
Foto; Per Lundström
Det är Fredag. Jag är trött på att känna mig galen och ”fel”!
Jag är skittrött på att tolka andra och försöka att förstå vad de INTE säger.
Läser mellan raderna. Tyder det som faller tyst ner på marken, outsagt, till alla andras fördel.
Jag är oerhört trött på min osäkerhet och på min ständiga sorg och rotlöshet.
Jag vill ha ro och vindstilla i själen…
Det har varit den märkligaste natten på länge.
Katterna har varit förvildade och jag själv har sovit väldigt märkligt.
Det har känts ”rörigt” i hela lägenheten och en tung och konstig energi av oro och röra har spridit sig i sovrummet.
Det har fungerat att sova och jag tror att jag sovit bra, men har vaknat till och från av alla dessa konstigheter under natten. Någon har suttit på sängkanten, eller betraktat mig från hörnet i rummet. Det är i alla fall känslan.
Jag vet inte hur du har det och vad du tror, men jag tror på själar, änglar, budbärare och andar. Jag pratar med dem ständigt och somliga av dem känner jag av ganska tydligt och andra är mer diffusa.
I lägenheten i Alby, märkligt nog, är de ganska många av dem som kommer och går, och ibland är det rörigt som sjutton. De påverkar katterna och de påverkar mig själv och även min man. Men, det är okej, det gör inget…
Men ibland, som sagt, är det extra kaosartat och mycket ”på gång” samtidigt. Fortsätt läsa