Google-bildsökning
Om man sätter sig på golvet, på morgonen, för att kela lite med katterna och för att säga ”God Morgon”, då inser man att man är äldre när man ska resa sig upp igen!
Det är som ett mindre Yogapass.
Och när man kikar runt på Facebook och tycker att alla under trettio är småbarn och man avundas den där fräschören som unga, vackra och söta tjugofemåringar har, då inser man att man faktiskt börjar bli gammal. Otäckt! Riktigt obehagligt faktiskt.
Och när natten blir upphuggen i småbitar, för att man måste upp på toaletten x-antal gånger, för att det liksom ”tränger på”, då känns det som en stor suck i hjärtat av ålderdom och så funderar man på om alla över fyrtiofem upplever samma sak? Att det värker, gör ont och att huden inte längre hänger med på somliga ställen av kroppen! Och… att man bara måste på toaletten mitt i natten!
Och så ser man jämnåriga, eller äldre medmänniskor för all del, på teve och i filmer, och de rör sig helt obehindrat och leker som småbarn över teverutan! Och då… trillar femkronan ner i sparbössan och man förstår, verkligen förstår, att det blir inte bättre av att bli äldre i kroppen, tvärtom. Detta är bara början!
Bilden är hämtad från Google
Det stånkas numer när man ska resa sig ur soffan.
Det suckas en del när man ska resa sig upp från golvet, efter en stunds mys med katterna och det stönas och klagas en del när man ska krypa ur sängen på morgonen. Jag kan inte minnas att den äldre generationen, mormor eller mamma, gnällde så förbannat som jag, över en kropp som inte fungerar längre.
Grattis till mig! Jag börjar bli till åren!
I stort sett har halva livet passerat och med lite tur har jag trettiofem eller fyrtio år kvar att leva. Om det gör ont nu, om det hänger och slänger överallt och om kroppen strejkar varje morgon, hur är det då om tio år? Det återstår att se.
Bild; Arthur
Men… Det bra och positiva är dock att man blir insiktsfull, mer öppensinnad och mer smart! Klok faktiskt. Men det är ju alltid frivilligt, att lära sig saker och ting och vara, eller bli, en mer medveten människa. För… Man kan ju alltid köra fast i sitt konservativa tänk och låta bli att vara mottaglig för det som är nytt, främmande och kanske till och med spännande.
Det är alltid frivilligt att vara öppen, påverkbar och ännu läraktig, för man kan ju alltid härskna till, vara sur och grinig och slutligen bli en bitter-pitt.
Nåväl. En reflektion denna morgon…
Passus!
Min man och Kärlek; ”Den ena småstenen till den andra, är du singel”? Torrt!
Så pass torrt och tråkigt att de självantänder! Så… Varför skrattar jag då som en galen? Åldern? Torr humor? Trist? Barnasinnet kvar? Dagens grubblerier…
Från det ena till det andra. I alla fulla fall. Apropå inget alls egentligen, eller… helt oförhappandes…
Skrivarkursen idag. Jag vill verkligen inte! Jag vill vara ensam och vara hemma.
Jag avgör hur jag vill ha tillvaron idag! Jag avgör när det börjar att dra ihop sig för att komma iväg, om jag verkligen vill gå på Skrivarkursen eller om jag helt enkelt blir hemma i Alby!
Jag längtar efter min man och kärlek!
Hur mycket kan man älska en annan människa?
Jag är trött och jag är less och jag tycker inte att jag passar in där heller.
Jag platsar inte i den gruppen av människor. Det är ingen ny känsla. Den finns alltid där, hängandes över mig, att inte passa in, att inte platsa, att inte få utrymme och våga ta plats. Att vara fel, bli fel och prata för mycket… Inget nytt faktiskt!
Vad den här dagen ger visar sig och jag kan och får göra precis som jag vill.
Jag vill inte och jag vill vara ensam hemma. Mer tid för bara mig… OCH katterna!
Ta hand om dig därute i världen. Var schyssta emot varann och se dina medmänniskor, jag menar verkligen SE dem. Det är spännande med alla medmänniskor och det finns så många därute som behöver ett leende, så bjud på ett eller två idag.
Tack för din uppmärksamhet! Kom ihåg, ”ta ingen skit, av någon” och var rädd om dig.
Väl Mött / Arthur
Vardagliga Anteckningar... 