Solen tittar in genom mina persienner. Jag får direkt en vårkänsla i magen. Det är dock minusgrader. Jag har strukit feta streck över mina göranden idag…

IMG_1166

Solen tittar in genom mitt vardagsrumsfönster.

Förmiddag. Tisdag. Kaffe och bara jag. Ensam.
Solen tittar in genom mina persienner. Jag får direkt en vårkänsla i magen. Det är dock minusgrader.

Jag tänker ta på mig kläder och umgås med mig själv i skogen.
En liten stund i alla fall.
Det blir ingenting av någonting idag! Jag hade, observera hade, tid på Vårdcentralen och jag hade även min Skrivarkurs idag, men det är avbokat och skrinlagt. Jag har strukit feta streck över mina göranden idag och jag tänker vara hemma och se vad dagen ger.
Jag vet att det inte är bra att vara undvikande när man inte mår så bra och jag vet att man ska försöka att ”göra ändå”, för att det är bra och för att man mår bättre av det, men idag skiter jag i det, på ren Svenska, och jag blir hemma i tystnad, lugn och ro… Ja, kanske en promenad..?

Det är en bättre dag, i skrivande stund! Just nu känns det ljusare i sinnet och kaffet smakar bra, och det har varit en intensiv natt i drömmarnas värld, där jag rett ut en del konstigheter. Det har varit mycket spring i mörka korridorer under natten. Många hus att besöka och en hel del vindar att genomsöka…
Jag har tänt en del Salvia för att rena rummen och för att rena själen…

IMG_1160

Mina uteplats, som jag bävar för att ställa i ordning senare i vår! Det är mycket att fixa med därute… Men just nu badar den i solljus och vårkänslor! 

Ett litet genant och pinsamt erkännande…
Men jag har en förmåga att slarva väldigt mycket med somliga saker när jag mår mindre bra. Det finns ingen motivation och det finns ingen ”lusta” till somliga saker. Jag struntar i det och det blir en del att ordna med när jag väl kommer på benen igen. Problemet blir ofta att jag fixar, grejar och gör alla de där sakerna på en och samma gång och då, vips… Somnar jag om. Och, till mitt erkännande!
Jag ska bekänna, som jag själv tycker är ganska otrevligt och motbjudande, och det är det där med hygienen. Det får stryka på foten! När jag är ordentligt låg och ledsen, kan det gå ganska många dagar innan jag kommer in i en dusch, eller ett bad i mitt fall! Jag orkar bara inte! 

Det är mycket som blir lidande. Tyvärr! Fan vad jobbigt! 
Även tänderna får stå tillbaka och jag försöker verkligen, jag gör det och jag anstränger mig för att fixa alla de där vardagliga görandena, men allt som oftast så blir inget gjort! Inte ens posten öppnas! Idag ska jag dock göra ansträngningar och krypa ner i ett varmt bad, skrubba kroppen och snygga till hela mig. Dessutom ska jag bära ut all reklam till pappersinsamlingen! En hel hög ligger innanför dörren! Det är positivt när det börjar att störa mig, för det innebär att jag saknar ordning och reda! Jag är liksom på gång…

Ett annat fenomen som uppstår i mitt kaos och ”lågvatten” är min längtan efter socker och kolhydrater! Jag har skrivit om det förut, men det är vanligt med tröstätande och enorma sockerintag när man mår dåligt och vad de beror på vet jag inte riktigt. Jag försöker att inte ge efter för det där sockertrollet, för jag kommer INTE att må bra av det och dessutom går jag snabbt upp i vikt.
Jag tror inte alls att det är bra att anamma kolhydratsuget, för det blir ett missbruk av det och jag tror dessutom att det förlänger depressioner och nedstämdhet. Det är en kompensation för kärlek och tröst!
IMG_0470Dessutom vet jag att socker stressar kroppen, musklerna, åldrandet, cellerna och inälvorna, så ett undvikande är bara bra! Jag vet att det förlänger depressionerna också!
Inget bra kommer ur socker och det är lite som med spriten, en tillfällig lösning för att det finns en längtan… En längtan efter ett försvinnande och finna någon typ av tröst!
Men jag längtar fortfarande efter glass…
En geggig glass med kolasås och nötter…

Jag ska som sagt klä på mig, ta en promenad i skogen och sedan ska jag bada och bara vara ensam och lyssna på musik.
Men… Känner jag mig själv rätt och riktigt blir ingenting av det där gjort, utan jag vilar, sitter i soffan och skriver och sedan äter jag väl något…
Jag kan alltid hoppas att jag har fel, men jag har en obehaglig förmåga att strunta i allt det där som gör livet lite mjukare och finare, när jag ”kryper omkring i min grop” och jag har en förmåga att lägga alla de där måstena, som att sköta hygienen, åt sidan… Hopplöst!
Men… än så länge är det en ganska fin, solig och ljusare dag. Njuter! OCH, jag är ännu inte död!

Väl Mött och tack för ordet!
På återläsande under dagen, på ett eller annat sätt!
Din vän i cyberspace / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s