Kaffe, kaffe och lite mer kaffe…
Kaffe. Lite nyheter. Frukost-teve. Facebook och varma kattmagar att smeka.
Måndag och min kärlek och man har gått till sitt arbetet. Här sitter jag. Väntar på mer sol och en promenad.
Jag ska dammsuga och försöka att plocka lite bland alla våra saker.
Hem till Bagarmossen? Jag vill inte vara ensam just nu. Men flersamhet kan vara krävande.
Jag mår inte så bra. Inget nytt. Kväver mig själv. Dock mindre självömkan idag! Äh’! Det är faktiskt inte alls synd om mig!
Jag läser lite på DN och jag lyssnar med ena örat på nyheterna på teven.
Blir nedslagen, förstås. Men jag vill veta vad som sker i världen.
Oskuldens tid är förbi för väldigt länge sedan och det slår mig hur det var för bara tjugo år sedan. Man levde lite mer i skuggan av alla världens groteska händelser. Lite mer oskuldsfullt och lite mer ovetande. Det massmediala bruset är överröstande för trötta hjärnor. Det blir mycket intryck och det blir mycket att sortera och smälta…
Det har blivit ett bombardemang av händelser, skeenden och skräckinjagande händelsekedjor från världens alla hörn, rakt ner på frukostbordet och i kaffekoppen! Och det går inte att värja sig emot allt det där om man är intresserad av att, åtminstone försöka, hänga med i världshändelserna och världsutvecklingen. Oundvikligt! Jag vill vara vetande och medveten, inte ovetande och okunnig!
Man kan om man vill, undvika allt det där fasaväckande och kusliga som är vår tillvaro och gå ner på en mer gräsrotsnivå, mer nöjen och lättsmälta nyheter och läsa om Tant Björkman till exempel och Melodifestivalen. Det är ganska korrupt, den där tillställningen och det är, vilket inte är en nyhet i sig, endast Tant Björkman som bestämmer och avgör vem och vilka som får vara med och leka i detta jättejippo.
Det irriterar och det väcks ilska, så även hos mig och jag tänker att det kanske är vad hjärnan orkar med en Måndagsmorgon? Att reta sig på en gubbsjuk gammal korrupt media-bög, när döda kroppar och barns förtvivlade gråt vid Europas stängda gränser, blir för mycket för trötta själar och sorgliga människor.
Hur mycket kan man ta in i skallen, utan att man blir totalt sänkt?
Man kan alltid välja? Läsa om Melodifestivalen och Molly Sandens förlovningsfest, eller förkovras sig i Donald Trumps idiotiska uttalanden och Europas försök att stoppa flyktingströmmen till EU.
Man gör som man vill och i mitt fall, så läser jag både och.
Och ja, det blir för mycket…
Det blir inte mycket gjort just nu.
Jag orkar bara inte. Jag springer omkring om ber om ursäkt för det!
Gnälligt kanske, men så är tillvaron. Irriterande!
Jag ska göra mina allvarliga försök idag, att ordna med lite ”markservice”, ringa det där obehagliga samtalet till psykiatrin och även ta kontakt med min nya Boendestödjare! Jag uppskattar henne mycket och det händer mer saker nu, än vad det gjort tidigare. Det går fort och jag får ta det lugnt och inte hetsa upp mig. Jag kan inte, just nu, hålla hennes takt, men hon är ”på” och har bra mycket mer energi än jag! Det bär väldigt bra för mig att det finns någon som är en ”fixare”, men det får inte bli för mycket och då får jag återigen lära mig att säga nej och berätta när det blir för mycket! Jag behöver öva på det också, att säga ifrån och säga till när det går över styr och när det blir ohanterligt för mig!
Ta hand om dig därute i verkligheten! Ta ingen skit och var rädd om dig! Bjud på ett leende, för vi behöver det…
Snart vår, på riktigt och snart sol på balkongen! Jag saknar min man och bästa vän! Han är så viktig för mig! Helgen gick för fort!
Tack för ordet och din uppmärksamhet! Väl Mött / Arthur
Vardagliga Anteckningar... 