Han blev sextio år. Det är en påminnelse om hur det är där ute i verklighetsflykten. Det är ett utropstecken och en påstötning…

IMG_1364

Foto: Arthur

Fredagen började med tråkiga besked.
En gammal vän, som jag tappade kontakten med i november förra året och som jag tyvärr har ett förflutet tillsammans med i missbrukandet, har gått bort.
Ett förmodat återfall.
Jag tyckte att det var konstigt och märkligt att jag inget hört sedan förra året… Han har levt i sus och dus och kunde inte förmå sig att ”komma tillbaka”.
”Förstånd har gränser. Dumhet är gränslöst”…
Han blev sextio år. Det är en påminnelse om hur det är där ute i verklighetsflykten. Det är ett utropstecken och en påstötning om hur det var och vad som sker om man ”kliver ut” igen!
När blir valmöjligheterna för många och egenviljan för stor?

Det blev en långpromenad igår.
Jag fick iväg ett mejl till min Boendestödjare.
Jag har sökt och funnit fler Fonder att söka för privata ändamål och det är inte lätt att finna dem bland alla dessa hundratalsfonder! Det är ett jäkla jobb!
Jag tvättade en tvätt och försökte faktiskt få tag på min goda vän, som jag önskar träffa och ta en kopp kaffe tillsammans med.
Det sistnämnda gav inget resultat.
Hoppas att hon hörs av under dagen. Jag är inte orolig, men hon får gärna höras av, oavsett, för hon som jag är lite under isen och är inte helt sig själv just nu… Dessvärre bjöd jag med ytterligare än vän när vi skulle ses i förra veckan och det blev för mycket för henne. Jag vet precis hur det är med det där, att vara social och trevlig när man inte alls orkar, men jag hoppas att vi två kan ses på tu man hand och bara vara och kramas.
Alla tillstånd i vårt sällskap är okej.
Vi är okej. Vi är två bra människor, även om tillvaron bjuder på motgång. Fortsätt läsa

Några Väl valda ord… Väl Mött / Arthur

Ur ”Profeten” av Kahlil Gibran:

Lugn och roSedan sade en kvinna, Tala till oss om Glädje och Sorg.
Och han svarade:
Er glädje är er sorg oförställd.
Och samma brunn som ert skratt stiger ur har ofta varit fylld av era tårar.
Och hur kan det vara annorlunda?
Ju djupare sorger gräver i er själ, desto mer glädje förmår ni rymma.
Är inte den bägare som innehåller ert vin, samma bägare som bränts i krukmakarens ugn?
Och är inte lutan som skänker själen tröst av samma trä som urholkats av kniven?
När ni fylls av glädje, skåda då djupt i era hjärtan, och ni skall finna att det är endast det som skänkt er sorg, som skänker er glädje.
Och när ni fylls av sorg, skåda då på nytt i era hjärtan, och ni skall se att ni i sanning gråter över det som varit er till glädje.
Somliga av er säger ”Glädjen är större än sorgen”, och andra säger ”Nej, sorgen är störst”.
Men jag säger att de är oskiljaktiga.
De kommer tillsammans, och när en av dem sitter ensam vid ert bord, minns då att den andra sover i er säng.
Likt vågskålar är ni förenade mellan er sorg och er glädje.
Endast när ni är tomma är ni stilla och i jämvikt.
När skattmästaren lyfter er för att väga sitt guld och sitt silver, så skall också er glädje eller er sorg stiga eller falla.