Startar morgon med Edith Södergran och en dikt om Kärlek. Väl Mött / Arthur

Kärlek

Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av
några rosor.
Du fann att jag var vacker och liknade något du sett
i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt
hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången.
Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av stoft och
smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade ingen vilja än
– försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att jag
ingenting behöver.

-Edith Södergran-