Ensamheten isolerar, straffar ut och gör utmätning på de som inte ”passar in”… då kan många använda sig av, vända sig till, sina virtuella vänner via Facebook och andra ”skenvärldar” via internet…

God Förmiddag Världen. Läser lite på Facebook, skumläser nyheterna. Tittar över min datorskärm och ser en av dem jag älskar så oerhört. Min kärlek och man. Han jag alltid vill vara nära, nära… När jag längtar lite extra mycket, kan jag titta på honom på hans Facebooksida. Tramsigt? Det, för en gång skull, bryr jag mig inte det minsta om! Obotligt romantisk…

På golvet nedanför mig ligger våra gemensamma pälsmonster och spinner.
Kaffe, kaffe och kaffe. Jag ska ta en promenad. Jag ska försöka städa lite. Jag är okej just nu! Skönt! Kan jag få känna mig levande igen?

Tanten-0033Båda pälsmonstren sover med oss under natten. Inget nattspring och inget bus, bara snusar och sover tillsammans med oss… En av dem vill ligga under täcket och nära, nära, min man.
De två, den ena katten och min man, har en helig kvällsritual, där de ligger och myser ensamma i sovrummet. Katten under täcket och min man med sin hand på en varm kattmage. Hon försvinner så snart min man och bästa vän går in i sovrummet. Pft, borta… Och så ligger hon där tills någonting annat påkallar hennes uppmärksamhet. Hon ska ha fullständig koll på oss alla och det blir lite kämpigt för henne ibland, hon är överallt och ingenstans!
Underbara varelser, fyllda med kärlek och fullständig tillit! Jag är så fullständigt uppslukad av dessa båda, ja, eller tre, och jag kan inte vara utan dem. Lycka!
Vi ska busa senare… Tacksam tacksamhet…

Jag tänkte, funderade och observerade…
Jag är förmodligen inte ensam om att inse att många människor är oerhört ensamma i samhället och runtom i världen idag. Och säga vad man vill om Socialmedier, men det är förmodligen räddningen för många människor.
Det finns via Facebook olika typer av grupper, där många varje dag lämnar avtryck och inlägg om sin ensamhet och sitt psykiska mående.
En del av dessa ensamma själar uttrycker hur illa det är, hur dåligt de mår och att de inte vet hur de ska kunna få hjälp.
Många kommunicerar ständigt via dessa grupper. Varje morgon, lunch, eftermiddag och mot kvällen, skriver de om sina liv och kampen i tillvaron. Somliga önskar uppmärksamhet, bekräftelse och vänlighet av andra via de sociala medierna och återigen finns de ytterligare de som uttrycker sin totala ensamhet, avskildhet och frustration över livet.
Jag är fascinerad! Jag är det! Jag är tycker det är märkligt hur det fungerar, hur det är och hur det faktiskt har blivit!
Men jag upplever och känner för egen del att det är övervägande positivt med de samhälleliga sociala medierna! För även om det finns oerhört mycket negativt med dem, så visst är det bra för ensamma själar att kunna kommunicera ut känslor, tankar och funderingar och få feedback och respons på vad man upplever? Det är en isolerande och ensam värld vi lever i. Många finner förmodligen tröst och igenkänningsfaktorer i andra individers utlägg, uppdateringar och status.
Senast nu på morgonen skrev någon om sin förtvivlan, frustration och om ensamheten som äter, förtär och river i själen. Livet upplevdes, för honom, som det totalitära och tyranniska straffet.
Ensamheten isolerar, straffar ut och gör utmätning på de som inte ”passar in”. Människor som inte ”får vara med” och som inte följer ”samhällsnormen” för normaliteter, lämnas utanför och blir ensamma och då kan många använda sig av, vända sig till, sina virtuella vänner via Facebook och andra ”skenvärldar” via internet och cyberrymden.

Tänk alla de som sitter ensamma varje dag. Människor med olika typer av psykisk ohälsa, som av olika anledningar inte får den hjälp de behöver, kanske inte vågar be om hjälp eller faktiskt inte vet vad det är som felar och gör ont, de kan ha en viss kontakt med yttervärlden ändå via sociala medier!
Jag uppskattar Facebook.

12540442_10206938817803635_227725922_nJag gillar internet. ”Webben. Nätet!”
Jag tycker mycket om min dator.
Jag uppskattar sättet att kommunicera på, via cyberspace och ”webben,” men upplever att det inte är riktigt godkänt och inte heller ”rumsrent,” kulturellt fint” och inte alls okej alla gånger, bland de mer belästa, utbildade och  de med akademisk bakgrund. Det är inte alltid det är okej bland vänner, bekanta och de som tror att de besitter mer kunskap och livserfarenhet, att erkänna att man gillar, uppskattar och faktiskt värdesätter datorer, telefoner och läsplattor.
Är man andlig och tillhör samhällsorienteringen inom personlig utveckling, Gudstroende och New Age, är det inte alls accepterat… Livet ska levas IRL och inte framför en dator! Få kontakt med Gud ute i friska luften istället… Gud finns inte i datorn och inte heller via sociala medier. Dock finner man kanske en tillhörighet och kanske lyckas en del med att bryta sin ensamhet något. Man kan se allt från olika perspektiv!
Strunt samma, jag gillar det. Jag gör mig hörd, har upprättat kontakten med många av mina borttappade vänner och jag känner positivitet, förnöjsamhet och glädje att detta finns.
Sedan kan jag naturligtvis tycka att det är sorgligt, beklagligt och ledsamt att många människor endast har den här kontakten med omvärlden via webben och internet, men det är bra och fint för dem som inte orkar, kan eller vill ge sig ut i samhällsbruset och konkurrensen i världsverkligheten. Tänk om detta kommunikativa inte fanns just i  den här tiden av stress, prestige och strävan efter materiella saker, pengar, uppmärksamhet och bekräftelse på förträfflighet och storhet hos varje individ, hur ensamma skulle en del av oss inte bli? Många klara inte av det längre, pressen och stressen.
Somliga ”faller ifrån” och ger upp. Några ”hänger inte med” och andra förstår inte, önskar inte vara delaktiga i den här världen och ytterligare någon är utmattad för att influenserna och alla intrycken blir för mycket. Jag är en av dem, som inte riktigt orkar ända fram…
Man kan sätta sig i lugn och ro då, vid datorn, och via sina tangenter, datorskärmen och via internet finna likasinnade, någon att ”samtala” med och kanske finna tröst hos, finna nya ”vänner” och lite medmänsklighet, bryta sönder de ensamma känslorna…

En reflektion bara. En tanke, en fundering och något jag tycker är väldigt bra, fint och ouppmärksammat positivt faktiskt…
Som sagt, jag gillar internet, uppskattar Facebook och sticker inte längre under stolen med att jag älskar min dator, min mobiltelefon, och jag älskar att jag har återfunnit så många gamla vänner och kamrater, via just Facebook… Och delar av min familj.
Tacksam Tacksamhet!catsVi har som sagt haft sällskap i sängen inatt och en av dessa älskade djur väckte mig redan vid fyrasnåret och ville bli gosad och klappad på.
Det är fullkomlig villkorslös kärlek och bara känslan av att ha ett helt liv i sina händer, att värna om, se till, pyssla om och älska sönder, är som bomull för själen.
Jag är övertygad om att många fler skulle behöva medicineras med husdjur och pälsmonster för att må bra. Det är så speciellt! Jag har förmånen att få dela det här livet med mina katter och min vackra man, han jag alltid vill vara nära nära…

Jag fortsätter min påbörjade dag. Lite mer kaffe kanske? Skriver lite till och läser lite mer, för jag gillar att vara insatt, förstå och få kunskap om tillvaron och världen. Vardagens allvar och trivialiteter.

Jag är okej idag. Just nu är jag helt okej. Jag är på väg och jag har så mycket inneboende tacksamhet… Tack!

På återläsande under dagen, på ett eller annat sätt.
Din vän i Cyberspace…
Väl Mött / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s