Det är enklare att vara ensam och inte behöva ”tänka på andra”. Jag tycker att det är svårt med tvåsamhet och för mig är det inte helt okomplicerat med några relationer… hur man behagligast förvaltar sina relationer och tar hand om sin förvirring och tomhet.

Det är Fredag. Jag är trött på att känna mig galen och ”fel”!
Jag är skittrött på att tolka andra och försöka att förstå vad de INTE säger.
Läser mellan raderna. Tyder det som faller tyst ner på marken, outsagt, till alla andras fördel.
Jag är oerhört trött på min osäkerhet och på min ständiga sorg och rotlöshet.
Jag vill ha ro och vindstilla i själen…

Det har varit den märkligaste natten på länge.
Katterna har varit förvildade och jag själv har sovit väldigt märkligt.
Det har känts ”rörigt” i hela lägenheten och en tung och konstig energi av oro och röra har spridit sig i sovrummet.
Det har fungerat att sova och jag tror att jag sovit bra, men har vaknat till och från av alla dessa konstigheter under natten. Någon har suttit på sängkanten, eller betraktat mig från hörnet i rummet. Det är i alla fall känslan.
Jag vet inte hur du har det och vad du tror, men jag tror på själar, änglar, budbärare och andar. Jag pratar med dem ständigt och somliga av dem känner jag av ganska tydligt och andra är mer diffusa.
I lägenheten i Alby, märkligt nog, är de ganska många av dem som kommer och går, och ibland är det rörigt som sjutton. De påverkar katterna och de påverkar mig själv och även min man. Men, det är okej, det gör inget…
Men ibland, som sagt, är det extra kaosartat och mycket ”på gång” samtidigt.

Bring it on!

Foto; Arthur 

Nåväl… Det är en helt vanlig Fredagsmorgon, med kaffe, tända ljus och min härliga man och kärlek som sitter mittemot mig.(I skrivande stund har han gått till sitt arbete.) Två lite rastlösa katter är på gång över kvadratmeterna i lägenheten. Inga kattmagar erbjuds denna förmiddag, de har inte riktigt ro.

Det är stiltje i hjärtat och själen.
Det är inte fullt så mycket på gång i skallen. Tankarna är inte i kaos. Tacksamt!

Jag grubblar som alltid, förstås, men det är mer ordning och reda i huvudet, mer av en raksträcka faktiskt, än en cirkulationspunkt. Tankarna för mig till tvåsamhet, att vara två individer som ska samsas, komma överens och leva.
Det maler i huvudet, ensamheten, tvåsamheten, flersamheten och hur man behagligast förvaltar sina relationer och tar hand om sin förvirring och tomhet. 
Jag försöker att läsa av och tolka, min partner till exempel eller mina få närmaste vänner, och ibland blir det inkorrekt och feltolkningar.
Min osäkerhet och min låga självkänsla får mig att tro och läsa av sådant som är mindre bra och jag blir orolig och jag får ångest av att det negativa, och det mindre bra, tar överhanden.
Mina grottande tankar och mitt ältande är inte givande på något vis och de bär aldrig konstruktiv frukt. Och jag själv blir undflyende och vill vara ensam. Jag är rädd för att konfrontera, inte aggressivt på någotvis, och ifrågasätta mina funderingar och mina förnimmelser av att någonting är fel och galet, gentemot min man eller mina vänner.
Jag väljer ensamheten då. Jag väljer att dra mig undan och umgås med mig själv. Det är enklare och bekvämare. Jag uppskattar min ensamhet, för det är så mycket som faller bort av de där mindre bra och jag slipper kladdet av negativitet och den ständiga oron att någonting inte stämmer.
I min ensamhet är jag ensam och min upplevelse är att det är mer lugn och ro i sinnet och i mitt tänkande. Jag behöver inte fundera över andras handlande, sagda ord eller agerande. Jag är ensam och jag behöver inte ta hänsyn till andra.
Min ensamhet är mjuk, skön och följsam, men samtidigt vill jag ju få umgås med andra människor. Men det är enklare att vara ensam och inte behöva ”tänka på andra”.

Jag tycker att det är svårt med tvåsamhet och för mig är det inte helt okomplicerat med några relationer. Och missförstå mig nu inte, jag älskar min man och bästa vän, oerhört mycket, och även mina vänner, men mina tolkningar vilseleder mig ibland och det blir oftast idiotiska hjärnspöken av dem.
Dessvärre visar det sig ofta att mina föraningar stämmer och att jag inte är helt ute och vilseleder mig själv och det gör det ännu svårare att ignorera det och förbise att det bara skulle röra sig om Hjärnspöken. Man blir paranoid, man blir det…
Jag försöker att fråga min omgivning om mina upplevelser, det är svårt som sagt, för att ställa mina grubblerier tillrätta, och för att hindra att jag faller ner i det dystra, mörka och grå, men det är tyngd i det.
Om det ändå vore enklare och smidigare att bara vara och låta saker och ting bero, men som tidigare skrivet, jag är en grubblare, jag är känslig och jag upplever mig själv som väldigt ömtålig för andra människors energier och ord.
Jag misstolkar kanske, men jag har mina sanningar och ibland VET jag bara. Jag blir förvirrad och jag blir osäker…
Jag är, just nu, oerhört trött på mig själv! Lite illamående faktiskt!

Nog om detta…
Jag påbörjade ett nytt projekt igår; Collage. Tillverkade mitt eget lim, med socker, vatten och potatismjöl, och jag har aldrig gjort den här typen av ”bilder” och collage tidigare. Jo, kanske i skolan, i unga år, men det här är väldigt annorlunda och fascinerande. OM, bilden blir bra, så ska jag bjuda på den, för jag tyckte att det var väldigt roligt, kreativt och väldigt fascinerade faktiskt.
Det är helt klar ett annorlunda sätt att vara kreativ på… Om jag vill och önskar, så kan jag även färglägga vissa partier i bilden, eller bara låta det vara som det är. Jag tror på det och jag tror att det kan bli snyggt…
Och jo, jag KAN vara positiv också…

Ta hand om dig därute i världen och verkligheten!
Var vänlig emot dina medmänniskor och var rädd om varann.
Tack för din uppmärksamhet och din tid! Jag uppskattar det mycket!

Väl Mött och njut dagen / Arthur

 

4 tankar på “Det är enklare att vara ensam och inte behöva ”tänka på andra”. Jag tycker att det är svårt med tvåsamhet och för mig är det inte helt okomplicerat med några relationer… hur man behagligast förvaltar sina relationer och tar hand om sin förvirring och tomhet.

  1. Jag tror som du på andar själar och oförklarliga händelser. Det som HSP kan uppleva. Hight sensitivee person menar jag. Upplevt detta har jag själv liksom du men inte störande. Så.från en tänkare ( ibland grubblare ) stå ut för kanske är det din lott i detta liv. Annars vet jag inte!

    Gillad av 1 person

    • Tack för din kommentar! Uppskattas mycket! Och jag försöker finna acceptans till mina grubblerier och känslighet, men är inte alls där ännu!! Trevlig hel och tusen tack!

      Gilla

  2. Försöker trycka på gillar och då kommer det fram att jag ska uppge lösenord etc och logga in. Det har jag inte så hur göra. Vill bara gilla annars läser jag och kan inte ge respons i f a gilla. Tacksam för hjälp.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s