Jag blir så tagen av medmänniskors engagemang! Tänk att människor ideellt och frivilligt kommer till den här lokalen och vill lära ut Svenska… Jag blir så berörd…

CJzc6GS8HYEUpTCWlL7W.jpg

Mötesplats ”Kupan”, Bergshamra/Solna.

Här om dagen ”tog jag mig kragen”, faktiskt, och mötte upp två av mina allra bästa och finaste vänner!
Två pärlor. Två guldkorn. Två härliga och färgstarka kvinnor!
Vi har följts åt under några år nu, sedan vi tillsammans levde på Östermalms Stödboende Lönnen och vi träffas och kramas emellanåt. Alla tre har vi ett brokigt förflutet med missbruk, självdestruktivitet och vilsenhet i livet, bakom oss.
Det har gått bra för oss! Vi, alla tre, är överlevare och har så sakteliga tagit oss tillbaka till samhället, livet och vi ser nog oss själva som ett bra exempel på att det faktiskt går att komna tillbaka och ta sig ur missbruk, hemlöshet och hopplöshet!
Jag tycker själv att vi är tre bra människor, även om de andra två är bra mycket färgstarkare och mer energifyllda än jag själv!
Vi har omnämnts som De Tre Musketörerna!

g1D6sVW3rM4amgQ2lwFR.jpg

Bilden är hämtad från ”Röda Korset” / Solna. 

Jag var giftigt trött den där dagen!
Jag hade nog önskat att få vara hemma i min fina och mjuka soffa istället, och jag hade nog velat få vila och sova…
Men… Jag tog mig ett varmt och skönt bad, fixade mina värkande fötter, åt frukost och mötte upp en av mina pärlor i Gamla Stan för att bege oss till den tredje musketören i Bergshamra och Röda Korsets mötesplats Kupan, där den unga damen ifråga arbetar.
De har lite försäljning där och de har väldigt billigt kaffe och även hembakade kanelbullar, för den som vill ha! Fikat passar oss som inte har så många kronor att fika för!
Till skillnad från många andra mötesplatser och Secondhand butiker, är just den i Bergshamra väldigt liten, de har mindre försäljning, som sagt och det är trångt, men det känns mysigt och välkomnande att kliva in där! Det är något med atmosfären och energierna i lokalen, med personalen och på mötesplatsen, som får en att känna sig välkommen.

12661768_442149459318291_1248637419820646107_n

Hit kan många ensamma söka sig. Hit kan den som vill och önskar gå för att umgås med andra, när ensamheten blir för mycket.
Och för den som önskar lite mer och kanske något annat med mer substans, så finns det lite annat att företa sig. Bland annat har de kurser i Första Hjälpen, Samtalsgrupper, lite gympa och de har även, vilket berörde mig djupt, undervisning i Svenska för den som vill och behöver!
De där Svenskundervisningarna är väldigt populära och när vi ramlade in på Kupan den där dagen, trillade ett större gäng deltagare ut ur samlingslokalen efter ett pass i Svenska! Jag var förmodligen både för trött och alldeles för känslomässigt öppen, för när jag fick veta och berättat för mig att de som deltar i undervisningen är invandrare, flyktingar och människor utan uppehållstillstånd i Sverige, men som ändå vill lära sig delar av språket, så blev jag så berörd och, ärligt talat, rörd, att jag fick ta en sväng i lokalen!
Jag blir så tagen av medmänniskors engagemang! Tänk att människor ideellt och frivilligt kommer till den här lokalen och vill lära ut Svenska till dem som önskar kunna mer av språket, och detta på helt eget initiativ. De som vägleder och ”undervisar” i vårt språk är pensionerade lärare och undervisare från olika Vuxenstudiecirklar.
Jag blev, och är, djupt imponerad av andra människors deltagande och vilja att hjälpa andra som söker kunskap och är hungriga på att lära.12729396_442149405984963_336380793462331260_n
Jag hade kanske, i och för sig, lite invändningar på metoderna som en av lärarna använde sig av, för att det var och blev på tok för avancerat för några av dem som skulle lära sig Svenska, men jag kände en sådan glädje och värme för att det finns så många som vill hjälpa till och som vill lära ut vad de kan, för att flyktingar och nyanlända invandrare vill kunna vårt språk för att få plats i samhället!
Jag skulle också vilja vara en av dem som har orken, energin och tålamodet att bistå andra på olika sätt, men som tidigare skrivet så finns inte energin hos mig just nu och jag kan inte engagera mig för att orken tar slut redan på förmiddagen!
Men jag tänker dock; Att om några månader kanske? Om jag bara finner rätt väg i mitt mående och får den hjälp jag behöver av Psykiatrin, så kanske även jag kan bistå andra!
Min intention är att jag ska kunna hämta hem mer ork, mer lusta och mer energi, och då kommer även jag att kunna vara till hjälp och möta människor som tacksamt tar emot det jag kan av de kunskaper som jag besitter!
Det vore så coolt att få vara en del av det!

FullSizeRenderVi tre satt och pratade, drack mycket kaffe, umgicks och uppdaterade varandra om våra liv och vår tillvaro och jag fick, som alltid, den där känslan av att vi ses alldeles för sällan. De andra två möts upp ganska regelbundet, emedan jag själv är lite mer undvikande. Mitt undvikande beror endast på bristen av energi och livsgnista, inget annat. Jag uppskattar dem mycket och är tacksam att de finns i mitt liv. Som alltid när vi skiljs åt vill jag ha mer av dem och jag längtar tills dess att vi ses igen.

Det blev en väldigt bra dag, även om jag hade svårt att behålla fokus och var enormt trött och ledsen, men det gick och jag somnade ganska bra senare på soffan hemma i Bagarmossen. Jag fick en stor injektion av medmänsklighet och värme. Jag fick en dos kärlek av mina två vänner som uppskattar mig och som får mig att känna mig älskad och omtyckt!
Mer av den varan i livet, känner jag…

Tack för ordet… På återläsande / Arthur, din vän i cyberspace…

Facebooksida, där bland annat bilderna är hämtade; Röda Korsets mötesplats Bergshamra…

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s