Jag lovade mig själv att jag skulle bli bättre på att vara kärleksfull, omhändertagande, ömsint och tillgiven. Jag lovade mig själv att jag skulle ta vara på livet, att jag skulle leva mer…

IMG_1048

Foto; Arthur

Jag ska måla idag och ge mig i kast med något nytt; Göra collage av gammalt material och gamla tidningar. Jag ska försöka att bara ha kul och kladda.
Jag är kanske inte så jäkla bra på att måla och ”hålla på”, men jag tycker att det är roligt och jag har inställningen att ”alla kan”. Det är roligt och ibland blir det ganska bra. Jag känner mig oerhört barnslig bara, men försöker att anamma det också!

Och så ska jag umgås med min man och bästa vän, för han är ledig idag, och så ska jag försöka att hinna med en skön promenad och se till att vila när kroppen säger ifrån!

Jag vaknade mitt i natten av att en av katterna snusade på mig, rakt i ansiktet, och sedan klev hon extremt klumpigt över hela mig i sängen.
Jag klev upp. Gjorde mig en stor mugg kaffe.
Skrev lite grann och tittade på dålig teve. Men till skillnad från igår natt, så blev jag sömnig igen och somnade om efter någon timme. Det var skönt.
Jag drömde om min äldre syster och jag drömde om mina gamla mattor ifrån Mellanöstern. Jag vet inte varför just de där mattorna dök upp i drömmen, men där var de och i drömmen bar min syster omkring på dem i ett stort hus, på sina axlar.
En ungdomskärlek dök upp, som jag inte tänkt på under flera år och sedan gick vi alla tre, helt plötsligt, på Kungsgatan i Stockholm och min syster vägrade släppa mattorna ifrån och bar på dem överallt.
Jag vaknade några timmar senare, trött och irriterad, men efter lite kaffe och en mjuk kattmage att smeka, så kändes det bättre.

Det är sol.
Det blir en vacker dag. Jag känns okej idag också!
Kaffe på balkongen? Lunch tillsammans med min stora kärlek?
Mer mjuka kattmagar att smeka och härlig mat att äta.

8c43d1a00113766af399ca2f8f91fe3d

Bilden hämtad från Google

Från det ena till det andra…
En tanke som slog mig innan sömnen infann sig igår kväll, och som jag grubblade länge över innan jag somnade, handlade om döden och om min före detta man som gick bort för snart tio år sedan.
Jag kan fortfarande känna kaoset och paniken och jag kan ännu frambringa känslan när jag fann honom hemma i sängen, död, och det som slog mig var allt det där jag lovade mig själv, efter en tid, och allt det där jag tyckte att jag borde göra annorlunda och göra bättre.
Jag lovade mig själv, om jag fick en ny fin och bra kärleksrelation, vilket jag har idag, att jag skulle älska mer, ta för mig mer och berätta hur viktig min livspartner är.
Jag lovade mig själv att jag skulle bli bättre på att vara kärleksfull, omhändertagande, ömsint och tillgiven.
Jag lovade mig själv att jag skulle ta vara på livet, att jag skulle leva mer och att jag skulle dansa mer och njuta av god mat, kärleken, färgglada kläder och mina vänner.
Jag sa till mig själv att jag skulle vara mer rädd om mig, mitt liv, min hälsa och min kropp.

Picasso 3

Bild och foto; Arthur

Och du… Man vet aldrig om man överlever dagen och man vet aldrig om de som står en närmast lever i morgon, så därför borde man kanske vara mer tillgiven och verkligen slösa och göda med kärleksfulla ord. Så tänkte jag! Jag minns det väl.
Jag tänkte också, när han varit död en tid, att jag skulle leva enklare, ta vara på stunden, vara i ett mer här och nu och, återigen, jag skulle älska mer och verkligen berätta att jag bryr mig om, uppskattar och älskar dem jag har omkring mig.
Det blev inte som jag hade tänkt. Inte alls! Det är fortfarande inte som jag lovade mig själv och livet. Ännu har jag inte vara bra på att införliva mina löften. Fortfarande är jag mindre bra på att berätta, förklara och tala om… ”Jag älskar dig”!

För övrigt drogs jag ner i livets oreda och fullständiga kalabalik. Jag hängav mig åt mindre bra val och jag trodde att mitt eget liv snart var slut och över… Och jag hade så fel!
Så när jag låg där och filosoferade i natt och tittade i taket, så tänkte jag att jag ska bli bättre på att uppskatta dem jag tycker så oerhört mycket om.
Jag ska bli bättre på att lyssna till mig själv och min inre röst, lära mig att det är okej att säga nej! Och jag ska vara vänligare, schysstare och mer omhändertagande av min egen person och kropp.
Jag tänkte, när jag försökte somna, att jag ska bli mer öppensinnad och lyhörd för min inre röst och göra det jag behöver göra, för att kunna leva lite mer och leva lite till, lite bättre…
Allt som allt, summa summarum; Jag ska försöka att leva lite mer och lite till, för det är inte över ännu! Jag behöver bara lite hjälp på vägen, men jag ska bannemej få ordning på tillvaron igen!

Tack för din uppmärksamhet. För dig som önskar och behöver, så sänder jag en varm kram genom rymdens mörka och oändliga! På återläsande och var rädd om dig!
Och du, ”Ta ingen skit”! Väl Mött / Arthur

201310212243276801776016_sbig.jpg

Bilden; Google 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s