Jag orkar inte! Jag vill inte! Jag klarar inte av det… Jag vill inte berätta! Det måste bli bra…

Arthur i vardagenDagen idag? Det blev mycket! Jag är för mycket. Känslorna är för mycket och jag är känslomässigt omogen och galen… Nästan.

Besök på Vårdcentralen. Undersökning av blodtryck i benen och armarna och även koll av nervbanorna i fötter och händer!
Det förstnämnda var utmärkt! Utan anmärkning! Eftersom jag fortfarande röker kan det ju vara en viss risk att blodcirkulationen stannar av i ben och armar och att det blir förträngningar i blodkärlen, men det ser utmärkt ut! Grattis till mig! Tacksamt!
Nervändarna däremot, i tår och fingrar, ser ut att vara ”extra känsliga och lättretliga”! Vad detta innebär vet inte jag och inte heller sköterskan som hjälpte mig tillrätta. Men jag har en ny tid hos läkaren för ”uppföljning” så svar lär jag få…
Själva undersökningen fungerade ungefär som ett EKG! Sköterskan fäste elektroder på de aktuella områdena och det visade alltså att det är någonting som är lite galet med ”nervändar och nervbanor” i armar och ben! Svar lär jag som sagt få och vad det blir för följder av det här, vet inte en människa i dagsläget!
I övrigt överlevde jag dagen idag också! Grattis till mig! Tacksamt!  Fortsätt läsa

God Morgon… På väg…

12507540_10206916095675596_5861987925817916102_nKaffe och katterna.
Tända ljus och jag ska iväg och ordna med de där görandena som aldrig blev av förra veckan. De där görandena som fick stryka på foten för att jag själv inte orkade och inte ville, men idag blir det av! Bannemig!
Dels ska jag till Vårdcentralen och göra en kort utredning över nervbanorna och blodcirkulationen i mina armar och ben och sedan ska jag möta upp min Handläggare på Social Psykiatri, för att slutföra utredningen om min mentala hälsa och mitt mitt fysiska mående.
Det sistnämnda är en djupdykning i allt ifrån min uppväxt till mitt missbruk, min skolgång, all misshandel och mina svårigheter att lära.
Sedan somnar jag väl någonstans! Det brukar vara vidrigt uttömmande, och jag blir fullständigt utmattad och knoppar in på bussen eller tunnelbanan på min färd hemåt.

Just  nu är jag i Alby.
Kärleken, han jag alltid vill vara nära, nära, är fortfarande sjuk, hög feber och mår inte alls bra. Jag tycker inte om att vara hemma hos mig då, så jag föredrar att vara i den mångkulturella förorten och umgås med honom.
Han klarar sig själv naturligtvis, men jag är en oroande och räddhågsen människa och vill vara tillsammans med min ”familj” när någon av dem inte mår bra.
Så… det blir en lång kommunal resa in till stan, sedan till Bagarmossen och efter det ytterligare en resa ”hemåt” mot Alby.  Fortsätt läsa