Det blev mycket gjort igår!
Rabatterna fixade, men jag suckade som sjutton och hann även med att städa lite hemma!
Naturligtvis kom min granne ut när jag rensade ogräs som allra bäst och hon pratade på och var hur trevlig som helst! Jag avskyr min granne! Hon pratar för mycket! Hon är väldigt gammal och skruttig och jag vill vara trevlig…Jo, jag ÄR trevlig! HUR trevlig som helst!
Hon pratade om sina sjukdomar, hur dåligt hon mår och så frågade hon varför jag inte synts till!? Hon har saknat mig! Jag skulle naturligtvis vilja säga till henne att jag alltid undviker mina grannar och att jag vill vara ifred!
Jag skulle helst vilja be henne gå in till sig, hålla tyst och lämna mig ifred! Hon pratar hål i gråsten! Pratar, pratar och pratar…
Och sedan ville hon naturligtvis visa mig hur jag skulle klippa buskar och rensa ogräs! Och hon tyckte att jag var så duktig och bra… Och apropå ingenting… Hon skulle behöva klippa ner sina buskar också och det vore trevligt om någon kunde hjälpa henne med ogräsrensningen i hennes planteringar.
Jag låtsades som om jag inte begrep vad hon pratade om!
Jag orkar knappt ta hand om mig och mitt! Och jag tänker inte umgås med, beblanda mig eller socialisera med grannarna! Hjälp människa! Håll truten och lämna mig ifred!
Sa jag naturligtvis inte!
Och senare väntade jag bara på att hon skulle knacka på mitt köksfönster också, men det gjorde hon inte!
Hon gör det ibland, knackar med knogen på rutan eller så står hon bara där utanför och tittar in… Tack och lov för att hon inte gjorde det, för då hade jag exploderat av ilska och frustration! Fortsätt läsa
Vardagliga Anteckningar... 