Det kanske är lite väl mycket av människors blottläggande i rutan och kanske att det är mycket av geggande och vadande i andra människors misär…

JapanCecilia Hagen skriver i en krönika på Expressen att det går inflation i att blotta sitt inre.
Hon skriver om Lars Lerin och Leif GW Persson, bland annat.
Hon tycker att det är lite mycket av människors själsliv och sårbarhet i teve.
Hon har förmodligen rätt?
Det kanske är lite väl mycket av människors blottläggande i rutan och kanske att det är mycket av geggande och vadande i andra människors misär, uppväxt och motgångar. Men å andra sidan, är det ändå inte lite spännande? Är det inte, fortfarande, en viss fascination över hur andra människor överlever, klara sig i livet och tar sig framåt, trots allt.
Hon kan alltid, Fröken Hagen, byta kanal och se på Paradise Hotel på Tv3 om hon vill. Det finns alternativ om tungsinnet blir för mycket!
Själv upplever jag att just den sistnämnda kategorin teveprogram är klart överrepresenterad, men jag väljer ju att inte se dem. Jag är förmodligen för gammal.
Jag söker program med mer substans och innehåll. Just den där typen av realityserier är sådana som mina syskonbarn ser, och faktiskt söker till, med en önskan om att få bli en ny Kardashian eller kanske en ny Samir.
Man kan ju faktiskt göra karriär och tjäna pengar på att pippa i teve, vara vulgär och sedan blotta sig och berätta om ångest, skuld och dåligt samvete. Melodifestivalen nästa kanske?
Kanske att jag försvara mig själv? Kanske att jag själv tycker att jag ibland går över gränser när jag skriver och kanske att det borde finnas en hejd på blottläggandet?
Kanske att jag känner mig träffad och tycker att hon faktiskt har rätt, Cecilia Hagen? Kanske att just jag borde tagga ner och vara mer restriktiv med min historia och mina privata göranden?
Kanske att även jag är ”för mycket” och att jag blottlägger mer än vad som egentligen är nödvändigt? Inflation i människors själsliv…
Jag tänker att det är ganska kreativt och uppbyggande för oss som lyssnar och ”tar in” den där typen utav djuplodade teveprogram? Det kanske till och med är positivt för en del av oss att få del av andra människors tankar, funderingar och tillvägagångssätt, för hur de har hanterat sina olika livssituationer och delar detta med oss andra och inger hopp, eventuella vägar att gå och olika tillvägagångssätt för att komma vidare…
Det väcker tankar. Det väcker insikter och medvetenhet känner jag själv och det ger kanske en viss kunskap om själens och människans överlevnad, när motgångarna och livets jävligheter tar över.
I just Herrarna Lerin och GW’s fall, känner ju jag en samhörighet och ett visst igenkännande, med missbruk och en knölig uppväxt och för mig blir det ytterligare ett helikopterseende över andra människors situation, så även min egen och det ger liksom perspektiv! Det ger distans.
Och ingen utav dem har behovet av att bli ömkade eller tyckt synd om, och ingen av dem har heller en bitter besk ton när de talar om sina erfarenheter.
Det känns mer som om de förlikat sig med livets olika stadier och konstigheter och landat i det där med acceptans som jag själv skrivit om tidigare. Det ser sina trassligheter som erfarenheter och i viss mån finns kanske ånger, men dock inte någon bitterhet och grämelse över livet, som jag ser det.

Kanske att jag, som sagt, försvarar mitt eget skrivande och kanske att jag blir irriterad på Cecilia Hagen och hennes krönika i Expressen, det torde i så fall bero på att hon har en del sanning i det hon skriver och kanske för att jag känner mig träffad. Men i alla fulla fall så känner jag att teveprogram och reportage med själsligt innehåll är viktigt och bra för den egna insiktsfullheten och till Cecilia Hagen vill jag endast framföra; Det finns alternativ på enklare och mer lättsmält teveunderhållning och vill man, så kan man alltid byta kanal.

Tack för ordet! Jag grottar vidare i själ och hjärta och hoppas att du hänger med lite till… Väl Mött / Arthur

1 tanke på “Det kanske är lite väl mycket av människors blottläggande i rutan och kanske att det är mycket av geggande och vadande i andra människors misär…

  1. Ja du visst är det mycket intressantare att läsa något med innehåll om än djuplodande än att låta sig förströs av ytliga bagateller. Det är ju bara tyckande som journalisten Hagen framför och får stå för henne fast jag inte håller med i a f. Kanske är jag mer hemma med tankeigångsättande texter med innehåll så fortsätt du skriva från hjärtat så läser jag.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s