Jag har för bråttom och jag måste inse att saker och ting tar längre tid att smälta numer. Det måste få fäste i kroppen innan jag överväger att ta några beslut!

12654123_10207100304240695_7672514306629970178_n

Foto; Per Lundström

Obehagligt tidigt, den här morgonen.
Klockan, i skrivande stund, är inte mer än halv fem.

Somnande tidigt igår, om jag räknar ifrån det att jag somnade på soffan. Det blev lite mycket igår. Skrivarkurs och en promenad på stan, med mängder av människor som trängdes överallt, tillsammans med min vackra man. Men det var mysigt med en promenad tillsammans. Och jag har sovit som en liten kulting i natt och återigen inser jag att de där dagarna då det blir ”för mycket” så måste jag lyssna till mig själv och min kropp.
Jag är trött, men okej. Jag måste få lite återhämtning och vila…

Skrivarkursen igår.
Den där märkliga känslan av att inte passa in, att inte ”få plats” och att vara udda och ”fel”! Inget nytt i det, inte alls, tvärtom, men det blir påtagligare ibland och jag kände verkligen i går eftermiddag; Vad gör jag här?
Och jag tänkte att det inte ger mig någonting att sitta där med alla de andra och det ger inte mig ett jota att försöka att smälta in, få inspiration och lite mer kreativitet. Och det blev så gnälligt, igen, i huvudet och ingenting var bra!
Och jag kände att det jag skriver är skit och det jag formulerar med mina ord är rena dyngan och så var jag ingång…
Men… det gav mig någonting! Det gav mig nya infallsvinklar, nya sätt att anfalla mina ord och bokstäver på och det gav mig lite mer lusta och glädje.
Jag behövde bara få sova på saken och fundera lite, efter avslutad kurs igår, och med lite distans och när gårdagens upplevelse fått landa lite grann hos mig, så tyckte jag helt plötsligt att det var kul och roligt. Grattis till mig!
Det ger mig något. Det gav mig något och de gav mig lite mer skjuts i min uppfinningsrikedom och min produktivitet!
Och omigen så får jag bekräftat att somliga saker måste få ta tid och somliga saker måste få landa lite grann i kroppen, innan jag förkastar det. Jag har för bråttom och jag måste inse att saker och ting tar längre tid att smälta numer. Det måste få fäste i kroppen innan jag överväger att ta några beslut!

Arthur promenad i färger.jpg 5Under gårdagens skrivarkurs fick vi dels ett ämne och en känsla att skriva om. Vi skulle klämma ur oss en dikt…
Norrsken och ensamhet var orden och utifrån det skulle vi skriva poesi.
Det blev i mitt tycke en mindre bra dikt, men det gav inspiration till nya dikter. Vi fick en ”mall” att hålla oss till, för att förenkla själva skrivarprocessen och för att inte köra fast och det fungerade faktiskt. Jag tänkte väl först att det där med ”mallar” och färdiga strukturer på en dikts utförande tar död på kreativiteten, men det gjorde det ju inte! Om man kör fast och inte kan skriva, så är det ett utmärkt sätt att få ”proppen” att lossna, för sedan kan man gå lös på orden och meningarna bäst man vill… Måla ut, brodera ut och använda sig av hur mycket ord och stavelser som helst! Det blir lite som ett korsord och tankeverksamheten går i spinn. Väldigt häftigt faktiskt!
Jag tänkte kanske bjuda på den där mindre bra dikten lite senare idag, mest för skoj skull och mycket för att det inte alls är mitt sätt att skriva poesi på, men det ger en ny infallsvinkel. Man kan skriva på flera olika sätt. Det var nyttigt och bra! Konstruktivt!

På promenad...Senare skulle vi skriva en kort novell inkluderande några ord, skrivet på en Whiteboard, som vi deltagare bjudit på.
Orden skulle på ett eller annat sätt finnas med i den korta berättelsen och jag fick ihop en ganska bra novell, i mitt tycke.
Och när jag satt där och skrev på den där novellen, så bytte jag ut lite namn och olika platser och plötsligt hade jag ytterligare en pusselbit till mitt ”bokprojekt” som just nu ligger i träda.
Det var väldigt roligt och jag kom på ett nytt sätt att fortsätta på den där boken, som bannemig ska bli av och jag kom på att det egentligen inte finns någon direkt mall och ordning för hur en roman eller en berättelse ska skrivas, så kanske att projektet kommer igång igen..?
Så i morse när jag vaknade kände jag mig tacksam och glad att jag deltagit på kursen och att jag inte ”skar ihop”, utan bara lämnade saker och ting öppet och tillät mig att följa instruktioner och de andras kreativitet. ”Bra där, sur-skalle”! Jag var nämligen på väg att gå därifrån, för att jag kände mig missmodig och mest irriterad. Som sagt, en del saker måste få ta tid! Ha inte för bråttom!

Arthur promenad i färger

Och från det ena till någonting helt annat…
Tycker jag att jag är snygg? Tycker du att du är läcker och attraktiv? En fråga från en bekant…
Observera; En bekant!
Jag hetsade upp mig först. tog illa vid mig på någotvis!
Jag blev irriterad till en början. Vad fan är det för en fråga? Och varför undrade hon det? Lite mycket bilder på mitt fula tryne, skrev inte hon till mig, utan det där är mina egna ord, och kanske lite väl mycket bilder på mig, mig och mig!
Okej? Min blogg! Min hemsida! Min vilja och jag gör som jag vill! Egenkär och kanske lite självupptagen?
Jag tänker inte gå i klinch med de där åsikterna, det är väl knappast någon idé och snygg eller attraktiv har jag aldrig uppfattat mig själv som, däremot kan jag sträcka mig till trevlig, kanske stilig ibland och vårdad!
Och förövrigt stämmer inte bilderna överens med hur jag ser mig på mig själv eller hur jag tror att jag ser ut och inte heller hur jag uppfattar mitt yttre.
Det är märkligt det där, men bilderna på mig själv är av en helt annan man, än den jag själv ser i spegeln på morgonen och det är inte heller överstämmande med mannen jag tycker att jag är.
Konstig känsla det också, att se en bild på någon som ska vara jag, men som inte stämmer överens med uppfattningen av mig själv.
Och som sagt… det är väl ändå min blogg och det är väl trevligt att veta hur bloggaren ser ut och hur författaren till inläggen förefaller?
Och ja, ibland är jag en schysst, trevlig och högst sympatisk man och andra gånger är jag en fuling och en jävla gnällspik.
Nog om detta… Min blogg och mina bilder… En parentes bara i vardagens vardagligheter och trivialiteter…

Ta hand om dig idag! På återläsande och tack för din uppmärksamhet!
Återkommer under dagen med en mindre bra dikt och novellen jag håller på att renskriva. Den sistnämnda blev ganska bra, tycker jag själv och jag kommer nog att försöka att få in den i mitt bokprojekt…
Väl Mött / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s