Det är när livets vänder sig emot mig, och det handlar oftast om de små sakerna i tillvaron, som det blir tungt och svårt att ta sig framåt. När det strular med vården, psykiatrin…

Jag vaknade okristligt tidigt denna morgon.
Klev upp när jag insåg att jag inte skulle somna om.
Jag, katterna och min härliga dator.
En stor mugg kaffe, tända ljus och fåglarna som alltid sjunger där utanför.
Det är en härlig känsla av vår och snart, snart sommar…

Satte mig ner och skrev, skrev och letade ord…
Och så ägnade jag mig lite tid till min Blogg/Dagbok, mitt fönster mot världen, min ventil till verkligheten och det är bara jag och orden. Meditativt. Fokus. Koncentration. Ibland, funkar det, andra gånger inte alls… Det avgör surret i huvudet faktiskt!

Funderade och kände efter. Kände efter och funderade lite till… Jag älskar min dator och jag älskar att den underlättar mitt skrivande. Jag tillåter mig att tycka det och jag tillåter mig att den tar mycket av min tid. Jag älskar de skrivna orden…
Man ska inte känna efter så mycket, har jag fått höra, utan bara lämna känslor och tankar lite ”därhän” och försöka att bara vara i nuet och i någon typ av presens. Jag är av en annan sort.
Jag är en grubblare. Jag har ett inneboende tungsinne.
Jag ger mig tid till, varje morgon, att känna efter, låta kroppen och känslorna surra en stund, för att sedan kunna ha en liten aning om ifall jag faller nedåt under dagen, eller om jag klarar av att stå upprätt.

Det är så härligt att få börja dagen med glädje och generositet… Och detta i kölvattnet av Jimmie Åkessons utlägg och debatt om flyktingar och kostnaderna för densamma… Det finns hopp trots allt! God morgon och njut dagen! Kram på er, för er som behöver en…

Jag har haft några bra och fina dagar. Det har varit mjukt och fint. Fortfarande väldigt trött och ännu förkyld, det sitter i bihålorna och luftrören…

På promenad i Alby och Fittja

Jag påbörjade ett inlägg i morse. Tidigt i morse. Och jag skriver för mycket.
Det blir så oerhört mycket ord, utmålningar och utsvävningar.
Det blir långa haranger av förklaringar, tankar och funderingar.
Jag borde göra det mer kort och koncist. Jag skulle kunna vara mer effektiv i mitt skrivande och berättande. Det blir för mycket för människor att ta sig igenom.
Som en god vän sa; ”Vem orkar läsa”?
Jag har lite svårt att ”göra om och göra rätt”, men börjar den här Onsdagen lite enklare och lite kortare.
Inlägget från i morse sparar jag lite på och bjuder till läsning lite senare. Kontentan av just det inlägget är livstro och glädjen, och huruvida jag som människa kan välja och vraka hur jag ska se på tillvaron. Jag återkommer i ärendet.
Jag måste korta ner och skriva om, du kommer inte att orka läsa hela det inlägget, till och med jag själv blev trött på alla orden…