Jag somnade om en stund, men vaknade av att hon snusade och doftade på min näsa och sedan lade hon hela sin tunna kropp över hela mitt ansikte. Jag klev upp… jag är deras tjänare och lakej!

Arthur och Smulan

Foto; Arthur privat

Jag väcktes av en katt klockan 03.30 i morse.
Jag blir orolig och nervös av det!

Jag gör som de vill och jag inser att det inte är jag som bestämmer längre. Katterna har tagit över. Det är katterna som är herren på täppan och jag är deras tjänare och lakej!

Jag ska egentligen inte ha husdjur! Jag har skrivit om det tidigare… Jag lider av ständig disharmoni! Ängslan, oro, bekymmer, stress och ångest. Jag oroar mig ständigt och lider av dåligt samvete. Jag försöker att tränga bort det, för husdjur kan omöjligt ha det bättre hos någon annan, än hos mig och min man, men det där tankarna kommer ändå farande! Idiotiskt! Tankeautomatik!

Jag älskar mina katter och jag älskar djur, men ibland samarbetar inte mitt hjärta och mitt förstånd riktigt! Tröttsamt, för jag vet att alla har det bra hos mig! Förståndet vet en sak och hjärtat säger någonting annat! 
I alla fulla fall…
Hon verkade orolig, katten!
Hon puffade på mig och slog mig i ansiktet med tassen.
Jag försökte att ignorera henne och få henne att lägga sig tillrätta bredvid mig i sängen. Hon brukar uppskatta det. Ligga bredvid, nära, nära och bli smekt.
Jag somnade om en stund, men vaknade av att hon snusade och doftade på min näsa och sedan lade hon hela sin tunna kropp över hela mitt ansikte.
Jag klev upp förstås! Jag gav upp och för övrigt hade jag piggnat till.

Dessutom blir jag alltid rädd att någonting inte är som det ska, att någonting har hänt i lägenheten, när hon går på så där! Det skulle kunna vara så att den andra katten är sjuk på något sätt, eller att min man är dålig eller rent av död, så det är lika bra att kliva upp och checka av allt och alla och… självklart var det okej! Allt var lugnt!
Check, och avbockat!
Ordnade med en mugg kaffe och satte mig tillrätta i soffan för att se någon repris på teven. Katten gjorde mig genast sällskap och jag insåg att allt hon ville var att få kärlek och bli smekt på sin varma mage.
Sjutton också, tänkte jag, nu lär hon sig nya dumheter…
Hon väcker mig tydligen när kärlekslängtan blir som störst. Det är inte mat hon vill ha, hon vill ha kärlek och närhet! Hon ser till att jag vaknar när hon vill ha uppmärksamhet, bekräftelse och öm närhet.
Hon får som hon vill, men det är inte bra, för det ger henne signaler och vetskapen om att det är helt okej att väcka husse tidigt på morgonen för att få kärlek, smek och ömhet.
Hur kärlekslöst har hennes liv varit?

Hur mycket uppmärksamhet och kelande kan ett husdjur behöva? Jag stöter aldrig bort, tar mig alltid tid och jag får så mycket tillbaka, men klockan halv fyra på morgonen borde jag veta bättre och jag borde göra annorlunda, för snart har hon nya ofog för sig och vet att hon kan jaga upp mig när det passar henne.

Katter är smarta och våra katter är klyftiga som få och de lär sig snabbt hur de ska göra för att få oss dit de vill.
Och ja, jag är korkad, för jag ger med mig och går lite i deras ledband. Jag gör som de vill och jag inser att det inte är jag som bestämmer längre. Katterna har tagit över. Det är katterna som är herren på täppan och jag är deras tjänare och lakej!

Väl Mött / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s