Jag är ”hemkommen” till Alby, och avnjuter mitt frukostkaffe tillsammans med min man och våra två katter. Att lösa problem tillfälligt och på kort sikt är oerhört korkat.

Nej! Jag har egentligen inte Bloggtorka.
Jag skriver jämt och jag ventilerar mitt mående överallt, men ibland så… får det bara vara!
Jag skrev och skrev under dagen igår, men kände att det blev lite väl ”grisigt”.
Jag undvek att bjuda på det. Jag vill ju vara mer glädjespridande och positiv! Lite jäkla trött på min negativa syn på tillvaron, samhället och omvärlden.
Men, som sagt, jag är en oroande och rädd liten själ… Det KAN vara okej det med… Det gäller bara att kunna handskas med det och se på det hela med vänligare ögon och ur en annan synvinkel! Positivt tänkande! Jag ska vara snäll emot mig själv! Må hända...Dagen blev för övrigt mindre bra igår och jag tappade lusten att bjuda på de skrivna orden! Pffft… luften pös ur mig!  Hel dagen blev en brungrå rökridå och jag valde att vila och vara undvikande! Jag missade mitt möte med Socialpsykiatrin och min nya Boendestödjare! Jäkla skit! Och för övrigt insåg jag att jag i morgon Lördag ska till Neurologen på Sophiahemmet, vilket jag förträngt, och göra en undersökning som kommer att ta ungefär en och en halv timme. De ska kolla nervbanor och muskelstyrka!
Det sistnämnda stör mig egentligen inte! Det är bra att få det gjort i utforskandet om vad det är som ”felar” med den här kroppen, men någonstans är jag ju lite pirrig och orolig.
Det tillhör väl liksom?

Det är en omfattande undersökning och jag blir lite nervös när jag läser om hur de går tillväga. Jag återkommer om det där. Jag ska själv läsa på lite till, för att vara trygg i vad som kommer att ske.

Att jag missade mitt möte igår, känns mindre bra. Det händer alla, att man tar fel på dag, tid och datum. Jag upplever bara att de sker lite för ofta numer, i mitt fall och jag hade behövt få träffa dem och prata om olika saker som hänger i luften och oroar. Jag hade minsann skrivit upp det och jag hade markerat i min gamla hederliga almanacka att jag skulle iväg, men fel dag naturligtvis och det blir bara slarvigt och dumt. Det känns oansvarigt! Jag är en man av ordning och jag uppskattar inte när det blir lite kaos och oordning. Det blev som det blev och lusten och orken tog slut. Pfft, liksom…
Eller… det kanske inte ens fanns där ifrån början, lusten och energin?

albyJag är ”hemkommen” till Alby, och avnjuter mitt frukostkaffe tillsammans med min man och våra två katter. (I skrivande stund har har gått till sitt arbete!)
Det är skönt med sällskap och jag har saknat dem så oerhört, men det hindrar inte att jag tycker att det är trist att lämna mitt mysiga och fina hem i Bagarmossen, tomt och öde, i några dagar. Jag vill ju ha alla där också! Det är bara det att det blir på tok för trångt i Bagarmossen och vi skulle förmodligen slita varann i bitar efter en tid. Jag älskar mitt hem och jag älskar mina katter och min man. Jag tänker inte välja! Jag vill ha HELA kakan i det avseendet! Och vill jag ha allt, så för jag kompromissa. Lite tid i Alby och lite tid i Bagarmossen. Den sista lokaliseringen, blir dock lite väl ensam.

Arthur och Smulan.jpgAtt lösa problem tillfälligt och på kort sikt är oerhört korkat. Fråga mig, jag vet!
När problemlösningen är av ett mer panikartat slag, så blir det aldrig bra!
Jag har ställt till det ganska bra och finner ingen riktig lösning på mina ”problem” och jag finner inget bra stöd när jag väl krupit till korset och verkligen pratat om vad jag gjort och hur det verkligen ser ut… Det är ingen som har dött eller så, jag har inte heller mördat någon och det är inte mer än ett personligt svek, och det påverkar ingen annan än mig själv… Men dock!
I alla fulla fall så får jag stå för konsekvenserna och jag får lov att rida ut det här. Jag vill inte gå närmare in på vad det handlar om, det behövs inte, men insikten är att tillfälliga lösningar och kortsiktiga utvägar är inte så bra! Tänk mer och agera inte så snabbt!
För övrigt ska man prata om det och inte vara rädd för att be om hjälp i tid, oavsett hur obekvämt och jobbigt det är, för i slutändan blir det nästintill oöverstigligt. Det skaver och det oroar. Det tär och tar på energireserverna, som nästan inte finns ändå…
Jag är som sagt en rädd och orolig liten människa och drar på saker och ting in i det sista som jag upplever för obehagliga för att tala om och jag känner själv att jag måste bli lite bättre på det där med att tala, tala och prata.
Dessutom måste jag vara mer ärlig och sann och inte så förbannat undvikande och rädd när jag väl ska lägga fram mina tillkortakommanden och ”problem”…. Det är inte så att jag ljuger, men jag undanhåller sanningen och verkligheten och låtsas som om det är okej och att allt är bra! Det tär på en, det gör det! Och är det att ljuga? 
Nåväl… Problem är till för att lösas och det är dessutom en övning i att prata och vara ärlig emot sin omgivning. Jag behåller lite för mycket för mig själv och det tills det är lite försent. ”När ska du lära dig att vara rak, ärlig och inte så undvikande”?
”Inte vet jag!? Det blev bara inte av den här gången heller”…

Familjen Ringvall Lundström

En bild är från i somras, tillsammans med min kärlek, man och bästa vän. Sedan bilden togs har vi båda två gått ner över 20 kg i vikt, med LCHF. 

Jag ska handla mat och jag ska ta en sväng på Rusta. Bara handla lite inför helgen åt ”familjen” Lundström/Ringvall, så att vi slipper det under veckoslutet.
För övrigt vill jag vila och jag behöver återhämtning igen…

Ärligt? Det bor lite ångest hos mig inför morgondagens undersökning på Sophiahemmet, men jag utgår ifrån att det blir bra! Jag tycker att det ska bli skönt att få lite mer klarhet i mina kroppsliga brister och ”svagheter”!
Och jag håller tummar och tår att tillvaron faller på plats snart, vad gäller psykiatrin och mitt förbannade mående och jag hoppas att allt går vägen under morgondagen, som sagt.
Och ja, jag gör läkarbesöket och den neurologiska undersökningen ensam… Det är lika bra det, så behöver jag inte besvära någon annan med det där…

På återläsande under dagen, på ett eller annat sätt.
Skriver lite smått på ett inlägg om Röda Korset och deras mötesplats Kupan i Bergshamra, som jag och en av mina pärlor till vänner besökte här om dagen, men jag återkommer som sagt med det…

Ta hand om dig därute i verkligheten och vardagsdjungeln! Njut dagen! Det är Fredag och snart helg… ”Fredagsmys”… (Det där ordet gör mig smått illamående och det får mig att tänka på gamla väninnor och deras Taco-Fredagar tillsammans med familjen och bilder tagna med den senaste iPhone’n på familjeglädjen och slaskigt upplagda på Facebook…Grattis till de lyckliga familjerna!) 

Väl Mött / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s