Börjar dagen med ett äldre inlägg från 2007 och Bloggen ”Till minne av”…

Söndag. Börjar dagen med ett äldre inlägg från 2007 och min dåvarande Blogg ”Till minne av”… En Blogg till minne av min dåvarande man, sambo och tilltänkta livspartner, Peter Persson.
Han gick hastigt bort november 2016.  Read It and Weep… Peter, Rest In Peace!
På återläsande min vän och var rädd om varann därute…
/ Arthur

Tidig morgon.

Jag är så trött.
Vill sova och kan inte.
Har haft bra dagar och mina vänner omkring mig.
Mått så bra, varit glad och känt mig så levande igen.
Jag har mått bra. Och jag vet att det är vad Peter vill…
Han vill ju att jag mår bra och känner livet och glädjen.
Men nu är jag bara trött… Tappat gnistan igen.
Får så dåligt samvete för att jag lever.
Dåligt dåligt samvete för att solen och värmen är här, och jag få njuta, men inte Peter.
Undrar var du är…
Jag får skuld för att jag känner glädjen och livet…
Dåligt samvete för att jag känner…
Jag vet att det är det du vill, att jag ska ha det gott och må bra.
Du var alltid så mån om mig och oss, så jag vet att det är okej…
Ändå skapar det skuld. Försöker att “släppa” det, men det är svårt.

Rosor life quetsEn god vän till oss frågade, hur jag kunnat överleva.
Jag svarade att det gör man inte…
Den Janne som fanns tillsammans med Peter, finns inte längre.
Han dog, han med.
Det är en ny Janne i den här kroppen…
Som år noll, ungefär. Före och efter, på något sätt.
Jag blir ju aldrig mer den jag var, tillsammans med dig, Peter…
Den Janne finns inte längre och det är en märklig känsla, men så sann…
Jag har funderat på det, men det stämmer väldigt bra…
Ingenting blir som “före”…fields-of-gold bloggen.jpgHar varit sjuk i några dagar. Riktigt sjuk.Legat nedbäddad och haft feber. 
Och då, återigen, blir det så påtagligt att jag är själv och ensam.
Måste gå ut och handla mat, med feber.
Måste till Apoteket, med yrsel och illamående…
Och jag får ordna med frukost och lunch själv.
Hade du varit här, hade du naturligtvis sett till mig.
Då hade du ordnat så mina dagar hade blivit lättare…
Då hade du pysslat om mig och sett till att jag haft det bra.
Så naturligtvis vill du att jag mår bra, även nu.
Jag känner dig, Peter, och jag känner dig väl…
Självklart vill du att jag lever i glädje och känner livet.
Och när jag vet det, när jag faktiskt vet att du önskar mig välmående, varför är det då så svårt att acceptera? Varför är det så svårt att tillåta sig..?

Jag älskar dig! Älskar dig! Älskar…

Din Janne

Publicerad 22 Apr, 2007 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s