Jag behöver verkligen honom. Får man vara behövande utan att kväva? Undrar hur många det är som sitter på högar av avund, ilska, bitterhet och grämelse över att livet inte blev som det blev, men som ändå försöker och slänger sig med fina ord och citat?

Gårdagens skrivarkurs.
Ja, vad ska jag säga om den?
Jag gillar ju det, trots att det är svårt ibland att ta sig dit!
Oavsett hur det känns och hur det blir, så ger det inspiration och en hel del ord och meningar att spara på och jobba vidare med.

Det är en udda samling människor på kursen och det som är så skönt är att jag, och alla de andra som är medverkande, får vara sig själva, vara ifred och behöver inte ta plats eller synas. Jag behöver inte ens öppna munnen, om jag skulle föredra det!
Men… Det finns alltid de som vill höras, förstås, och det finns alltid de som inte kan sluta prata, vilket resulterar i hjärntrötthet hos mig, vilket i sin tur gör att jag somnar tidigt.
Somnar på soffan, men en katt i knät. Klockan 22.00.
Jag var så trött i huvudet igår eftermiddag att jag inte ens orkade lyssna till musiken i mina öron. Jag som älskar musik!
Jag orkar inte se på människor när jag blir ”så där” och jag vill inte trängas och knuffas fram av folksamlingar. Jag brukar ta bakgatorna genom stan för att undvika det och dem jag kan, på min färd hemåt!
Igår mötte jag upp min kärlek och min bästa vän, prinsen i mitt liv, efter skrivarkursen och vi hade en liten date.
Vi tog en promenad och i sällskap av honom får jag distraktioner. Det är som om det bara är vi och som om hela den yttre världen stannar utanför vår svär. Det är skönt. Jag behöver honom.
Hur vida det är bra eller inte, det tänker jag inte gå in på, men jag behöver verkligen honom. Får man vara behövande utan att kväva?

En dikt startar denna Onsdag…

Drömde om dig…

Jag kände ditt hjärta i natt, det som slutat att slå för så länge sedan.
Under natten kysste jag dig, smakade på dina läppars sötma.
Hade glömt hur du smakar. Daggvåt morgon och solsken… Din smak.
Hade tappat bort mitt hjärtas hårdaste pulserande, för dig.
Jag hade slarvat bort min själs samklang med jorden och ditt hjärta.
Och jag drömde om dig i natt.

Jag kände ditt hjärta i natt, det som slutat att slå för så länge sedan.
Min själ i saknad av din…

/ Arthur