Ta gärna del av mitt mejl och skrivelse till Psykiatrin i Stockholm. Kriget fortsätter!

Hej och god förmiddag!

Jag skriver till er, återigen, för att få hjälp!
Tillvaron är trasslig, jag orkeslös och trött och någon måste höra mig! 
 
Jag har från början varit ärlig och schysst och berättat om mitt tidigare missbruk och jag vet att jag, med den bakgrunden, inte är prioritet inom psykiatrin.
Jag blir behandlad som, fortfarande, en missbrukare och hänvisas ständigt runt till olika mottagningar.
Ingen vill hjälpa mig tillrätta! Ingen känner sig manad att bistå mig och hjälpa mig i mitt mående! Jag har varit nykter och drogfri i två år och tre månader nu och jag är färdigbehandlad som missbrukare på Beroendemottagningen Capio Maria och nu är det Psykiatrins ansvar att hjälpa mig!
Jag har trasslat omkring i över ett år nu och ingen vill hjälpa till!
 
Det har vid utredningar, angående mitt mående, visat sig att jag har ADD, Bipolär sjukdom, drag av socialfobi och även lättare autism. Detta har ingenting med mitt missbruk att göra! Kan någon förstå det!? Detta är för mig allvarligt!
Jag är oerhört trött på att ständig får höra om mitt missbruk och jag är förbannad för att ingen vill hjälpa mig och att det ständigt landar hos mig och att jag själv bär fullt ansvar för att jag varit ärlig och sann från början.
 
Jag tillhörde Psykiatrin Södra vid Globen, dit jag inte vill återvända efter deras behandling av mig och jag har läst journalerna och insett att all skulden för de inträffade landar hos mig. Mitt fel! Jag har agerat fel! Jag får precis allting i mitt knä och det gör inte mitt mående bättre.
De vid Globens psykiatri understryker att det är jag som inte varit dem tillmötesgående och de har lämnat mig i ett totalt vakuum och ensam i allt detta.  De har avskrivit sig allt ansvar!
 
De har även skrivit i sina remisser att det är jag som varit orsaken till allt trassel och allt som blivit fel! ”Det har inte gått att reparera”! Det är jag, underförstått, som inte varit medgörlig och tillmötesgående. Av remisserna framgår tydligt om mitt tidigare missbruk och att jag varit missnöjd med mottagningen och detta har inte varit mig behjälpligt eller till min fördel, då andra mottagningar fått del av detta! Jag döms direkt utifrån mitt tidigare missbruk! Det är absurt! Och naturligtvis avstår mottagningar att hjälpa mig, då detta uppenbart är viktigt i sammanhanget!?
 
Underförstått har jag även fått höra att jag inte skulle ha varit så öppen och ärlig ang. mitt missbruk och att det är detta som är ett hinder i min fortsatte kontakt med psykiatrin!
Det som också ständigt är återkommande i journalerna är just mitt missbruk, att jag varit beroende av alkohol och det är uppenbart viktigare än mina diagnoser och hur jag mår.
Det är som om Psykiatrin Södra vid Globen anser att det är viktigare med min tidigare historik, än att jag faktiskt är en människa med psykiska problem och behöver hjälp!
Jag har bara varit schysst och ärlig ang. mitt tidigare leverne och det, i efterhand, var oerhört dumt och kanske korkat! Nu är detta gjort och jag har själv grävt min egen grop att grotta i!
Mitt missbruk återfinns precis överallt och det även om jag själv försökt att ”mörka detta”, för att kunna få hjälp!
 
Det jag nu ber om, från er sida, är att finna och få del av en mottagning i Stockholm, där jag som tidigare missbrukare, med ständigt återkommande depressioner och nedstämdhet, kan vända mig och där jag är välkommen. Jag är nykter och drogfri!
Det måste i Stockholms Stad finnas en klinik dit jag kan vända mig och få hjälp, utan att dömas som missbrukare och beroendeperson! 
 
Jag ber om hjälp och vägledning!
Finns det någon som kan hjälpa mig!?
 
Hör av er! Jag ber er om hjälp!
Väl Mött

Lite mer barnslig och omogen, som min man! Jag beundrar honom och hans lekfullhet! Han är en utmärkt motpol till mitt präktiga och övermogna jag!

Dikt och Bloggen

Foto; Arthur

Livet är väl bra märkligt.
Ibland är det härligt att leva och ibland är det strävt och trögt.

Det finns dagar när ingenting blir gjort och det finns dagar när energin är mer och större, och då passar jag på att fixa, ordna och göra saker.
Det i sin tur får mig att gå i sank och somna om.
Det är en balansgång det där, att spara på resurserna och försöka att få energin att räcka till. Lite som att spara på elen hemma. Lite som att se över sin vattenkonsumtion och lite grann som att göra en budget för sina inkomster och utgifter.

Att livet är härligt och mysigt, är en känsla jag inte haft på flera år.
Jag har levt i ett lågvatten och det är tröttsamt.
Även om det finns ljus, kärlek, tvåsamhet och glädje, så förtas det av det där molnet som hänger över mig hela tiden.

Jag upplever att jag alltid har varit en allvarlig, nästan högtidlig och sammanbiten själ. Jag har alltid varit lugn, rädd och sansad. Grubblare. Filosoferande. Sökt svar. Önskat en plats där jag är okej som jag är. Letar, eftersöker och försöker finna svar på livet och varför livet är. Stort, eller hur? Mäktigt och frågor som knappast får några svar!
Jag har faktiskt förlikat mig med det där och tycker att jag är en schysst person, dock borde jag kanske leka mer och våga vara mer spontant. Lite mer barnslig och omogen, som min man! Jag beundrar honom och hans lekfullhet!
Han är en utmärkt motpol till mitt präktiga och övermogna jag! Jag fullständigt uppslukas av kärlek till honom! Tack för att han står ut och för att han uppskattar mig och mitt sällskap!
Stackars sate…
Fortsätt läsa