Jag har lugnat ner mig. Det är en bättre dag. En bättre förmiddag. Det är, än så länge, stiltje…

IMG_0569Denna förmiddag, en tystnad och ett lugn.
Jag skrattar tillsammans med min man och bästa vän. Härligt mycket kärleksfulla känslor. Att älska…

Jag läser ur en gammal god väns blogg och förundras över ordvalen, fabriceringarna och hennes förmåga att fånga ordet.
Beskrivande, enkelt och med okomplicerad förmåga beskriver hon känslan och kärleken på ett härligt avundsamt vis. Hon ger mig inspiration.

Jag har lugnat ner mig. Det är en bättre dag.
En bättre förmiddag.
Det är, än så länge, stiltje i själen och tankarna är inte fullt så livliga som de brukar vara.
Jag tänder mina ljus, lyssnar till blåsten utanför, dricker mitt kaffe och skriver på en dikt. Jag försöker att vidareutveckla det jag skrev under Tisdagens Skrivarkurs. Det är svårt. Inspirationen vill inte riktigt just nu…
I min tysta bön i morse bad jag om att få vara i det här tillståndet idag. Jag vill få avnjuta en dag av lugn, ro och lite mer livslättja.

Mitt mående… Mitt psykiska tillstånd…
Jag, jag och de som är omkring mig… Alla påverkas och frågan är vem det är av oss som berörs allra mest? Är det jag eller mina anhöriga?
Vem av de få som finns i min direkta närhet, har mitt förbannade mående mest inverkan på?
Jag är undvikande, smitande och vill inte erkänna hur det är egentligen, men mina närmaste medmänniskor vet, ser och har god inblick i hur jag har det…
Och ändå? Varför ska jag älta och bjuda på mina inre demoner..?
Och… Jag bjuder ju på det hela tiden i mina meningar och inlägg? Jag gör det hela tiden, när jag skriver, berättar och förklarar… ”Jag vill inte leva längre, men jag vill ju inte heller dö” Fortsätt läsa

Jag börjar denna morgon med en dikt… Om Kärlek…

Jag är obotligt romantisk. Det som somliga skulle bli generade eller uppleva som ytterst pinsamt, att läsa och avnjuta, kan jag själv känna är vackert, poetiskt och kärleksfullt…
En ”gammal” god vän har en Blogg, där hon bjuder på lyriska ord och poesi direkt ur hjärtat…
Jag tycker det är så vackert, färgrikt och fint! Det är som gräddglass mot gommen och som honung, av den sötaste sorten, på läpparna…
Jag vet att hon inte misstycker och jag erkänner…
Jag har stulit den! Väl Mött / Arthur 

Fortsätt läsa