Onsdagen den 13:e augusti 2014, skrev jag följande inlägg; ”Min älskade syster… Orkar inte ett förlåt till”…

mirrored_4c4e2efea7d77_hiresÄlskade syster…

Efter några år av tystnad, så har jag äntligen fått återupprätta kontakten med dig.
Du är en av dessa som betytt så oerhört mycket för mig och mitt liv.

Det blev så fel på vägen och jag utnyttjade dig, i mitt missbruk.
Det är oerhört mycket skam i det.
Det är vansinnigt mycket ångest, skräck och vånda i allt det där.
Men jag missbrukade. Kan det få vara ett försvar? Jag var sjuk i mitt beroende.
Jag var på en vansinnesfärd mot döden. Det var faktiskt min avsikt. Att dö!
Allt annat var ju mindre viktigt, än drogerna.
Även alkohol, i det här fallet, räknas som en drog.
Allting, i dåtid, handlade om att få råd att använda och att anskaffa mer berusning!
Mer av det försvinnande och ännu mer av det, som kunde avlägsna min person.
Jag ville inte vara jag. Jag önskade att få vara någon och någonting annat!
Och jag lurade, ljög och jag hittade på historier, för dig.
Jag tog lån i ditt namn och jag hycklade.
Jag ljög hela din person full med dynga och du sa hela tiden till mig; Jag tror på dig. Jag litar på dig. Jag är din syster, varför skulle jag tro annat?
Det svider som fan, när jag tänker på det. Fortsätt läsa