Bilder från veckan som gått…

 

Allting i min direkta närhet är avhängt på om jag orkar bjuda till, om jag vill och om jag har lusten. Jag är trött. Jag är trött på att tänka på andra.

Bilden är hämtad från Google.

Jag är trött. Jävligt trött. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag skiter i vilket.

Jag tar mitt svarta kaffe.
Jag sätter mig på golvet och klappar katten. På magen.

Jag vill inte just nu. Vill inte livet och jag vill inte vara med. Jag känner krav, krav och jag kräver. Kväver mig själv…

Jag är trött. Jävligt trött. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag skiter i vilket.
Jag är trött på att tänka på andra. Jag är trött på att ta hänsyn.
Jag är trött på att vara brydd och byggd av samvete. Samvete av den mindre bra sorten. Jag är trött på att tolka, försöka att läsa av och hänga med i min omgivning, som ändå inte ger mig några svar och som bara bygger på min egen osäkerhet.

Jobba på. Arbeta mer. Streta i motvind. Kriga mer! Ge inte upp! Andra har det värre.
Det är inte värst för dig och; ”Vem fan tror du att du är”?

Jag är trött på min egen egocentri och jag är trött på att bära ansvaret för mina relationer.
Jag upplever att allt är hänger på mig. Allting i min direkta närhet är avhängt på om jag orkar bjuda till, om jag vill och om jag har lusten.
Jävla offerkofta som jag dragit på mig, den är för trång och för obekväm! Den sticks! Stackars mig. Stackars sate… Ja, jag är medveten och insiktsfull! Jag vet vad jag håller på med, men jag är förbannat trött ändå. Jag är inte dum, inte alls…
Det är bara en ”sådan dag”!
”Jag skiter i er”!

En dikt får sätta tonen, denna Söndagsförmiddag… Hopp och tro…

Nya vägar, nya mål.
Finna min plats i världen, det tar tid.
Minuter, blir timmar, som blir dagar.
Förlåt för oro, ilska och sorg.
Lögner, lögn och ljugit.
Besk, bitter, smak.
Ägare av sorg, tårar och… förlåt!
Sorgen är för livet. Förtvivlan, för det som är förlorat.
Ber om ursäkt, för min bitterhet,

glädjelöshet, ensamhet och för mina val.
Förlåt om jag sårat, rivit upp ditt inre,
varit egoistisk, självcentrerad och världens nav.
Älska mig. Se mig och jag ber om nåd!
Jag faller i bitar. Blir till smulor och jag spricker.
Jag är färdig där! Klar, redo och beredd…
Jag har avslutat, och börjar på nytt.
Nya vägar, nya mål och jag…
Jag, en ny och hel man, och människa.
Här är mina vägar!
Och målet är, i horisontens brinnande röda.

/ Arthur