Ibland får man retuschera sitt förflutna, för att få hjälp och räddning i ett här och nu! Men, som sagt, jag är inte den skarpaste kniven i lådan.

Jag ska försöka att träffa en god vän idag.
En vän som jag är så där galet förälskad i och som jag träffar alldeles för sällan. Vi ska ses på Söder, ta en promenad och dricka en kopp svart java någonstans.
Vi behöver prata och vi behöver umgås! Vi har inte samtala ordentligt på evigheter. Och när jag skriver evigheter, så är det verkligen evigheter sedan!
Vi befinner oss i en snarlik situation med psykiatrin, sysselsättning och sjukskrivningar.
Vi har inte kramats och uppkastat varann på länge. Men idag…
Jag tänker åka in till Södermalm oavsett hur det känns. Jag får väl sova på t-banan på vägen hem senare?

Jag vaknade väldigt tidigt i morse och kunde inte somna om.
Jag fick för mig att ”någon” stod och tittade på mig i hörnet av sovrummet. Inga katter gjorde mig sällskap i sängen!

Jag vaknade av värken i kroppen. Det bli stört omöjligt att ligga kvar i sängvärmen.
Det värker i kroppen, muskler och leder. Jag börjar dagen med att sträcka på mig ordentligt, fortsätter med en kopp kaffe och några värktabletter. Värktabletterna som inte tycks hjälpa nämnvärt längre!
Vänster arm och armbåge gör krigiskt ont. Hade det varit höger arm och armbåge hade jag kanske inte varit så förvånad, eftersom jag är högerhänt, men vänster? Det känns som om någon kört över, jag menar verkligen kört över, armen med en bil och backat över armbågen någon extra gång.
Det går över efter någon timme. När jag varit uppe en stund och kroppen kommit igång och jag är varm igen, då går det över… Eller ja… Det mildras…