Mejl sänt till Psykiatrin, Socialförvaltningen, IVO, Patientnämnden, Expressen och SVT-Stockholm.

Hej! (Er övriga som tillsänds kopia på mejlet; För info. och agerande!)

Det är dags att det sker någonting nu! Jag klarar inte av det här! Jag ska inte behöva leva mitt liv så här! Ni kan inte bara låta detta vara och ignorera det! Jag måste få hjälp! Dock inte av er, eftersom jag fortfarande finner situationen ohållbar och infekterad. Ni på Psykiatrin Södra har inte varit ärliga emot mot och jag har inget som helst förtroende för er! Ni vet att jag vet, att ni inte gjorde rätt och riktigt ifrån allra första början och därmed behöver inte jag finna mig i att vara otrygg, obekväm eller ens be om hjälp från dem som skapade den här situationen från allra första början!

Jag har bett min handläggare på Socialförvaltningen och Social Psykiatri XXXX XXXX, att ta kontakt med er angående min remiss med förfrågningar om var den har tagit vägen. Hon har bett er ringa upp henne för att få information. Ingenting händer! Ni har inte ens hörts av! Detta har pågått i två veckor nu! Hela tiden hänvisar ni till omorganisationer inom psykiatrin och att ombildningen av densamma drar ut på tiden. Ni vet inte var ni ska hänvisa mig och var remissen skall skickas.

Ni arbetar inom sjukvården och bör veta vad som händer och hur de olika mottagningarna kommer att se ut framöver. Det finns förmodligen en ”arbetsplan” över psykiatrin och obildningen av denna och det måste finnas information för er att tillgå ang. detta! Ni kan inte låtsas som om ni inte har ”koll på läget”! Ni måste väl veta vad som händer inom det egna ledet? Ni måste väl kunna hänvisa patienter till övriga mottagningar inom staden!? Detta är fullständigt absurt och befängt! Jag bryr mig inte längre om att jag gör mig obekväm, besvärlig eller rent patetisk, för jag klarar inte av att leva och jag fixar inte tillvaron längre! Ni måste ta detta på allvar! Ni måste lyssna nu!

Jag slåss ensam emot ett jättemaskineri som inte lyssnar på mig, eller på andra patienter, och jag får göra mig löjlig och otrevlig för att få hjälp. Jag, och andra patienter med mig, kan ju inte göra någonting åt att psykiatrin omorganiserar och ombildas! Vi ska inte behöva hamna i kläm, fara illa, för att en omorganisering sker i staden och som ingen tycks ha koll på! Sjukvården måste ju fungera ändå!

Jag menar fullständigt allvar när jag skriver att jag kan inte leva så här! Jag kan inte ha min tillvaro på detta viset! Jag står inte ut och jag ber er om hjälp! Gör något! För övrigt måste ni göra någonting åt er sekretessbestämmelser via mejl! Jag kan omöjligt vara den enda patienten som lider av socialfobi och som inte kan, vill eller orkar, tala i telefonen! Och jag kommer att göra nya anmälningar till Patientnämnden och IVO, till dess att någon hör mig!

/ XXXX XXXX

Tel; XXXX (Jag svara dock inte i telefonen! Mejl eller text!)

Länk till Blogginlägg ang. Psykiatrin;

• Psykiatrin driver mig till vansinne!
• … Ett brev och yttrande till patientnämnden, ang. Psykiatrin.

En rörig reflektion… Mötet mellan Mikael Persbrandt och Lars Lerin…

Foto: SVT

En rörig reflektion från gårdagen… Ingen ordning på orden idag!

Mötet mellan Mikael Persbrandt och Lars Lerin, var ett av det mest kärleksfulla och ömsinta möten jag fått ta del av på väldigt länge. Jag upplevde det personligt, ärligt, ”nytt” och mysigt på någotvis. Jag och min härliga man, tittade på Vänligen Lars Lerin igår kväll och jag upptäckte en helt ny sida av Persbrandt som jag inte sett tidigare. Jag har alltid upplevt honom som burdus, stökig, kaxig och skrämmande! Lite för mycket och lite väl stöddig. Jag begriper ju att det inte är hans sanna natur och hans rätta jag, som han visar utåt, men jag har alltid läst av honom som pompös, ”stor” och rent av farlig! Men i programmet syns en mer jordnära man, med rädslor, otrygghet och med glittrande glädje i ögonen, som jag aldrig har sett tidigare. Det var ett hemtrevligt och inbjudande program och Lars Lerin var härligt njutbar och rolig, och jag omvärderade Persbrandt och fann även honom behaglig och tilltalande. För övrigt är det ett fint och bra program som SVT har lyckats med att producera. De är lite tunnsått med den här typen av teveunderhållning känner jag. Om man är yngre, än jag, och uppskattar skräp tv, så är utbudet enormt av ”reality serier”, med en hel del porr, sexiga kroppar och intriger. Själv är jag så pass gammal nu, att jag uppskattar teve med innehåll, substans och verklighetsförankring. Och ja… Jag är nog lite förälskad i både Persbrandt och Lerin.