Pappa och jag! Jag och pappa! Hat, besvikelser och ånger skapar bara bitterhet…

vete_johner680Det är Söndag. Minusgraderna skrapar på rutan och träden är klädda i vitaste vitt. Vem vill gå ut? 

Jag drömde i natt om min pappa.
En mycket märklig dröm, för han höll min hand och tog mig över ängar av havre och vete. Vi bara gick i tystnad och sa absolut ingenting till varann.
Blå himmel och få slöjmoln, gjorde oss sällskap. Doften av nyslaget gräs och blommande Hägg, nådde oss där vi tog oss fram.

Det var en ytterst märklig dröm.
En dröm fylld av kärlek och värme. Dofterna sitter kvar i näsan och minnet av pappas stickade gula kofta, har etsat sig fast på näthinnan.
Den där koftan som han alltid hade när jag var barn, en skarpt gul och hårt stickad kofta, med bruna inslag. Koftan som doftade svagt av cigarr och rakvatten.

Det märkliga med den här drömmen var just att den inkluderade pappa på ett fint och kärleksfullt sätt. Det besynnerliga med nattens drömvandring var att den var så fylld av godhet, glädje och kärlek.
Fortsätt läsa

”Till Min Älskade”. En kärleksdikt av Siv Andersson, startar Söndagen.

Till Min Älskade…

Det var som högsta vinsten
i ett gratislotteri
när jag fick möta dig
och du och jag blev ”vi”.

100_2589Av alla dessa mänskor
är du just den jag vill ha.
Du ger mig ljus och glädje,
du får mig att må bra…

Ja, för allt min kärlek rymmer
finns inte nog med ord.
För att älska och att älskas
är det största på vår jord.

Och allt du är för mig
vill jag för dig få vara…
för kärleken i mig
finns till för att besvara.

/ Siv Andersson