När jag vaknar på morgonen är intentionen att jag ska göra bra konstruktiva saker, att jag ska göra sådana där bra vardagliga och triviala saker, men det rinner ut i sanden…

Abstract Purple Art facebook timeline cover 849 X 312 abstract,abstrakt,digital arts,purple,purpur,digitale kunst,Flux,Lilac,ArtJag saknar lusten.
Jag har ingen lust till någonting.
Och så tröstäter jag! Äter mängder! Jag skäms för det, måste jag erkänna!

Jag förstår inte varför den här apatin uppstår emellanåt och varför ingenting, jag menar verkligen ingenting, blir gjort!
Jag skjuter på saker och ting, tröstäter enorma mängder och jag struntar i allt!
Jag går inte på min Skrivarkurs, jag skjuter på viktiga möten och jag orkar inte ta mig in i en dusch! Jag skiter i det… Hopplös! Vill vara ifred och vill bo i sängen framför teven! Inte gör ett jäkla dyft!
Jag tar mina promenader istället, är ute och går och går, och försöker att skingra alla tankarna. Det har blivit några mil de senaste dagarna. Går och går och går… Uppslukad i min egen värld och tittar och ser och observerar. Blir så pass innesluten, att jag häromdagen gick rakt in i en lyktstolpe! Och då kan jag inte ens skylla på att jag var upptagen av  mobiltelefonen! Jag skrattade högt. Nästa hysteriskt, för det var lite roligt!

När jag vaknar på morgonen är intentionen att jag ska göra bra konstruktiva saker, att jag ska göra sådana där bra vardagliga och triviala saker, men det rinner ut i sanden och jag tar en långpromenad istället, lyssnar på musik och vilar.
Egentligen så skulle jag kunna acceptera det och bara låta det vara, för det brukar vara övergående, men det är alltid det där med att vara produktiv och göra ”vettiga” saker som hänger över mig.
Jag tror att många känner så, att man är lat, slö och inte tillför något om inga resultat går att visa upp.1035666__untitled-wallpaper_p
Jag kan inte leva så här, tänker jag. Så här kan man inte ha det. Vad är det för ett jävla liv?
Och när jag börjar grotta i det där funderingarna, så längtar jag tillbaka till det där livet med framgångar, pengar och lite mer smidighet.

Och jag längtar efter resorna, fritiden med god mat på krogen och alla utflykter. Jag saknar Mallorca och jag längtar efter den där fina våningen i Sjöstaden.
Och när jag kör ner i det där gamla, i den där jag-längtar-och-saknar-den-svunna-tiden-känslan, då erinrar jag mig att det inte heller var så bra. Det var ju inte det! Det var inte alls så jäkla fint, schysst och obehindrat som jag vill låta påskina. Inte alls! Då, när det ”begav sig”, så slutade jag att leva livet, men av helt andra orsaker. Det var för mycket av allting annat och det var för mycket av att sträva efter mer pengar, mer saker och mer att visa upp och skryta med.
Två ytterligheter. Två olika världar. Två sätt att leva
Och två helt olika sätt att finnas till på. Inget mellanting och ingen gråzon.
Allt eller inget alls!
Ett vakuum av liv, där allting passerar precis utanför och där jag inte längre är delaktig, där befinner jag mig just nu.background-dried-flowers-209461Och så det där jag så ofta får höra, att det är bra att ”göra” saker ändå.
Det är bra att tvinga sig iväg på olika göranden och sammankomster. Vara social, integrera med andra människor och att bryta sin isolering och ensamhet!
Det är alltid bra att beblanda sig med andra människor och göra skapande, idérika och återuppbyggande schyssta saker.
För vem, frågar jag mig? Vem har kommit på att det skulle vara bra? Vem har kommit på idén att det skulle vara det bästa för alla som är ledsna, nere och nedstämda? Vem har ordentlig statistik och vetenskapliga belägg för att det verkligen gör en människa gott att göra våld på sig själv och se till att tvinga sig ut i livet och göra ”bra” saker, när hela kroppen skriker NEJ och inte alls vill!?mindful-ness (2).jpg
Vad är sunt och vad är schysst att utsätta sig för?
Vad ska man inte göra emot sig själv, för att det inte ska bli övertramp och medföra våld emot sin egen person?
Vem har kommit på att det alltid är bättre att vara produktiv i mötet med andra människor, än att vara ensam och njuta av skogen och ensamheten?
Jag skulle vilja se den undersökningen och vetenskapen bakom det där, eftersom det känns så vedertaget av snart sagt alla och jag skulle verkligen vilja veta var all dessa floskler kommer ifrån?
Jag har provat det mesta som ska vara bra för trötta själar och jag har verkligen gjort det mesta för att få igång kroppen och ”skvalpet” i skallen, utan att jag verkligen och sanningsenligt kan säga att det gjort mig gott eller att det skulle vara av godo för mig. Ingen skillnad! Inget som helst ”smörjmedel” i livets friktioner. Snarare har det givit mer trötthet, kraftlöshet och mer utmattning och det i sin tur ger ju dåligt samvete för att jag inte orkar, inte vill och för att jag tappar lusten att leva, när resten av det produktiva samhället är just… produktivt.SAM_0097

Jag är trött bara. Jag vill inte!
Jag tänker ta en promenad i alla fall och jag tänker njuta av våren. Jag skulle önska att jag kunde säga att jag skiter i vad folk tänker och tycker! Jag tänker att jag ska bry mig mindre om vad alla andra gör och hur de gör det, men det är som att slänga en klick smör i en teflonpanna, det fäster inte vid och jag får bara finna mig i att vara ”lustlös” och livstrött.
Så är det bara.
Just nu… ”Så är det bara”…

Tack för ordet och din uppmärksamhet!
Kram på dig och var rädd om dig därute i det produktiva samhället!

Väl Mött / Arthur (Din gnällspik i etern!)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s