Ett inlägg som jag skrev för ett år sedan; ”Det gör mig sårbar! Det händer att jag petar lite på honom, så att han säkert inte ligger där och dör! Det gör mig lätt att bryta ner och bryta sönder! Mitt liv rör sig framåt och det händer en del. Jag avslutar dagens inlägg med en skön och mjuk dikt”!

Det är helt uppenbart, efter en natt ensam och i den nya lägenheten, att jag är förlorad! Jag har förlorat mig själv i honom jag alltid vill vara nära, nära…

Det växte till sig en saknad och ett konstaterande, att jag älskar som en sinnessjuk!! Det gör mig sårbar!
Det gör mig lätt att bryta ner och bryta sönder! Jag tänker att jag återigen utsätter mig för faran att förlora och gå miste om honom och gå minste om en vän och kärlek!
Det är helt uppenbart att jag är den som älskar mer, behöver mer och aldrig blir mätt.
Naturligtvis ska inte gamla erfarenheter få styra livet och tillvaron, såvida det inte är av godo!
Somligt från det förflutna kan man alltid dra nytta av, emedan annat inte får ta över och påverka livet! Det blir bittert och beskt av det! Om man älskat och förlorat en gång, så innebär inte det att det sker igen! Men det var ett trauma och en av de värsta erfarenheter jag måste erfara!

När jag funderar på det, hur jag fann min tidigare man och bästa vän död, hemma i vår säng, så kan jag på ett ögonblick plocka upp den där fasansfulla känslan av skräck, rädsla och fullständig panik!
Jag tror ibland att han jag har nära, nära idag och som jag nästan älskar sönder, slutar att andas på kvällarna när vi ska sova! Det blir så tyst ibland! Lång tystnad upplever jag att det blir och det händer att jag petar lite på honom, så att han säkert inte ligger där och dör!
Jag gör samma sak mot Katten Doris! Lyssnar, känner efter och hoppas att hon är okej! Jag kan ligga där och stirra i taket och peta på den ena och uppmärksamt lyssna till den andra!
De nätterna kan det bli svårt att sova! Jag kan ibland kliva upp och skriva en stund, eller se på tv och försöka bryta rädslan! Märkligt hur somliga händelser och skeenden i livet, har en sådan inverkan på oss och hur enkelt det blir att skapa mindre bra mönster och tankar kring det!
Och därtill kommer märkliga beteenden och handlingar! Kontroll tror jag att det kallas!
Vill inte hamna i kontrollförlust igen, vill inte famla i ett tomt ingenting! Jag önskar att jag inte behövde vara rädd och orolig, för döden möter vi alla förr eller senare!
Det är bara det att just vid det tillfället, när min tidigare man gick bort, kom döden oväntat och överraskade! Som gubben i lådan, eller en överraskningsfest när någon fyller år!
”Hej! Här är jag! Jag lånar din man och kärlek ett ögonblick! By the way! Jag behåller honom tror jag! Ja, minsann… Bestämt! Jag behåller honom”!

Jag har letat och sökt! Jag har haft relationer och jag har väntat på den där känslan av övermäktig förälskelse och kärlek! Det har tagit ett antal år! Det har varit destruktiva relationer. Det har varit hårt, tufft, och även relationer utanför mitt missbruk! Men aldrig den där känslan av fullständig betagenhet! Inte passionen, ingen glödande glöd och de flesta gångerna har det varit övergående.
Men så kom han. Han jag alltid vill vara nära, nära… Det är och har varit berusande och stundom har det varit arbetsamt. Inte för mig, utan för honom. Han har ju varit med hela tiden och hela vägen, i allt mitt mående och i alla min upp och nedgångar. Han har varit med under hela den drogfria tiden och har även avstått ifrån att dricka och gjort det så enkelt som möjligt för mig. Det är en bra man och det är en härlig man. Barnsligt rolig och han får mig att skratta. Och det skrämmer mig, att han vill gå härifrån. Tänk om?
Jag är rädd att han inte orkar med mitt eviga ”dåliga mående” och jag är rädd att jag skrämmer iväg honom.
Jag försöker att begränsa mig och inte vara i vägen och besvära honom med mitt! Och som jag sagt tidigare, jag försöker att förlägga mitt mående där jag kan och ska, hos dem som verkligen kan och vet att hjälpa mig!

Ta hand om dig därute i verkligheten. Mitt liv rör sig framåt och det händer en del.
Jag avslutar dagens inlägg med en skön och mjuk dikt!

Tack för din uppmärksamhet och väl Mött/Arthur

 

Min gåva

Jag vill göra smycken och leksaker åt dig
Av morgonens fågelsång och nattens stjärnljus.
Jag vill bygga ett slott, där du och jag kan bo,
Av gröna dagar i skogen
Och blå dagar vid havet.

/ Robert Louisstevenson