Jag vaknade okristligt tidigt denna morgon.
Klev upp när jag insåg att jag inte skulle somna om.
Jag, katterna och min härliga dator.
En stor mugg kaffe, tända ljus och fåglarna som alltid sjunger där utanför.
Det är en härlig känsla av vår och snart, snart sommar…
Satte mig ner och skrev, skrev och letade ord…
Och så ägnade jag mig lite tid till min Blogg/Dagbok, mitt fönster mot världen, min ventil till verkligheten och det är bara jag och orden. Meditativt. Fokus. Koncentration. Ibland, funkar det, andra gånger inte alls… Det avgör surret i huvudet faktiskt!
Funderade och kände efter. Kände efter och funderade lite till… Jag älskar min dator och jag älskar att den underlättar mitt skrivande. Jag tillåter mig att tycka det och jag tillåter mig att den tar mycket av min tid. Jag älskar de skrivna orden…
Man ska inte känna efter så mycket, har jag fått höra, utan bara lämna känslor och tankar lite ”därhän” och försöka att bara vara i nuet och i någon typ av presens. Jag är av en annan sort.
Jag är en grubblare. Jag har ett inneboende tungsinne.
Jag ger mig tid till, varje morgon, att känna efter, låta kroppen och känslorna surra en stund, för att sedan kunna ha en liten aning om ifall jag faller nedåt under dagen, eller om jag klarar av att stå upprätt. Fortsätt läsa