Några Ord På Vägen…

Hämtad från Facebooksidan; Just Idag.

Jag är ”hemkommen” till Alby, och avnjuter mitt frukostkaffe tillsammans med min man och våra två katter. Att lösa problem tillfälligt och på kort sikt är oerhört korkat.

Nej! Jag har egentligen inte Bloggtorka.
Jag skriver jämt och jag ventilerar mitt mående överallt, men ibland så… får det bara vara!
Jag skrev och skrev under dagen igår, men kände att det blev lite väl ”grisigt”.
Jag undvek att bjuda på det. Jag vill ju vara mer glädjespridande och positiv! Lite jäkla trött på min negativa syn på tillvaron, samhället och omvärlden.
Men, som sagt, jag är en oroande och rädd liten själ… Det KAN vara okej det med… Det gäller bara att kunna handskas med det och se på det hela med vänligare ögon och ur en annan synvinkel! Positivt tänkande! Jag ska vara snäll emot mig själv! Dagen blev för övrigt mindre bra igår och jag tappade lusten att bjuda på de skrivna orden! Pffft… luften pös ur mig!  Hel dagen blev en brungrå rökridå och jag valde att vila och vara undvikande! Jag missade mitt möte med Socialpsykiatrin och min nya Boendestödjare! Jäkla skit! Och för övrigt insåg jag att jag i morgon Lördag ska till Neurologen på Sophiahemmet, vilket jag förträngt, och göra en undersökning som kommer att ta ungefär en och en halv timme. De ska kolla nervbanor och muskelstyrka!
Det sistnämnda stör mig egentligen inte! Det är bra att få det gjort i utforskandet om vad det är som ”felar” med den här kroppen, men någonstans är jag ju lite pirrig och orolig.
Det tillhör väl liksom?
Det är en omfattande undersökning och jag blir lite nervös när jag läser om hur de går tillväga. Jag återkommer om det där. Jag ska själv läsa på lite till, för att vara trygg i vad som kommer att ske.