Betraktelser av livets baksida… De som försvinner och inte räknas längre.

Det har somnat en äldre man på stenbänken i tunnelbanan. Det skulle kunna ha varit jag. Han ligger där med sitt ljusa huvud på en bunt tidningar, tror jag att det är och han har kissat ner sig. Det luktar förfärligt, om den äldre trasiga mannen som somnat där.

Det finns en kvinna som alltid står vid Tunnelbanan Slussen. Hennes ansikte är svullet och sönderfruset av alla de kalla vinterkvällarna. Många kalla nätter har förstört hennes en gång släta skära hud. Det skulle kunna vara min mamma, eller kanske din. Jag ser henne tydligare numer… Hon är en del av påminnelsen, mitt facit, om hur livet blir i missbruket. Livets baksida. De som försvinner och inte räknas längre.

Det finns ett par som säljer Situation Stockholm, vid Centralen. De luktar alltid gammal fylla om dem. De slåss med varann ibland. Skriker och sparkar, använder knytnävar. Båda två ser härjade, ledsna och sorgliga ut. Två vilsna människor i sin ständiga kamp för vardagen. Ibland kommer polisen och skiljer dem åt.
De framträder tydligt i mitt synfält nuförtiden. Förr befann de sig i min periferi, ute i den yttersta marginalen. Men nu, tydligt. Det skulle faktiskt kunna ha varit goda vänner till mig, eller kanske till och med ett av mina syskon.

En dikt efter Lunch? ”Änglar”. ~Arthur~

Jag sa.
Jag saknar, mina änglar.
Mina änglars eviga dans,
i djupet av min kropp.
Skratten. Glädjen. Hoppet.
Du sa.
Även änglar, behöver vila.
Också änglar söker återhämtning.
Återhämtning. Stillhet och ro.
Ge dem vila. Ge dem tid.
De återinträder inom kort.
För dig, dansar de snart igen.
Dansen, som är för evighet.
För alltid.

~Arthur~

Och tro nu inte att detta går som en dans och att det är enkelt, inte alls! Jag håller på att bli vansinnig…

Måndag förmiddag och helgen gick så snabbt.
Det är kallt och jag sitter här med tända ljus, i värmen och dricker mitt svartaste kaffe. Min man och bästa vän, är på sitt arbete och här sitter jag…

Veckan bjuder på läkarbesök och möte med Socialpsykiatri för att avsluta och fullfölja utredningen för densamma.
Det måste finnas utredningar, dokument, beslut och ”inhämtad kunskap” om Socialpsykiatrins olika klienter, för att kunna ge det stöd som behövs och är nödvändigt för var och en! Det innebär att det skall, med djupgående frågor och påståenden, göras kartläggningar av olika slag. Det blir ganska mastigt med dessa frågor och prövningar, och det blir väldigt djupgående och blottläggande frågor om allt ifrån barndomen, skolan, vuxenlivet, depressioner, nedstämdhet, självmordstankar och vardagens vardagligheter.
Det blir det andra sessionen som vi ska ha den här veckan och jag misstänker att det blir en till innan detta är färdigt.
Uttömmande, djupgående och detaljerat.
I alla fulla fall… Det är okej, faktiskt, och jag uppskattar min nya handläggare även om hon är så pass ung att jag skulle kunna vara hennes pappa!