Ibland glömmer jag bort att det finns så många olika sätt att säga; Jag älskar dig, på. Jag är ofta i behov av bekräftelse, för jag är så barnsligt osäker och orolig!

Det är Söndag.
Vaknade tidigt som vanligt.
Tänder fortfarande ljus på morgonen och avnjuter mitt kaffe. Svart förstås. Beskt.

Det ser ut att blir en fin dag, om man ser väderprognosen! Jag hoppas på det!
Det vore mysigt att få avnjuta en mugg kaffe på balkongen i solen, med min man och kärlek och våra två härliga husdjur.
Eller så blir det en härlig Söndag i sängen, med samtal, katterna och lugnet… Inget vet hur dagen faller ut.

Min man har semester i nio dagar.
Vi får se hur länge vi står ut med varann och innan jag blir ombedd att dra mig tillbaka till mitt eget krypin i Bagarmossen.
Jag älskar mitt vackra hem och jag tycker mycket om mina få saker och prylar. Man för göra det, gilla sina saker! Jag uppskattar det lilla jag har. Det är ett väldigt fint hem och det är skönt med den totala ensamheten. Jag lägger inte all ensamhetslängtan på min man, för jag har den också. Och jag längtar efter mig, mitt och mina energier ibland och då… då bor jag hemma i Bagarmossen en tid och hoppas på att han fortfarande älskar mig och att han, utan omsvep, ska be mig komma ”hem” igen.
Jag är så kär i min man. Jag är grymt förälskade, fortfarande…
Ibland är ömheten, passion och kärlek, i vila.
Han är en stor del av mitt liv och min värld…

Ibland glömmer jag bort att det finns så många olika sätt att säga; Jag älskar dig, på.
Jag är ofta i behov av bekräftelse, för jag är så barnsligt osäker och orolig!
Jag behöver ofta höra att jag är okej och att min man älskar mig. Jag behöver höra det av mina få vänner och av min älskade syster…
Jag är osäker och jag är ofta otrygg.
Inte otrygg i mina riktigt nära relationer, utan mer otrygg i mig själv och som bot för detta behöver jag medicinering av orden; Jag älskar dig. Ibland behöver jag överdosera, för att kompensera en dålig dag och ibland behöver jag mer, mer och mer av de konkreta och direkta bekräftelserna, för att jag är nedstämd och låg.
Ibland behöver jag verkligen få höra det och jag kan förmodligen bli lite kärv och påträngande.
Och det händer att jag frågar efter och ber om; Jag älskar dig! Det är egentligen ganska omoget, och egentligen borde jag veta bättre än att försöka förändra och påverka andra…

Min man och kärlek är mindre bra på det där att bekräfta, validera och säga älskvärda saker. Han får säga vad han vill om det där, men min upplevelse är att han är mindre bra på det, men det i sin tur behöver inte betyda att han gör fel och att jag strävar efter det rätta! I kärlek och tvåsamhet, få man försöka att mötas lite mer på mitten av livet… Mitt sätt är inte alltid rätt!

En god vän påminde mig för ganska länge sedan om att människor har olika sätt att uttrycka sin kärlek på och igår, på Facebook, blev jag påmind om det hon sa och innebörden av det.
Det som fick mig att bli påmind var ett sådant där citat eller ordspråk, som någon publicerat via nyhetsflödet och jag upplevde att det landade direkt hos mig.
De som har svårt att visa sina känslor och berätta om dem, ja eller leverera orden; Jag älskar dig, har kanske andra sätt att visa sin kärlek på och de har andra tillvägagångssätt att bevisa och styrka sin betagenhet…
Jag tänker till exempel på det där små orden som man gärna glömmer, eller jag själv i det här avseendet tappar bort, för att vi är så vana att få somliga saker bekräftade på vårat sätt. Det ska liksom levereras på ”mitt sätt” och på det vis som jag uppskattar och som känns äkta för mig…
De där kärleksfulla betygelserna ska ske på ett särskilt och precis sätt, för att man ska känna sig lugn och trygg! Men alla är ju olika. Alla gör inte så som jag vill och hoppas på och min man är mindre bra på att uttrycka sin känslor så där ”exakt och precist”, som jag skulle önska. Acceptans är att tillämpa här…
Han gör annorlunda och är jag bara öppen och lyhörd, så får jag bekräftelse på kärlek och att jag är älskad!
Han gör inte alls som jag vill och skulle önska kanske, men om jag bara lyssnar och försöker att se, så styrker han detta faktum; Han älskar mig!
Med ord och små handlingarna, som är bekräftelse och ett tecken på äkta kärlek, uttrycker han det hela tiden, jag glömmer bara att lyssna!
Och ofta är det inte ”direkt och omedelbart” i de han gör och säger, men det finns där… Små, små spår av kärlek…
”Gå försiktigt, det är halt ute! Ta på dig ordentligt, det regnar och är kallt. Ska vi gå och äta tillsammans, jag bjuder! Vill du ta en promenad! Njut av ett varmt bad, det gör dig gott. Ska vi ses och gå och handla tillsammans? Jag vill att du hör av dig under dagen, jag vill inte vara orolig”!
Jag själv är kanske mer av den direkta och verbala typen, kanske mer fysisk också, som behöver ord och mer ”raka rör” ifrån dem som uppskattar mig! Men, jag måste förstå och inse att andras sätt att berätta och förklara sin respekt, kärlek och uppskattning kan vara mer subtila, men finnas där ändå!
För mig är det viktigt att lyssna och känna in vad andra säger i ord och handlingar. Alla är inte direkta i sina ord. Alla människor är inte ”rakt på” i sina handlingar, en del av oss är mer trevande och inkännande.
Och istället för att vara gnällig och be om förändring, så kanske det där diffusa är gott nog? Kanske är det viktigt att vara lyhörd, öppen och mottaglig, för de små orden och de små, små handlingarna? 
Alla människor är inte rättfram och okonstlade! Vi har alla olika sätt att älska, uppskatta och tycka om andra på! Att be om förändring för att ”mitt sätt” känns som ”det riktiga och äkta” behöver det inte alls vara eftersträvansvärt. Det lilla är gott nog!

Lyssna in, känn efter, hör och se de små tecknen, tänker jag, för de finns där…
Jag lovar…

Tack för ordet.
Lite funderingar jag haft denna morgon. Tack för din uppmärksamhet och din tid!
Var rädd om dig därute i världen och verkligheten! Varm kram och kärlek till dig som behöver det, genom cyberspace och på återläsande på ett eller annat sätt!
Väl Mött / Arthur