Några ord på vägen…

 

Från Facebooksidan; Just idag.

Ett inlägg som jag skrev för ett år sedan; ”Det gör mig sårbar! Det händer att jag petar lite på honom, så att han säkert inte ligger där och dör! Det gör mig lätt att bryta ner och bryta sönder! Mitt liv rör sig framåt och det händer en del. Jag avslutar dagens inlägg med en skön och mjuk dikt”!

Det är helt uppenbart, efter en natt ensam och i den nya lägenheten, att jag är förlorad! Jag har förlorat mig själv i honom jag alltid vill vara nära, nära…

Det växte till sig en saknad och ett konstaterande, att jag älskar som en sinnessjuk!! Det gör mig sårbar!
Det gör mig lätt att bryta ner och bryta sönder! Jag tänker att jag återigen utsätter mig för faran att förlora och gå miste om honom och gå minste om en vän och kärlek!
Det är helt uppenbart att jag är den som älskar mer, behöver mer och aldrig blir mätt.
Naturligtvis ska inte gamla erfarenheter få styra livet och tillvaron, såvida det inte är av godo!
Somligt från det förflutna kan man alltid dra nytta av, emedan annat inte får ta över och påverka livet! Det blir bittert och beskt av det! Om man älskat och förlorat en gång, så innebär inte det att det sker igen! Men det var ett trauma och en av de värsta erfarenheter jag måste erfara!