Du får förlåta min nedslagenhet, men det är mindre bra och jag försöker dock vara vid liv och leva lite… Jag gör så gott jag kan…

img-thingJag saknar verkligen all lust idag!
Vill bara få umgås med mig själv och få vara i tystnaden och lugnet.

Jag har min Skrivarkurs idag och naturligtvis ska jag ta mig dit. Jag behöver det och dessutom kan jag ”bara” vara där och inte engagera mig det minsta. Jag kan vara delaktig och ändå bara vara. Vara tyst, låta mig inspireras och smälta in.
Det gör mig dock nervös och orolig att vara där, och i mötet med andra blir jag lite ”överspänd” och oroligt olustig.
Jag upplever att jag blir lite rädd över att vara kreativ och färgstark i mitt skrivande, för att sedan försöka att bjuda på de skrivna orden, tillsammans med andra. Det är inte alls speciellt för mig, jag är inget unikum, men det är arbetsamt att vara en rädd människa! Förmodligen upplever de flesta människor de där känslorna och förmodligen är alla människor osäkra till en början, men det besvärar mig och det påverkar mig väldigt!
Det blir inte så mycket annat gjort idag och förmodligen somnar jag när jag väl är hemkommen igen!
Kanske ändå att jag åker iväg tidigare idag, så att jag får en promenad i stan och kan lyssna på härlig skön musik, i mina hörlurar. Musik som är mitt bästa distraktions-knep för att avskärma mig från alla intryck och alla människor. Jag blir snabbt trött när jag rör mig ute på stan bland mängder med människor.
Det slår mig återigen, i skrivande stund, hur har jag blivit? Hur har mitt liv blivit? Varför går det åt så oerhört mycket energi bara av att tänka tanken på att jag ska ”umgås” med andra och att jag ska åka t-bana och ta en promenad på stan? Jag som alltid varit aktiv, glad och ”på” orkar ingenting längre och jag har även mina hjärnspöken som hela tiden säger mig att alla andra inte förstår min situation.
andra-ensam-svenska-citat-svenska-texter-Favim.com-1924898Det är detta som är så skönt med ensamheten. De där dumma tankarna, som förmodligen inte är sanna, tystnar och jag behöver inte ta hänsyn till någon annan. I detta fallet min man och kärlek… Jag tror mig veta vad han tänker och känner inför det faktum att jag inte orkar någonting och inte vill någonting heller… Trött, dum och ledsen!

Jag har även kommit underfund med att jag fortfarande är nedstämd, om det inte är så illa att jag är deprimerad, eller på väg in i en ny depression.
Du får förlåta min nedslagenhet, men det är mindre bra och jag försöker dock vara vid liv och leva lite… Jag gör så gott jag kan…
Jag blir alltid osäker på hur ”måttstocken” ser ut för vad som är ren sorgsenhet och vad som är på gränsen till depression och förtvivlan.

12246804_10206564635369308_5631409040424007828_nFrån det ena till det andra…
Igår fick jag äntligen iväg nya skrivelser och anmälningar till Patientnämnden och Inspektionen För Vård och Omsorg/IVO, gällande mina ärenden inom psykiatrin! Fast ärenden är väl synd att säga, när absolut ingenting händer!
Jag passade även på att sända mina ”dokument” till Riksdagens Ombudsmän, för att se om det kanske kan ge lite mer eld i röven på dem inom psykiatrin! Jag väntar och inväntar kontakt och svar från ansvariga inom psykiatrin, men det känns som om de bara undviker mig och undviker att reda ut det som blivit så vansinnigt fel för alla inblandade…
Sista ordet är inte sagt i detta, så jag återkommer i det här prekära ärendet!

Tack för uppmärksamheten! Ta hand om dig idag och låt blåsten få rensa skallen lite och som Elin Ek’s alias Grynet sa; ” Ta ingen skit! Inte av någon”!

Väl Mött och på återläsande / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s