Jag har tappat lusten under några dagar. Jag har tappat livet och jag har slarvat bort mitt ”bra tänk” och jag är ledsen, arg och irriterad…

mirrored_4c4e2efea7d77_hiresIdag, Studiebesök på ”Nya Verkstan” vid Odenplan. Ytterligare en Sysselsättningsverksamhet där jag eventuellt kan få plats och hålla till om dagarna.
Till skillnad från de tidigare studiebesöken vi gjort, jag och min handläggare på Socialpsykiatri, så finns här en skrivargrupp och det är det jag söker och önskar. De har även en hel del konst och foto, vilket jag skulle vilja ”leka” lite mer med.
Jag ser fram emot besöket idag och hoppas att det blir bra. Jag har lite problem med att det blir besvärligt för alla andra, jag blir besvärlig, ”svår” och obekväm, eftersom jag aldrig tycks bli nöjd, glad och tacksam, men jag intalar mig själv att detta är för mig och det ska banne mig bli bra! Jag är inte besvärlig och obekväm, jag måste inse det!

Jag funderar mycket över det förflutna och jag är lite fastnaglad i gamla minnen.
Jag tänker på tider som varit, både bra och mindre bra, och jag ägnar mig en del åt att fundera över hur livet hade varit om jag gjort annorlunda och om jag hade gjort andra val. Det är mycket jag har gått miste om, men det är också så mycket jag har lärt mig på vägen! Och det som är befriande, trots allt, är att jag har blivit insiktsfull och medveten och Arthur i skogen3att jag förstått hur jag, och bara jag, är orsaken till att saker och ting blivit som det blivit.
Jag kan ångra, jag kan älta och jag kan fråga mig varför, men det faller ständigt tillbaka på mig själv. Det skapar det där funderingarna kring OM jag hade gjort annorlunda och OM jag hade varit mer insiktsfull och OM jag hade lyssnat på dem omkring och OM jag bara hade tagit mitt eget ansvar och lyssnat mer på min inre smarta och sunda dialog… Hur hade det sett ut? Hade det varit annorlunda? Hade jag varit annorlunda? Och varför tog det så lång tid att välja bort spriten och drogerna? (Alkohol är en vidrig jävla drog!)
Men… Nu är det som det är! Och det är så mycket annat, och många gånger så mycket mer, som jag har vunnit och fått. Somligt har jag ju faktiskt återvunnit och vinsterna är så stora, fina och bra…
Men det hindrar inte att jag tänker på hur det hade kunnat vara…

Jag har tappat lusten under några dagar.
Jag har tappat livet och jag har slarvat bort mitt ”bra tänk” och jag är Ångest-0043ganska ledsen, arg och irriterad.
Jag har bett om hjälp, eftersom detta för mig börjar bli ohanterligt, och jag har försökt att nå min handläggare på Socialpsykiatri, eftersom jag inte har tillgång till Psykiatrin just nu, på grund av Stockholms Stads omorganisering av Psykiatrins olika mottagningar i staden, och jag har bett handläggaren att hjälpa mig och att höra av sig! Inte ett ljud! Inte en stavelse!
Jag vet inte vad jag ska göra riktigt, för jag känner och upplever tillvaron som meningslös och totalt ointressant och jag kan bara inte ha det så här längre.
Livet, det kan kvitta, som det är just nu och jag känner att jag fått nog. Ja, eller i alla fall börjar jag få nog! Och jag hör mina medmänniskors förmaningar och välmenande ord om att jag måste aktivera mig, att jag måste träffa människor, att jag måste se till att vara mer social, att jag måste röra på mig och motionera. Men vad vet de, egentligen, om mental ohälsa och psykets olika tillstånd? Vad vet de? Egentligen?
Jag har ältat detta på min Blogg så många gånger nu och jag tänker att det är förbannat tröttsamt att läsa, men å andra sidan så är detta mitt liv, så här har jag det och jag får bara ”gilla läget”! Jag är trött och vill inte just nu! Och jag måste absolut ingenting, jag kan välja… Jag skulle kunna… Jag väljer…
Jag träffar handläggaren idag på vårt studiebesök, så jag får samtala med henne om detta. Det är ohållbart! Jag håller inte ihop längre!
Ber en bön, som alltid, ”Gud ge mig sinnesro”… Jag måste acceptera och jag måste inse… Jag klarar inte detta själv och jag måste få hjälp! Mitt liv och min tillvaro är ohållbar!
Livet ska inte vara så här!

På återläsande! Tack för din uppmärksamhet! Ta hand om dig! Livet, som jag ser det, blir bra tillslut… Det ska bara slingra sig fram ytterligare en tid, men det ska bli bra och lägga sig tillrätta. Livet ska vara roligt och stimulerande och inte en Bergochdalbana på Grönlund!
Ta hand om dig och var rädd om dina medmänniskor!

Väl Mött / Arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s