När jag gick förbi Stödboendet Pelikan såg jag en gammal bekant. Hon hälsade inte! Hon var ganska onykter. Hon hängde vi entrén till huset.

Det blev en lång promenad över Södermalm igår!
Gick över en mil. Gick förbi mitt gamla Stödboende Pelikan på Östgötagatan.
Det är ett vackert hus, med ett miserabelt innehåll! Sorgliga människor. Trasiga själar. Bedrövligt…

Jag trivdes på Söder, har alltid gjort, även om jag de senare åren var mer av en Östermalm/Sjöstads-man. Lite lyxigare. Lite ”finare” och naturligtvis lite bättre. Den ytan flagnade ju också av, så småningom…

Det är lättsamt på Söder, fortfarande och det slog mig att de där andrahandsboende studenterna, som bodde över hela Söder när jag var ung, har bytts ut mot Hipsters, höginkomsttagare  och coola Latte-Familjer!
Undrar var alla de där vänstervridna Högskole-och-Universitets studerande secondhand klädda unga vuxna, tagit vägen!?
Alla de där lite mer sexuellt frigjorda och festande ungdomarna, som strövade runt på malmen, var blev de av!?