Söndagen 25 januari 2015, skrev jag följande i min Blogg och det berör mig ännu djupt när jag läser det; ”God kväll! Då och då, får man del av mod, sorg och kraft… ”Min Man Är Gay”… Det är en total avsaknad av bitterhet! Anslående och vackert! Uppriktig och genuint, jag menar det”…

1367452504_cuddle bloggen2God kväll eller God ”sen eftermiddag”… 
God Natt kanske!?

Ibland får man tillfälle att kliva rakt in och rakt ner i en annan människas livskarta, liv, känslor och kaosartade förvirring. 

Då och då, får man del av mod, sorg och kraft så behärskad och samlad, att det blir till rysningar och kalla kårar i kroppen. 
Kanske avund? 
En  känsla av medvetenhet, självinsikt och livsegenskaper, som i mina ögon är anslående och vackert! 
Uppriktigt och genuint, menar jag det jag skriver!

Jag har idag fått del av ett blogginlägg, av min mans härliga fina syster, som jag upplevde som oerhört uppfriskande, befriande och glädjande.
Samtidigt gav det mig en känsla av sorg, svek och ledsamhet, men ändå styrka, mod och en känsla av kraft och tapperhet! 
Det gav inspiration!

Kvinnan i fråga, som skrivit inlägget ”Min man är Gay”, berättar kort och enkelt om vad som sker i hennes relation till sin man, sitt barn och vad som utspelas inom henne, när det står klart att hennes livspartner är homosexuell.

Det finns sorg i texten och det är glasklart att hon upplever viss förvirring, inre kaos och ändå ser på framtiden och livet med tillförsikt!
Hon kliver in i en kris, naturligtvis och faller nedåt i ett mörker av malande formuleringar om ”misslyckande! Vad blev fel! Har jag varit fullständigt dum och naiv”..? 
Hon, denna modiga och fina kvinna, befinner sig förmodligen i en identitetskris och ändå… Ändå ser hon hela honom, hela sin familj och även hans tortyr att behöva berätta, skildra och avslöja det som han förmodligen hoppats ska ”gå över”!

Det är en total avsaknad av bitterhet, det skrivna stavelserna! 
Hon försvara honom! Hon säger inte att han är en lögn och bedragare. 
Hon skriver inte hätska ord och formuleringar om svek och lögn! 

Denna härliga och medmänskliga kvinna, ser tillbaka på deras gemensamma tillvaro och liv, som någonting vackert och fint! 
Hon har fått äga det! 
Hon har upplevt det, kanske önskade hon mer, men dock… 
Hon har fått vara med om tvåsamhet och att leva tillsammans med honom!
Jag kan inte skönja plågsamhet, hätskhet eller ilska. 
Men sorg… Mycket tårar och även stolthet, märkligt nog! 
En stolt mamma till en barn som inser att pappa visar vägen för rätten att vara sig själv, stå upp för sina känslor och rätten att vara precis som man är, utanför samhällets heterosexuella riktlinjer och anvisningar. 
Man få vara som man vill och han visar och bevisar det! 
”Det är okej”!

Texten genomsyras av minnen och förmodligen tårar, men ändå modet att möta och bemöta sin mans nya insikt om att det är en annan man han vill leva med! 
Det är en man han önskar att få dela det resterande livet med och han är förmodligen livrädd, ledsen och trängd! 
Även detta ser jag mellan raderna i det skrivna meningarna! 
Hon ser hans rädsla, hans oro och hon har faktiskt fått insikten om att det inte är henne det blivit fel på och att han, hennes man, inte heller förändrats på något sätt. 
Insikten ligger också i förståelsen att han önskat, försökt och eftertraktat ett liv bland det som anses ”normalt”, följa heteronormen, och inte heller önskat att sticka ut på något vis! 
Inte heller har han haft för avsikt att leva som det förmodligen brunnit inom honom att få göra! Och han har skyddat, ansträngt sig, krigat och brottats med sina demoner i hopp om att det en dag ”ska gå över”, att det ”sjuka” ska lösa sig! 
Och, om han bara älskar sin kvinna, bästa vän och mamman till sitt barn ännu mer, så kommer det att gå över. Kanske är det medicinen? 
Tills det en dag gå upp för honom; ”Jag håller inte ihop”! ”Jag kan inte! Jag klarar inte detta och jag har en stor önskan om något annat. Jag är vilsen, rädd och förvirrad”!
Och hon har sett det! Hon har sett honom och sig själv!
Hon har med öppna ögon sett det som sker hos honom, förstått svårigheterna han har och har haft, att han aldrig haft tanken, intentionen att skada, såra eller riva sönder det som dessa två har skapat tillsammans!

Det är vackert, enkelt och rent. 
Klockrent! 
Det är bland det mysigaste, vänligaste och finaste jag läst på länge…
Och, det är de sorgligaste, ledsammaste och tragiska jag fått del av under en väldigt lång tid.
Modigt, kaxigt och förbannat insiktsfullt.

Och jag har bara två saker att tillägga i detta! Det ena är att kvinnan ifråga kommer att överleva, ha en vacker vän i resten av sitt liv och dessutom finna en ny man som återigen kommer att avguda henne!
Och han kommer att finna lyckan, få tillgång till deras gemensamma barn och dessutom får han ha kvar en kvinna i sitt liv, som betytt så oerhört mycket för honom! 
En bästa vän, som känner honom innan och utantill, och sett honom kriga i sitt eget inre världskrig!

Ta hand om er och lycka till!

Jag är fylld av glädje och djup beundran!
Jag känner att det har skett något oerhört vackert och fint där, i lilla Borås! 
Villkorslös kärlek!

Väl Mött / Arthur (Dessvärre, 2016.04-05, finns inte blogginlägget kvar på nedan angiven adress! Ber om ursäkt för det!) 
Länken till bloggen vars text givit mig inspirationen;  EMJOMALI; ”Min man är gay”… 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s