilja sova bort resten av dagen. Det sistnämnda gjorde jag ju inte, men jag önskade att få bosätta mig i sängen. Jag försöker, jag tycker att jag gör det!
Jag tänker alltid att det är viktigt att verkligen tillåta sig att känna, vara och befinna sig i olika känslor och tillstånd, oavsett hur de är och känns. Jag tror inte på att undertrycka, att låtsas som om det är okej, eller att inte tillåta sig att agera ut och känna sina mörkaste känslor, för de måste ut och bort, det blir bitterhet av sådant, låt det pysa och ”lukta” av de mindre bra måendet! Det är sunt!
Det viktiga är dock att berätta det för sin omgivning! ”Du… idag är en mindre bra dag, men det beror inte på dig”!4199648-love-me-2-normal5.4
Jag gjorde inte det igår.
Jag puttrade på och var högst otrevlig när min man och kärlek kom hem från sitt arbete och han..? Ja, han blir god, vänlig, nästan lite ”lismande” och oerhört orolig… Jag borde ha sagt något och jag borde ha berättat att det inte alls är han som får mig att må så där, utan att det är mitt förbannade mentala tillstånd, men det blev inte så. Jag säger en sak, skriver en annan och gör precis tvärtom. Men nu blev det så där dumt och jag försöker att inte klandra mig själv eller banna mig själv för det, det är ingen idé, men jag skulle ha kunnat göra på ett annat vis. Jag är oerhört labil i mitt mentala hälsotillstånd och hela min person är så förbannat oberäknelig. Till min man, som ytterst sällan läser min blogg, eftersom jag skriver alldeles för mycket och inte en människa orkar läsa den säger han, vill jag bara säga; ”Förlåt mig för att jag blir så undvikande och förlåt mig för att jag är så jävla oberäknelig! Älskade… Jag är medveten och jag vet… Jag kan mig själv och jag skulle kunna vara ärligare och mer schysst, men ibland blir det där ”slukhålet” för mycket! Förlåt”!
Men han är bra min man! Han vet! Han har koll! Men även han är en oroad liten själ och människa, så jag bör agera annorlunda och lite bättre! Gör om och gör rätt! Var ärlig och schysst!

Jag har bytt mitt Bloggforum, från Blogger till WordPress, för att det sistnämnda ger bättre möjlighet till spridning och för att det mesta av information och interaktion för Hemsidor och Bloggar vänder sig till dem med WordPress. Och jag begriper absolut ingenting!
Jag kan berätta att det inte var en bra idé, inta alls, att under gårdagen sitta och försöka att lyssna till kurser på Youtube eller försöka att läsa sig till informationen om det nya ”forumet” och dess verktyg, för jag började gråta och skrika här hemma…
Jag förstår inte vad jag läser! Jag12517200_10206909344586823_441483131_o förstår inte vad jag hör och jag begriper inte hur jag ska göra och det får mig att känna mig så jävla dum, korkad och trög!
Alla borde väl kunna… Alla borde väl veta… Det är SÅ enkelt och ett SÅ bra verktyg att använda sig av till Hemsidor och Bloggar och jag… Jag fattar absolut ingenting!
Och alla mina gamla inlägg från min tidigare Blogg, som jag förde över från den ena till den andra, blev mindre bra och inte alls som de ursprungliga texterna och bilderna… Det blev mer en röra och ett hopkok och jag än mer ledsen och irriterad… Nu har jag valt och nu blir det så här och dessutom får jag lov att sätta mig ner och verkligen lyssna och lära mig allt det nya. Jag kan dessutom lyssna och fråga min kärleks syster, för hon har koll, men ibland undrar jag om förändringar verkligen är av godo…

Tack för ordet och tack för din tid och för att du vill…
På återläsande och ta hand om dig därute i januarimörkret och snörusket! Jag ska städa, vila och skriva…
Tusen tack och väl mött / Arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s