Ogillar skarpt det här… Vad är syftet, egentligen..?

Ogillar skarpt det här… Vad är syftet, egentligen..?

Att oliktänkande och behövande ska hållas på avstånd?
Att alla de som behöver hjälp borde hållas på distans på grund av religion, annorlunda tänkande och en annan bakgrund?
Att vi är SÅ olika att det inte fungerar?
Alla människor är lika inför Gud och lagen!
Alla människor har samma rätt att få hjälp!
Just nu syns och hörs det mer, för att det ÄR en katastrof i världen och hundratusentals människor är på flykt, dock INTE du och inte heller jag!! 
Och… det finns tillfällen när media blåser upp händelser till proportioner som aldrig skulle ha blivit så stora, om det inte hade varit för ensamkommande barn eller män, som inte vet hur man respekterar andra människor, hade utfört dem! Det underblåser rädslor hos människor! Och dessa barn och män är förövrigt ett sandkorn av alla de som flyr undan våld, död och krig!
Förlåt mig, men vilket jävla dravel!
Det är just den här typen av inlägg och upplägg som eldar på ”Sverigevännerna” och som ger dem vatten på sin kvarn!
OCH, det ena behöver INTE utesluta det andra, och med det menar jag att det finns så det räcker åt alla, pengar, mat och utbildning, som hon så duktigt hänvisar till i sin text! Avund kallas det!
Att kvinnan som skrivit inlägget är en jäkel på att generalisera och dessvärre inte tycks ha träffat de svenska män och medmänniskor, som hon så beskrivande nämner de flyende männen och deras kultur som, torde hon göra någonting åt! Sverige är dessvärre fullt med ”löst folk” som inte begriper bättre, än att klaga och väcka avund inför det som är annorlunda!

Stryk har även jag fått, av heterosexuella män, av mina föräldrar och även av mina kamrater i skolan… Om det nu, mot förmodan, är våldet hon strävar efter att få fram i sitt inlägg, så var ingen av dem ”svartskallar”!

Och för att avrunda med ett citat; ”Bara för man förlorat allt, betyder inte det att allt är förlorat”…

Tack för ordet! / Arthur 

 

Jag är jävligt trött på bekanta, vänner och kamrater som säger en sak, menar en annan och gör en tredje. Det blir halt på något sätt. Ormlikt och slingrande!

IMG_1057 (1)

Foto; Arthur 

Jag hetsar upp mig. Jag är lite irriterad och känner mig arg.
Orsaken till detta är ännu okänt!

Ibland blir jag på offensiven, även om det tycks vara bagateller och sådant som min man tycker att jag borde ”lämna därhän”!
”Lämna därhän”, som en nyvunnen vän och jag själv skämtar en del om… Det är lättare sagt än gjort och för att få ut det ur systemet och kroppen, så skriver jag om det…

Men först och främst…
Dessa dagar har passerat med ett stort; Jag vill inte! Men jag har gjort ändå… Öh, ja… bitvis.
Fixar med mejl, sådana som är viktiga och jag ordnar med en del ”markservice”, sådant som bara måste fixas…

Jag har målat lite och skrivit mer.
Problemet, om det nu är ett problem, är att jag inte plockar undan efter mig, utan färger, skrivblock, penslar och pennor ligger framme överallt.
Små ”revirmärken”, Arthur was here, överallt och då främst på köksbordet.
Men det har varit några dagar då det känts okej i själen och kroppen, dock en ovilja till att ta itu med livet och alla de där viktiga görandena. Vill inte! Ett jäkla motstånd!
Har vilat mycket och varit ute på promenad.
Jag grubblar och jag reflekterar. Tänker för mycket.
”Tänk inte så jävla mycket”, som en väninna ofta säger till mig.
”Lättare sagt än gjort”, säger jag! Fortsätt läsa