God Morgon… På väg…

12507540_10206916095675596_5861987925817916102_nKaffe och katterna.
Tända ljus och jag ska iväg och ordna med de där görandena som aldrig blev av förra veckan. De där görandena som fick stryka på foten för att jag själv inte orkade och inte ville, men idag blir det av! Bannemig!
Dels ska jag till Vårdcentralen och göra en kort utredning över nervbanorna och blodcirkulationen i mina armar och ben och sedan ska jag möta upp min Handläggare på Social Psykiatri, för att slutföra utredningen om min mentala hälsa och mitt mitt fysiska mående.
Det sistnämnda är en djupdykning i allt ifrån min uppväxt till mitt missbruk, min skolgång, all misshandel och mina svårigheter att lära.
Sedan somnar jag väl någonstans! Det brukar vara vidrigt uttömmande, och jag blir fullständigt utmattad och knoppar in på bussen eller tunnelbanan på min färd hemåt.

Just  nu är jag i Alby.
Kärleken, han jag alltid vill vara nära, nära, är fortfarande sjuk, hög feber och mår inte alls bra. Jag tycker inte om att vara hemma hos mig då, så jag föredrar att vara i den mångkulturella förorten och umgås med honom.
Han klarar sig själv naturligtvis, men jag är en oroande och räddhågsen människa och vill vara tillsammans med min ”familj” när någon av dem inte mår bra.
Så… det blir en lång kommunal resa in till stan, sedan till Bagarmossen och efter det ytterligare en resa ”hemåt” mot Alby. 

Jag skrev igår om det där med att försöka vara positiv och att kanske vara mer glättig och mindre negativ i mitt skrivande och i min blogg.
Jag missförstods lite och jag fick en del härliga reaktioner på det. De reaktioner jag fick handlade mest om att jag naturligtvis ska skriva om det som rör, berör och ligger närmast mitt hjärta och att andra klarar av det där med lättsinnet bättre än jag. Det är inte det att jag önskar skriva mer om ”vardagslyxen och glamouren”, och det handlar egentligen inte heller om att fånga upp andra människor intresse för mitt skrivande, egentligen, utan jag kände, efter en läsares mej, att både jag och du som läser kanske skulle behöva lyftas upp lite, få lite roligare och ”friskare” läsning och att det kanske skulle kunna finnas andra infallsvinklar på livet och vardagen. IMG_0223Lite som att skriva de där tacksamhetslistorna som jag brukar göra! Försöka att finna fler och mer glädjeämnen och försöka att sträva efter att se de mindre pärlorna i tillvaron. Jag tänkte, när jag fick mejlet av min läsare, att det är ett jäkla bra sätt att dels hålla mig själv över vattenytan och kunna uppskatta det bra i livet, men också för att du som läser skulle kunna finna det glädjerikt och mer lättsamt att läsa… Naturligtvis kommer jag att skriva om mig, mitt och min strävan att leva, vara vid liv och jag kommer att fortsätta skriva om vardagens svårigheter och trivialiteter… Men dock upplever jag att jag gott kan försöka att finna de små roliga, positiva och glädjefyllda ögonblicken också, dels för mig själv som sagt, men också för dig som läsare, och detta för att göra tillvaron enklare och lättsammare.
Jag grubblar vidare på det och jag funderar lite på hur utförandet skulle kunna se ut, men återkommer under dagen om det hela…

Jag återkommer under dagen, som sagt.
Det bubblar av ord i huvudet och det är lite ansträngande denna morgon, att låta tankarna få spela fritt i huvudet, för det finns inget som helst konstruktivt med dem. Bara surr, bara orkaner av funderingar som inte tystnar och så den där förbannade oron…
Jag måste ju åka tunnelbana idag, igen… Utmattad redan!

Ta hand om dig! Tack för att du läser och tack för din uppmärksamhet! På återläsande och tack…
Väl Mött Arthur 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s